Mormor som inte finns

Min mamma var mycket sjuk och hon dog när mitt barn var bara några månader gammalt. Innan hon dog visade hon absolut inget intresse för barnet, vilket jag inte hade väntat mig heller. Men ifall hon hade levat idag, är det möjligt att jag hade tvingats svara på svåra frågor jag med.

I ditt fall tror jag att jag hade börjat med att berätta att mormor har en speciell sjukdom som heter narcissism. Sjukdomen får en att säga elaka saker till sitt eget barn. (Jodå, barn kan lära sig svåra ord. Ditt barn får ju inte börja tro att alla sjuka människor blir elaka.) Därför vill inte du träffa mormor. Därför vill du inte heller att mormor träffar sitt barnbarn, ifall hon skulle säga elaka saker då också. Om barnet frågar mera, så väljer du några exempel som går att omskriva till situationer som ditt barn kan förstå.

Jag läste texten du länkade till, i den kom det fram att narcissisten kan favorisera vissa barn. Var det så i er familj också, eller är ni alla överens om att din mamma är en narcissist? Ifall inte, så är mitt förslag kanske inte en så bra idé.

Kan du vända dig till en barnpsykolog och be om råd?

Om du kan stålsätta dig TS så skall du söka ha lite kontakt för barnens skull och upprätthålla kontakten. Narcepersoner är overhört jobbiga jag vet men det blir bäst för alla om man har lite kontakt, talar ut ifrån egna erfarenheter.

Jag har aldrig haft en morfar, mamma bröt med honom för han var precis som din mamma, och jag kan bara säga att det har funkat fint.

Mamma gv mig ett ärligt svar, sa att hon inte ville träffa honom mer och han var ett rövhål, inget mer med det.

Du ska ABSOLUT INTE ha kontakt med henne som talaren över mig säger. Berätta bara för ditt barn att det inte finns en mormor. Eller det är med sjukdomen det var bra

Varför skulle det vara bättre att ha kontakten med ett stort rövhål för att låta ungen få träffa en person som man inte ens vill träffa själv? Nej det blir fan inte lättare, skäms.

Grejen är den att vi fick faktiskt kontakt i alla fall fast först efter 16-17 år och då kändes det på något vis konstigt men samtidigt bra på ett annat vis. Kan inte riktigt förklara. Det blir liksom en slags förlust för barnet.

Tack för svaren. Hon har favoriserat ett av sina barn men även han har insett det tror jag. Vi pratar inte om henne syskonen emellan, det är för jobbigt. Men jag tror att alla skulle skriva under på att hon passar in på mycket i beskrivningen av en narcissist.

Att ha kontakt för barnets skull finns inte på kartan. Det finns inte en chans att jag låter mitt barn träffa en manipulativ människa som inte missar en chans att tala illa om mig och min man, dvs barnets föräldrar. Vem vet vad hon skulle kunna tuta i barnet? Nej, för barnets skull håller jag avståndet ännu mer. 

Barnpsykolog låter så drastiskt. Går det att komma i kontakt med en utan att det dras igång värsta utredningen? Hur går man tillväga i så fall?

Jag tycker att inlägg 1 sa allt. Ring BUP och fråga om råd, om inte annat vet de nog var du ska ringa och någon utredning behövs inte dras igång, du måste ju inte ens uppge ditt namn utan be att få fråga anonymt.

Du behöver nog inte ens ringa om du inte märker att ditt barn mår dåligt av sanningen. Men var noga med att säga att det inte är något fel på dig eller honom, utan att mormor som är sjuk i en sjukdom som inte går att bota inte kan hjälpa det men ni träffar inte henne för att hon är elak i sin sjukdom.

Det måste väl gå att be om råd utan att någon får för sig att någon måste utredas?

Kan du säga till ditt barn att han får träffa sin mormor när han har blivit äldre? Sen när han har förstått problemet och någorlunda kan hantera eventuella elakheter. Det är ju inte skadligt för ett barn att bli sårat, bara det finns någon balanserad vuxen med i bilden som kan trösta efteråt.

Men berätta att mormor är sjuk. Det gjorde jag till mitt barn.

Jag tror faktiskt inte det här är så hemskt för ditt barn som det är för dig. Bestäm dig för hur du vill uttrycka dig och håll dig till det, att mormor är sjuk och inte snäll är ingen dum ide. Han undrar nog mest för att han har hört om andra barn som har mormödrar, inte för att det kommer bli djupt traumatiserande för honom att inte umgås med någon mormor.

Jag har ingen kontakt med min pappa o när sonen frågar efter morfar säger jag bara att vi inte kan träffa honom men han har en morfar o mamma o morfar bråkar det förstår barn