• Anonym (?)
    Äldre 30 Jul 21:39
    9439 visningar
    69 svar
    69
    9439

    Ointresserade morföräldrar

    Mina föräldrar är helt ointresserade av sina barnbarn. Den äldsta är 8 år gammal. Dom berättar gärna för kollegor och vänner hur mycket dom älskar sina barnbarn men dom vill inte träffa dom. Vi bor ca 10 minuter ifrån varandra så avståndet är inget hinder.
    Eftersom dom är ointresserade så ber jag aldrig om hjälp eller barnvakt så jag har inte försökt pracka på dom massa ansvar eller tjatar om barnvaktshjälp. 2-3 gånger per år ringer mina föräldrar och vill träffa barnen och då brukar dom sova över där. Då vill mina föräldrar att jag lämnar ganska sent och det första dom frågar är när jag hämtar dagen efter och lägger alltid till att jag inte får hämta "så sent" utan helst på morgonen. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att det är sårande. Själv hade jag jättebra engagerade morföräldrar och hade ju hoppats att min mor skulle ha nåt intresse också.
    Jag har med sorg fått acceptera att intresset inte finns där men vad säger jag till barnen? Dom frågar ofta efter mormor och morfar och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Att dom hellre sitter i trädgården och solar än träffar sina barnbarn?

  • Svar på tråden Ointresserade morföräldrar
  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 30 Jul 22:07
    #1

    Var jag helt ensam om ointresserade morföräldrar? Suck...

  • Äldre 30 Jul 22:15
    #2

    jag känner igen det - min mamma är inte särskilt intresserad - men jag tänker att det är ju hon som förlorar på det, att hon inte får någon relation med sina barnbarn. nu har mina barn engagerade farföräldrar och morfar, så de saknar inte det så mycket ( eller rättare sagt - de vet ju inget annat)

  • Äldre 30 Jul 22:22
    #3

    De har inte valt att bli morföräldrar så det ska man respektera! Alla tänker å resonerar olika. Prata m dem istället

  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 30 Jul 22:24
    #4
    Dixie skrev 2014-07-30 22:15:28 följande:

    jag känner igen det - min mamma är inte särskilt intresserad - men jag tänker att det är ju hon som förlorar på det, att hon inte får någon relation med sina barnbarn. nu har mina barn engagerade farföräldrar och morfar, så de saknar inte det så mycket ( eller rättare sagt - de vet ju inget annat)


    Trist att det finns fler.
    Mina barn fick gå 5 veckor på jourfritids/dagis nu i sommar då vi inte kan ha 10 veckor semester + jullov, höstlov, påsklov etc. Mina föräldrar visste om det men det finns inte i deras värld att de kanske kunde ta barnen några timmar en dag på sin semester. De var upptagna med att grilla och sola. Det körde ihop sig en dag när fritids/dagis var stängt och min mamma ringde mig någon dag innan så jag nämnde det i förbigående. Då säger hon väldigt tveksamt att jooo dom kanske kan hjälpa till om det inte  går att ordna på något annat sätt och så hör jag hur min pappa säger i bakgrunden att "dom får inte sova här" och sedan började de oja sig över att barnen skulle lämnas för tidigt osv. Jag tackade snabbt nej till deras "erbjudande" och körde barnen till en släkting en timme bort istället. När jag sa att jag löser det själv hörde jag lättnaden i min mammas röst. Det känns tråkigt.
  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 30 Jul 22:25
    #5
    Eleonor01 skrev 2014-07-30 22:22:29 följande:

    De har inte valt att bli morföräldrar så det ska man respektera! Alla tänker å resonerar olika. Prata m dem istället


    Tycker du att det låter någonstans att jag inte respekterar det? Jag ber aldrig om hjälp men jag är besviken å mina barns vägnar. Och det känns falskt att skryta om sina barnbarn inför bekanta när det bara är tomma ord.
  • Äldre 31 Jul 01:47
    #6

    Tycker det är supertrist. Du är inte ensam. Min pappa är också ointresserad dels av att umgås med sina barn (vi är 3 syskon) och att umgås med (eller vara barnvakt åt) sina barnbarn. Vi ses i stort sett aldrig trots att vi bor i samma stad. Men sin frus barn och hela släkt umgås han ständigt med och gör allt för. De bor tvärs över Sverige och i grannländer. De är de enda som gäller och betyder ngt tydligen. Urtråkigt och ledsamt. Känns ändå 'skönt' att veta att det finns fler... Eller kanske inte:/ Önskar inte ngn det.

