Hänsyn går åt båda hållen faktiskt.
Pappan har väl full rätt att vara där för sitt barn precis som mamman eller ts. Det är inte ts som ska avgöra vem som ska sova eller vara med deras barn. Tycker det är en trist syn på pappor faktiskt eller dom blir kanske inte pappor fören bebisen är hemma enligt er Jag tycker han verkar vara en bra engagerande pappa som försöker vara där för både sitt barn och sin tjej.
Och ja man ska absolut visa hänsyn men ts verkar ju störa sig på hans blotta existens i rummet.
Ts du skriver att dom har avskärmning så varför ber du då inte om egna? Behöver inte vara svårare än så.
Ts stör sig på det mesta och att han är där överhuvudtaget så kan tänka mig att det ligger lite överdrift i den beskrivningen. Ts har möjlighet att tex. fråga efter egna avskärmningsväggar som dom har men istället gnäller hon här. Hon har även all rätt att klaga om dom inte följer reglerna men antingen finns det inte mycket att klaga på eller så väljer hon att bara vara tyst och det gör ju ingen nytta.
Jag tror faktiskt det kan ligga en grund bakom till att han är där som inte ts vet. För hade dom brutit mot reglerna så hade dom blivit tillsagda vid detta laget.
Fast det där med att prata för högt är ju svårt att avgöra för det är högst individuellt vad man anser vara högt. Dom pratar kanske högt men ts kan lika bra vara känslig för ljud, vad vet vi.
Det finns ju saker man själv kan göra då också för att underlätta för sig själv för man kan ju inte begära att andra nästan ska viska heller.
Sen hjälper det ju visst om hon får upp skärmväggar om han vill gå runt lite i rummet. Hon får vara lite mer ifred bakom.
Ts behöver börja se lite lösningar istället för problemen bara.Ja, då följer dom ju reglerna
Ett barn som är fött för tidigt behöver extra lugn och ro. Miljön ska försöka efterlikna den i livmodern.
Nu måste jag bara klargöra att min rumsgranne och hennes kille är gulliga och trevliga och de pratar inte HÖGT men det är inte tyst nästan någon gång. Framför allt är det inte stilla, då killen hela tiden måste hämta papper (???) till mamman, gå på toa, hämta vatten, jag vet inte allt. (Och nej, personen som skrev här är inte min rumsgranne. Men jag anade att sådana inlägg skulle komma, det är alltid någon lam människa som försöker skapa lite låtsasdrama i såna här trådar.)
Kort sagt: jag hyser ingen som helst avsky mot dessa människor, men jag är utmattad och osäker och rädd att inte få igång amning så att vi blir kvar här längre än nödvändigt. Och jag tror inte att de begriper situationen sett från mitt håll.
För övrigt: visst är jag ledsen över att min man hellre håller på och fixar hemma och bestämmer träff med kompisar än att vara här hos oss en längre stund. Men det har inget att göra med att jag känner mig begränsad beträffande amning osv. Och ni som framhåller att pappor har rätt att vara här: ja det har de. Det vet jag. Men jag skull önska att han inte vore här nästan hela dygnet (åh, lite lugn och ro!!!) och att han inte sprang runt så mycket.
Btw har jag aldrig skrivit att telefoner och datorer inte är tillåtna på avdelningen. Jag skrev att man inte får prata i telefon på rummet! (Med andra ord ljuger den som utger sig för att vara min rumskompis i tråden för de pratar fortfarande i telefon då och då - hade det varit hon så hade hon ju lagt av med det efter att ha läst tråden...)
Vem vet de kan ju viskat men ts med sina hormoner hör det ändå, istället för att vara koncentrerad på sitt det vet ju inte vi så länge vi inte får båda sidornas historia kring detta
Inte det minsta löjlig, ts säg ifrån till personalen hur du mår.
Tvärtom har vi fått skriftlig info om att det går bra att använda mobiler, surfplattor, datorer på hela avd. men vi FÅR INTE PRATA I SALEN, nu orkar jag inte säga det en gång till. Och sluta tjata om avundsjuka, jag skulle gärna ha honom här mer men vad har det med min ovilja att visa brösten för en okänd man att göra???
Ni som undrar hur det går: min bebis mår bra och det är det viktigaste, men jag får problem med mjölkproduktionen när jag känner mig pressad, det är tydligt. Men: imorgon ska vi härifrån, vi ska bo i föräldrarum i samma byggnad - och vi får ett familjerum där bara jag, maken och lilla dottern bor!!! Så skönt!!!
Tack för allt stöd, tråden har hjälpt mig uthärda de sista dagarna genom den sympati jag fått från flera håll. Tusen tack.