• Anonym (Saknar partner)

    Ensamstående... har jag en chans?

    Är en ensamstående mamma till 3 småbarn 2 år,3 år & 4 år.... 
    Som frågar ovan.. har jag ens en chans att ha en sexpartner eller ha ett seriöst förhållande tror ni???? Det tror inte jag... finns inte plats i min schema...
    Pappan har barnen från varannan helg (fredag runt 18:00 till söndag runt 17:00)
    Då jag känner mig helt slut lägger jag mig och andas och vilar och bara njuter av tystnaden men saknar enormt att ha en partner känna mig kär och skicka romantiska sms eller bara veta att man har någon man kan ringa som kan komma över och mysa den lilla helgen.... Så här ser min vardag ut:

    07:00 Vaknar barnen det blir frukost och iväg till dagis och jag till jobbet
    16:00 slutar jobba springer till dagis och hämtar mina trollar och ut i parken en stund eller hem och mysa och fixa kvälls mat efter det bada dom och söva.
    Efter det tar jag all disk och tvätt och städar hela hemmet och sova jag med...

    Är jag ledig då vaknar vi runt 9:00 alla 3 springer runt mig hela dagen och dom är sååå busiga att ingen tål dom... när mina syskon kommer på besök håller det inte länge innan dom går för barnen går dom på nerverna... ingen avlastning heller då ingen orkar med dom för dom är TO MUCH! (Suckar och tänker asch onödigt inlägg har ju ingen chans, barnen tar all min tid) 

    Ingen kille orkar väl stå ut med någon med så småbarn heller...

  • Svar på tråden Ensamstående... har jag en chans?
  • Anonym (ss)

    Men varför uppfostrar du dom inte till att vara lugnare då? Om det nu är ett problem.

  • Tom Araya

    Det låter inte som de bästa förutsättningarna.

    Att hitta en kille som står ut med barn och att barn tar mycket av din tid och energi, ja det går, även om de inte växer på träd. Vissa kvinnor är helt enkelt bara värda den uppoffringen.
    Svårare blir det om dina barn nu är så outhärdliga som du säger, då minskar nog utbudet rejält, trots att det finns gott om killar som inte bara står ut med "normala" barn utan även gillar barn.

    Hur kommer det sig att barnen är så vilda och svåra?

  • Anonym (Saknar partner)
    Anonym (ss) skrev 2014-08-01 02:50:30 följande:

    Men varför uppfostrar du dom inte till att vara lugnare då? Om det nu är ett problem.


    Tänkte exakt som du när jag inte hade barn och såg barn som mina... nu förstår jag att dom bara föds så, vissa jätte lugna och vissa vilda som mina :/
  • Anonym (Saknar partner)
    Tom Araya skrev 2014-08-01 02:53:45 följande:

    Det låter inte som de bästa förutsättningarna.

    Att hitta en kille som står ut med barn och att barn tar mycket av din tid och energi, ja det går, även om de inte växer på träd. Vissa kvinnor är helt enkelt bara värda den uppoffringen.
    Svårare blir det om dina barn nu är så outhärdliga som du säger, då minskar nog utbudet rejält, trots att det finns gott om killar som inte bara står ut med "normala" barn utan även gillar barn.

    Hur kommer det sig att barnen är så vilda och svåra?


    Aa sant men som du sa svårt att hitta sånna och jag som inte har tid att ens gå ut och fika blir det svår... kanske i någon park besök hahaha

    Dom bara är så, barnens pappa va så som liten men är jätte lugn nu som vuxen och jag har varit lugn sen liten och lugn nu med... Jag tittar på dom och förstår inte var dom får så mycket energi ifrån :/ Och så måste jag säga att vi är latinos kanske har med blod att göra, för min svenska vänninas barn är sååå lugna att dom tycker det är jobbigt när vi kommer på besök... Man hör "oh nej nu kan vi inte sitta och titta på film i lugn o ro" 
  • Anonym (ss)
    Anonym (Saknar partner) skrev 2014-08-01 02:56:03 följande:
    Tänkte exakt som du när jag inte hade barn och såg barn som mina... nu förstår jag att dom bara föds så, vissa jätte lugna och vissa vilda som mina :/
    Trams, det går alltid. Ingen föds till något. Om du inte vet hur du ska göra så läs böcker om det.
  • Anonym (hm)

    Dumheter TS det blir inga som helst problem att finna en man för dina behov. Var finns problemet? Nedvärdera inte dig själv bara för att du har småbarn. Du blir ju inte mindre värd för det. Det går nog att klämma in i programmet en man också. Visst finns männen som inte ser något problem i din situation.
    Barn är barn och det är klart de skall få vara det också....inga utställningsobjekt,

  • Tom Araya
    Anonym (Saknar partner) skrev 2014-08-01 02:56:03 följande:
    Tänkte exakt som du när jag inte hade barn och såg barn som mina... nu förstår jag att dom bara föds så, vissa jätte lugna och vissa vilda som mina :/
    Anonym (Saknar partner) skrev 2014-08-01 03:00:03 följande:
    Aa sant men som du sa svårt att hitta sånna och jag som inte har tid att ens gå ut och fika blir det svår... kanske i någon park besök hahaha

    Dom bara är så, barnens pappa va så som liten men är jätte lugn nu som vuxen och jag har varit lugn sen liten och lugn nu med... Jag tittar på dom och förstår inte var dom får så mycket energi ifrån :/ Och så måste jag säga att vi är latinos kanske har med blod att göra, för min svenska vänninas barn är sååå lugna att dom tycker det är jobbigt när vi kommer på besök... Man hör "oh nej nu kan vi inte sitta och titta på film i lugn o ro" 
    Fast att ha mycket energi att få utlopp för innebär inte nödvändigtvis att de är outhärdliga för det. Det låter mer som att de använder energin på fel sätt och i det kan fostran och gränsdragning ligga som grund, men även aktiviteter.


  • Frankk

    Har du några kvaliteter? Är du vacker? Har du en härlig personlighet? Har du hög sexdrift? Är du fin så löser det sig själv. Barnen är väl bara gulliga. Är du ful så får du krama kudden.


    Den tyngsta sorgen är att inse att vi själva är enda orsaken till alla våra motgångar.
  • Sambokille34

    De finns killar som gärna skulle leva med dig:) du verkar vara duktig ändå som klarar att jobba å fixa allt. Kanske skulle de bli lättare om du flyttade ut på landet för barnens skull! Känns lite som dom är understimulerade. Vart bor ni idag ?

  • Anonym (www)

    på badoo hittar du ligg på 1 minut som är villiga att mötas nere i cykelföråd

Svar på tråden Ensamstående... har jag en chans?