Min underbara lilla tjej.

Vad ska du göra på BUP? Inget fel på din tjej - det är fel på världen.

Fel på världen?

Gå till BUP och se vad dom säger menar det skadar ju inte.

Vad säger personalen i skolan? Uppstår det svårigheter där som gör att hon behöver extra stöd? Behöver ni extra stöd som föräldrar? Det finns givetvis många barn med liknande problematik och det kan vara bra att vara medveten om vilka situationer som är svåra innan dottern blir äldre. Hoppas ni får ett bra bemötande på bup

Jag skulle säga att ditt barn är en sk "Highly sensitive person". Googla så får du se om du tycker att det stämmer in.

Jag tycker det låter jättebra att ni ska till bup. Det behöver inte vara nåt som helst fel, hon kanske bara behöver hjälp att uttrycka nånting hon själv inte kan sätta ord på, men i vilket fall som helst är dom duktiga på bup och kan hjälpa henne och er vidare. Men rätt rutiner och förståelse kan ett barn må hur bra som helst, ibland kan man bara behöva hjälp att nå dithän.

Jag tycker det är helt rätt av er att söka hjälp när ni är oroliga.

Lycka till, det kommer bli bra :)

Nu är jag ingen expert, men har jobbat med barn som har "personliga svårigheter " och lite socialaproblem. Bland annat har min syster en svag Aspbergers, vet inte om det är fel av mig att säga så.

Men jag vet att mina föräldrar hade det väldigt tufft när min syster var liten och hon gav nästan alltid bara utbrott på mamma och vid senare ålder på mig, jag är några år äldre än henne och var alltid en ängel i skolan och på dagiset. Hon kunde bete sig hemskt men när vi gick innanför dagisets eller skolans dörrar vände hon som på en femöring. Hon hade väldigt svårt för att både få och ta kontakt med andra barn och har än idag vid vuxen ålder ett isolerat liv, inte så att hon inte har vänner. Utan väljer själv att bara vara med familj och på sitt jobb. Hon är än i dag jätte fäst vid min mamma och mig och har en del talsvårigheter, som aldrig vuxit bort. 

Hon slogs väl egentligen aldrig, men hon kunde gå från 0-100 i humöret och blev rasande om man ändrade planer, något så enkelt som att äta köttbullar istället för korv till moset kunde förstöra en hel eftermiddag för hela familjen på grund av hennes humör. 

Hon har svårt för att tala med främlingar, ett otroligt minne, tar på sig kläder i ordning, blandar inte maten på tallriken / till och med köttfärssås och spagetti ska ligga på varsin sida av tallriken, kom lingonen i såsen fick någon annan familjemedlem ta den tallriken. 

Hon kan inte förklara sina raseriutbrott efteråt, om man frågar varför hon blev så arg när hon har lugnat sig så ryker hon på axlarna och säger vet inte.

Hon har blivit bättre, men under puberteten var hon ett riktigt litet monster ( sett från en stora systers-som inte fatta nånting - vinkel)

Jag hoppas att du får hjälp och att din dotter kan få hjälp, då det nog inte är så lätt för henne heller. 

Lycka till ! MVH 

Hej

Håller med tidigare talare, jättebra att ni söker hjälp. Många på BUP vet vad de håller på med.

Det du berättar gör att mina tankar genast går till asperger.

Oavsett vad det är som gör att hon agerar som hon gör kan jag rekommendera att göra ett schema med hjälp av bilder/text. Även fritiden kan vara fördelaktig att sätta klockslag på för att göra dagarna tydliga. Många gånger fungerar skolan mer smärtfritt än hemmet just av den anledningen. Det är där tydligt att barnet ska sitta och räkna i 40 min, eller vad det nu må vara.

Ett schema där man kan sätta upp och ta ner aktiviteter. Gör schemat tillsammans med ert barn innan läggdags och gå igenom det med henne när hon vaknar. Ibland kan sådant som ni tar för givet, t.ex. att välja vilken tröja som hon ska ha, vara ångestframkallande för att beslutet är för stort, för många alternativ. Om det är bestämt sedan tidigare, urvalet är litet och det finns nedskrivet kan det underlätta, liknande med att hygien. Så många saker att göra, vilken ordning? Hur slipper man schampo i ögonen? Hur säger jag till att vattnet är för varmt, kallt eller att det är varmt på vissa ställen på kroppen men inte andra? Kanske ett badrumschema kan underlätta, en äggklocka som säger när tänderna är färdigborstade eller när händerna är rena!? Hur vet man att något är rent när man inte kan se att det är smutsigt?

För att försöka underlätta vad gäller utbrott och försöka öka förståelsen för andra människor och faktiskt sig själv så är sociala berättelser riktigt bra. Googla dem och spana in dem.

Många saker jag sagt kanske kan tyckas vara barnsliga och inte vara nödvändiga för ett barn på 8 år men testa, det kan funka. Har fungerat på flera elever jag haft med liknande problematik. Men det tar tid, inget går att förändra på en helg.

Önskar er lycka till och fortsätt kämpa, ju mer ni klarar av nu desto mer kommer tjejen klara av när hon blir äldre.

Låter väldigt likt mig när jag var liten. Jag har Aspergers syndrom.