Det är inte hans barn... Jag gjorde ett stort misstag!

Vad förväntar du dig ? Att jag har levt ett fantastiskt liv och var otrogen från ingenstans? Jag har min anledning och jag sa aldrig att jag var ett offer men när jag diskuterade och bråkade för att han ska förstå mig gjorde han inte . Det var mitt fel att jag var otrogen och ljög att det var hans barn! Jag kommer att ta ansvar för det men att jag var olycklig är hans fel! Jag har gått runt i månader och försökt få honom att förstå mig ! Ni som skriver att allt är mitt fel tänk igen .

Kan förstå att rösterna kommer om automatiskt faderskapstest, Samtidigt ser jag det som en förnedring mot kvinnor, att man utgår från att de är så här!

Det blir väldigt märkligt om man skulle utgå från att kvinnor som grupp inte går att lita på. Som att säga att kvinnor är mindre ärliga och därmed är deras ord mindre värt i andra samanhang också..

Så jag luta mer åt att kvinnor kan man lita på och deras ord ska man ta på fullaste alvar i alla samanhang..

TS har ett sätt, det ska inte andra systrar behöva ta kollektivt ansvar för...

Men jag kan förstå var tankarna om automatisk faderskapstest kommer ur..

Både jag och min sambo hade tagit oerhört illa upp och ansett vår integritet antastad, om vi tvingades genomföra ett obligatoriskt faderskapstest! På vilket sätt skulle det gynna samhället? Vad spelar det för roll EGENTLIGEN om ett barn har en annan hemlig pappa?

Men frågan kvarstår, varför är det egentligen väsentligt för samhället? Vad vinner staten på att kontrollera individer på sån personlig nivå? Ok, en familjehemlighet uppdagas, familjen är förkrossad, men det försvarar ändå inte att ALLA ska misstänkas varit otrogna? Folk måste väl få ha sitt privatliv? Det är tillräckligt förnedrande att vi som ogifta måste gå ner till kommun och "erkänna" faderskapet. Varför räcker det inte med att uppge det skriftligt? Om en man tar på sig faderskapet, då ska väl ingen annan bry sig om det? Vi kan liksom inte inkräkta på människors privatliv bara för att bibehålla nån slags kristen moral / norm om kärnfamiljen? Om jag och min sambo är överens om att han ska ta på sig faderskapet, då ska ingen annan lägga sig i.

Vet du att obligatorisk genetisk provtagning är extremt kränkande. Det skulle kunna motiveras under vissa särskilda omständigheter OM det vore för mannens egen skull. Nu är det inte så eftersom den obligatoriska provtagningen skulle ske för någon annans skull, nämligen för barnets skull. Har mycket svårt att tro att någon etisk kommitte skulle godkänna nån sån provtagning faktiskt.

Jag förstår tanken, verkligen, och jag tycker att det är omtänksamt på alla sätt det du föreslår.

Dock är det så att det finns en hel del män som inte är biologiska pappor till sina barn och är fullt medvetna om att det är så. Det kan helt enkelt vara så att man inte kan få barn på egen hand och har anlitat "hjälp" så att säga. Att i det läget göra en obligatorisk faderskapsutredning skulle upplevas som extremt kränkande mot alla inblandade parter. Vissa saker har samhället inte med att göra och det ska vara upp till de juridiska målsmännen att avgöra om de vill faderskapstesta eller ej.

Däremot tycker jag att en pappa alltid ska ha rätt till att begära ett kostnadsfritt och anonymt faderskapstest, utan mammans vetskap, om han så önskar.

De medicinska aspekterna av faderskapsutrednning är förövrigt försvinnande små då det alltid görs genetiska utredningar innan sådan specialbehandling som exempelvis benmärgstransplantationer sätts in.

Nä, det är såklart inte kränkande för barnet att få faderskapet fastställt.

Men om barnet plötsligt börjar kräva genetisk provtagning av en massa kända och okända män så finns det säkert ett antal som känner sig kränkta av att tvingas till provtagningen.

Jo men ger det inte en signal från samhället att kvinnor är inget att lita på och därmed behövs ett obligatoriskt test?

Fast ditt argument för barnens skull är också bra..

Svår fråga och rent känslomässigt styrt så sållar jag mig till den skaran som säger NEJ till obligatoriskt test, för att kvinnor kan man lita på och ska kunna göra så.. Ett förtroende som faktiskt man kan ge till kvinnor som grupp. Trots TS och hennes gelikars beteende..
Dessutom är inte TS en representant för gruppen kvinnor när det gäller denna fråga.

Då är snarare du Molly en sådan eller de kvinnor som väljer att vara förnuftiga och med sunt moraliskt tänk..

Med risk att man sticker ut hakan här...
Så kanske frågan är en kvinnofråga och ska beslutas utifrån kvinnor och av kvinnor..  Efter som intrigiteten handlar om er i frågan om obligatorisk test eller ej.

Om ett test inte alltid behövs så är det inte obligatoriskt.

9

Parterna ser ju exakt likadana ut oavsett om det drivs som enskilda ärenden eller som obligatorisk masstestning.

Part 1 - Vem driver frågan? Jo, barnet. Eftersom barnet har rätt att känna till sitt ursprung.

Part 2 - Den man som misstänks vara far till barnet och som barnet kräver ska testas (ärendet drivs av barnet förmyndare/vårdnadshavare/juridiskt ombud eftersom barnet är omyndigt).