    Man får väl försöka tänka på och fokusera på de människor runt en som ger positiv energi istället och som vill ha kontakt och umgås. Min sambos föräldrar gör ju nästan allt för sina barnbarn och det är kanske unikt åt andra hållet istället. Ska bli spännande att se när vi får barn, då de bor långt från oss. De hämtar flera ggr i veckan på förskolan, ser det som självklart att barnbarnen får komma till dem när de vill och vara hos dem hur länge de vill och tar med dem på utflykter och annat kul. Ett barnbarn bor ju praktiskt taget nästan hos dem och man kan ju iofs fråga sig om det inte gått överstyr åt andra hållet egentligen..

  • Anonym (sa)
    Äldre 31 Jul 01:53
    #7
    E M A skrev 2014-07-31 01:47:17 följande:

    Tycker det är supertrist. Du är inte ensam. Min pappa är också ointresserad dels av att umgås med sina barn (vi är 3 syskon) och att umgås med (eller vara barnvakt åt) sina barnbarn. Vi ses i stort sett aldrig trots att vi bor i samma stad. Men sin frus barn och hela släkt umgås han ständigt med och gör allt för. De bor tvärs över Sverige och i grannländer. De är de enda som gäller och betyder ngt tydligen. Urtråkigt och ledsamt. Känns ändå 'skönt' att veta att det finns fler... Eller kanske inte:/ Önskar inte ngn det.

    Man får väl försöka tänka på och fokusera på de människor runt en som ger positiv energi istället och som vill ha kontakt och umgås. Min sambos föräldrar gör ju nästan allt för sina barnbarn och det är kanske unikt åt andra hållet istället. Ska bli spännande att se när vi får barn, då de bor långt från oss. De hämtar flera ggr i veckan på förskolan, ser det som självklart att barnbarnen får komma till dem när de vill och vara hos dem hur länge de vill och tar med dem på utflykter och annat kul. Ett barnbarn bor ju praktiskt taget nästan hos dem och man kan ju iofs fråga sig om det inte gått överstyr åt andra hållet egentligen..


    Han kanske helt enkelt klickar bättre med dom?
  • Anonym (24)
    Äldre 31 Jul 02:58
    #8

    Jag har ingen erfarenhet vad gäller mina föräldrar, jag har dock erfarenhet av ointresserade farföräldrar. Jag och min syster bodde en kvart från våra farföräldrar, och medan de träffade våra kusiner väldigt ofta, träffade de nästan aldrig oss. Som liten brydde jag mig inte särskilt, inte heller nu som vuxen, jag har ju ingen direkt relation till dem.

    Det som dock alltid stört mig och även gjort mig ledsen när jag lyssnat för mycket på det, är när min mamma pratat om hur dåliga och orättvisa farföräldrar vi har som inte vill träffa oss. Men jag kände aldrig till något annat, och det var aldrig något jag tänkte på som liten.

    Vore jag i din sits skulle jag se upp med vad ni säger inför barnen, det blir lätt att de tror det är något fel på dem själva om ni gör det till något konstigt att mormor och morfar inte vill träffa dem. Det behöver inte vara något konstigt för dem, och morföräldrar är faktiskt inget som är nödvändigt, även om det förstås kan vara uppskattat när man har närvarande sådana.

  • Äldre 31 Jul 10:31
    #9
    Anonym (sa) skrev 2014-07-31 01:53:21 följande:
    Han kanske helt enkelt klickar bättre med dom?
    Ja, fast du vet inte hela vår historia och den orkar jag inte dra här.
  • Äldre 31 Jul 10:33
    #10
    E M A skrev 2014-07-31 10:31:00 följande:
    Ja, fast du vet inte hela vår historia och den orkar jag inte dra här.
    Oavsett som förälder/farförälder gör man inte på det sättet. Då kunde man låtit bli att skaffa barn från början.
Svar på tråden Ointresserade morföräldrar