Deprimerad sambo, svek, orkar inte mer

Jag är 38 år, och lever tillsammans med min sambo som är 39. Vi har två barn på 8 och 12 år. Jag känner nu att relationen med min sambo börjar krisa ordentligt och jag mår inte alls bra. Så här är historien bakom oss, hoppas ni står ut med en lång text:

Vi träffades på en högskola. Jag kommer från en vanlig, stabil familj och har inga problem utan är lugn och stabil. Hon har vuxit upp i en splittrad familj där det finns missbruksproblem och psykiska problem (depressioner). Hon har innan mig gjort ett par självmordsförsök och har även skurit sig när hon var alkoholpåverkad. Hon umgicks med några andra tjejer med liknande problematik, och hon drack nog en hel del.

Vi blev tillsammans och hon gick in i en lycklig period. I samband med alkohol kunde hon flippa ur, bråka, men dagen efter bad hon alltid om förlåtelse och vi glömde allt. Hon sade ibland på fyllan att hon skulle ta livet av sig om jag gjorde slut.

Sen flyttade vi ihop och efter hand kände hon att hon bara måste skaffa barn. Hon kände att livet var meningslöst, att hon inte hade några riktiga vänner eller intressen. Jag var tveksam, mycket på grund av hennes gamla problem. Men det sa jag aldrig rakt ut, utan skyllde på arbetslöshet m.m. hos mig och att jag inte var mogen. Hon blev fruktansvärt bitter och hotade lämna mig, och jag gav med mig.

Det var fantastiskt att få barn, och jag älskar mina barn. Jag är helst hemma med familjen och har ingen längtan efter att vara på krogen.Hade man väntat så hade man kanske aldrig fått barn, och då hade ju livet känts ganska tomt för mig. Men det har legat en skugga över allt detta.

Barn innebar inte att hon mådde bättre. Alkoholen försvann några år tack och lov. Men hon var bitter på livet och ledsen. Jag blev en källa till energi som hon sög åt sig ur. Hon trivdes inte med sina arbeten eller arbetsgivare. Hon har på 10 år sagt upp sig 5-6ggr, vi har fått ta 3 mån karens för en del uppsägningar. Ofta har vi bara levt på min lön. Hon tog all barnledighet, för hon ville inte att vi skulle förlora pengar på att jag var ledig. Sen har hon också gått igenom ytterligare utbildningar bara för att slippa jobba, nåt som har varit ekonomiskt betungande.

Vi har flyttat en del under denna period, då hon inte trivs på olika platser. Hon har inte velat jobba på somrarna när hon studerat, och har inte haft A-kassa då heller utan jag har fått stå för allt.

Hon närmar sig 40 och har ångest över att bli gammal. Hennes senaste utbildning gav inget jobb och hon känner ångest över det. Barnen bråkar en del, och vår äldsta är på väg in i tonåren, med dom konflikter som är naturliga. Hon har ingen som helst marginal rent psykiskt för tonårsbråk.

Hon har känt att hon exploderar av att vara hemma. Hon har börjat umgås med en del nya vänner, frånskilda kvinnor med olika problem. Hon har varit ute på krogen mycket och det har varit mycket alkohol med i bilden, hon har kommit hem med stora sår efter att ha fallit mer än en gång. Hon slog till vår yngsta när hon var bakis, vilket gjorde mig väldigt arg. Det har smugits med facebook och mobilen och killar har ringt henne på nätterna. Jag har hämtat henne på en fest hos okända människor, där hon var så påverkad av hasch att hon inte kunde prata eller resa sig från köksgolvet.

Under tiden hon varit ute har jag suttit hemma med barnen och varit helt förtvivlad.

Nu har hon erkänt att hon hånglat med 6-7 män över tid, när hon druckit. Hon nekar till att ha varit otrogen när det gäller rent sex. Jag blev jävligt upprörd över alla lögner, skvaller som gått och den förnedring hon utsatt mig för. Hon blev i sin tur helt knäckt och skar sig med en kniv. Jag blev ännu mer upprörd över det, för så gör man inte, speciellt när man har barn.

Vi gick i samtal hos familjerådgivare, och det kändes bättre. Men jag kunde inte få fram ett ord om hennes självskadeproblem och depressioner. Det handlade mest om hushållsarbete och stress. Hon kan inte tänka sig att gå i egna samtal för att bearbeta sina problem.

NU: Sommaren har varit bra, hon har mått bra och jag har kunnat andas ut. Och laddat batterierna. Men jag har oroat mig för hösten, jag vet att det dyker nedåt och att jag blir måltavlan på ett eller annat sätt. Hon ska börja ett bra jobb, men jag vet innerst inne nu efter alla år att hon inte klarar av att jobba. Så jag bävar inför vad som ska komma. Hon har börjat smyga med mobilen igen....

JAG TROR att hon bara fortsatt sina depressioner som hon hade innan förhållandet med mig. När det gått ned i djupare dalar så har hon ställt till med förändring: skaffa barn, dyra resor, säga upp sig, sälja huset, börja en utbildning, bråka bittert med sina syskon om orättvisor o.s.v., utan funderingar på hur det skulle påverka mig. Jag är helt slut nu.

Nu börjar det gå utför igen med henne. Men efter hennes svek så har jag ingen energi att parera en svacka till.

Jag kan inte fatta att jag varit så medberoende.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-16 10:35
Nu har hon även varit otrogen rent sexuellt. Jag har gett henne valet att söka vård, annars flyttar jag omedelbart.