Det är inte hans barn... Jag gjorde ett stort misstag!

Hej.
Jag är gift med en underbar man sen två år tillbaka , vi har haft det upp och ner han jobbar mycket och känner ibland att jag inte får den uppmärksamheten jag behöver , han tror att jag är lycklig bara för att han köper saker / möbler men det är inte allt ! Vi är ofta tysta pratat knappt , har vanlig tråkig sex sen Sover vi . Slutade med att jag var otrogen , hade sex med min kollega tre gånger och ångrade det varje gång men sa stopp till sist och slutade till och med att hälsa på honom . Han reste dessutom till Tyskland då han fick ett bättre jobb och bor nu där sen 6 månader tillbaka.

Det värsta var att jag blev gravid och visste att det var 100% kollegans då han kom i mig och (min man använder alltid kondom)

Jag ville göra abort men kunde inte , jag sa till min man att jag var gravid sa aldrig att jag var otrogen eller att barnet inte var hans . Han undrade så klart hur jag blev gravid då han alltid använde kondom men sa bara att "den kanske sprack inte vet jag" . Han litar på mig och trodde säkert inte ens en sekund att han inte var pappan. Jag föder om ungefär 7-10 dagar rätt nära och är nervös / har ångest . Min man är jätte glad och har målat om barnets rum / till flickrum ,köpt leksaker , kläder och nappar .

Vad ska jag göra ? Ska jag berätta eller bara fortsätta lögnen dessutom så har jag inte kontakt med min "så kallad kollega" han har rest och vet ingenting om honom .

Hej!

Tack för Er alla! För alla svar även negativa . Förstår att otrohet är det värsta som verkligen kan förstöra ett förhållande .

För min del så är det sista gången jag skriver då jag redan fick vad jag ville och hade modet att berätta tack vare er/ min mamma.

Min man kom hem i morse , kramade om mig när jag sov , jag vaknade och började prata med honom om det då frågade han varför och hur jag kunde göra så mot honom osv . Jag svarade på Allting helt ärligt och vad jag fick för svar är att han inte kan förlåta mig så lätt , att det kommer att ta tid , och med den tiden kommer han att försöka förändras och ge mig det jag behöver av honom . Angående min flicka så sa han att han inte kan sluta tänka på att flickan är hans , då han tänkt så i över 8 månader , han har väntat på henne och älskar henne fast han inte träffat henne än, hans regel var dock att vi aldrig berättar för barnet att min man inte är pappan . Jag sa ja ! Jag och min man kommer inte berätta något för min flicka . Detta blir bäst så . Jag är lycklig just nu väldigt bekväm med hur det gick till , borde bara ha berättat detta innan .

Tack igen alla! Jag ska nu försöka umgås med min man och reda ut några saker till ! Ha en trevlig söndag .