Part 3 - - | | -

Jo det kan jag förstå att du skulle känna dig väldigt besviken om din man skulle avkräva ett sådant test. Rent ut sagt en förnedring av förtroende och tillit..

Som om min fru skulle sätta mig i lögndetektor test en gång om året, med frågan "har du varigt med någon annan"

viktigast kanske är att frågan behandlas utifrån barnen och kvinnors intresse och mäns intresse i frågan är ej med. Låter kanske konstigt i en värld där vi vill vara jämställda.

Men det är väl aldrig dig han kräver på ett faderskapstest? Varför skulle han kräva dig när det är barnet han egentligen vill kräva det av?

Men det var ett jävla tjat om dna och faderskapstest! Det var inte vad TS frågade om så lägg ner och starta en egen tråd om skiten!

Till alla som måste fortsätta tjata om hur fel TS gjort: Jag tror hon vet det. Vad får ni ut på att sitta och trycka ner ännu mer? Och vad kan hon göra åt felet nu? Förutom att tala om sanningen.. Men det kan ju bara hon bestämma om hon ska göra.

Jag skyller inte ifrån mig . Sa redan att det var mitt fel att jag var otrogen och mitt fel också att jag ljög , förklarade dock varför detta hände och det var för att jag var olycklig (det är ingen ursäkt) men så var det bara .

Jag har berättar för min man att jag varit otrogen dock inte tre gånger , han frågade själv inte , sa också att barnet inte var hans. Min man reagerade inte , han var helt tyst sa ingenting men gick till rummet packade sina saker i en liten väska och gick ut hemifrån . Försöker ringa honom varje 30-40 min han svarar inte . Om jag nu känner honom rätt så kommer han tänka på det / lugna ner sig sen komma hem . Jag är krossad har gråtit i över en timme vill bara att han kommer hem vill att han förlåter mig men det är bara han som kan avgöra .

Du kan vara lugn, du blir belönad för allt.. Livet kommer att dela ut stora vinsten till dig. Inom något eller några år med en ny man och kanske ett barn till, lyckligare än någonsin

Han som stack är den som kommer att få nitlotten i livet..  Han kommer att sitta där med en dröm som är krossad och psykologiska besvär ett bra tag framöver och en tillit som är skadad.. Så närma en dröm om en familj och dröm om ett barn med dig..
Så mest troligt är att han aldrig ger sig in i familjebiten igen och aldrig får barn..

Det är inte livet som suger, det är karma...

TS, i din mans sits så hade jag kastat ut dig och din horunge för att klara er bäst ni vill.

Ni som tror att sådant här är "olyckor" måste läsa mer om människans beteenden och biologi. Kvinnor gör såhär när de anser att mannen de lever med är stabil och trygg, en god försörjare, men som samtidigt av kvinnan anses ha för dåliga gener att skaffa barn med.

De låter sig befruktas av killar som är snyggare, längre, muskulösare, har större penis eller vad det nu kan vara (ofta en mix) och låter sedan den andra mannen betala för barnet och kvinnans uppehälle.

Det är därför ungefär 10 % av männen lever ovetande med barn som inte är deras.

Jäkla idioti att kalla Petters ofödda barn för Albins! Vad är det för jävla stil?

Hej!

Tack för Er alla! För alla svar även negativa . Förstår att otrohet är det värsta som verkligen kan förstöra ett förhållande .

För min del så är det sista gången jag skriver då jag redan fick vad jag ville och hade modet att berätta tack vare er/ min mamma.

Min man kom hem i morse , kramade om mig när jag sov , jag vaknade och började prata med honom om det då frågade han varför och hur jag kunde göra så mot honom osv . Jag svarade på Allting helt ärligt och vad jag fick för svar är att han inte kan förlåta mig så lätt , att det kommer att ta tid , och med den tiden kommer han att försöka förändras och ge mig det jag behöver av honom . Angående min flicka så sa han att han inte kan sluta tänka på att flickan är hans , då han tänkt så i över 8 månader , han har väntat på henne och älskar henne fast han inte träffat henne än, hans regel var dock att vi aldrig berättar för barnet att min man inte är pappan . Jag sa ja ! Jag och min man kommer inte berätta något för min flicka . Detta blir bäst så . Jag är lycklig just nu väldigt bekväm med hur det gick till , borde bara ha berättat detta innan .

Tack igen alla! Jag ska nu försöka umgås med min man och reda ut några saker till ! Ha en trevlig söndag .

Tror det menades att den bedragna kanske aldrig finner någon tillit till en kvinna igen och dessvärre aldrig skaffar barn, gör sig ensam och bitter. Förstod jag det som.

Jo det där va ett osammanhängande inlägg men försökte utröna det lite

Håller med . Så ego och ni tänker inte klart.

Jag vet hur det är att leva i en lögn, aldrig att jag förlåter mina föräldrar för det. Och de vet de båda om..

Jag var också 15 år när jag fick veta lagom till jul att min brors (halvbror) pappa inte var min pappa. En riktig käftsmäll vill jag lova och min värld rasade samman. Det jag inte tror på i ts är att de nu är så romantiskt helt plötsligt. Jag köper det inte..

Nej du ts..ni måste göra rätt. En lögn som denna är elak.