Varför vill alla bli gravida direkt efter ett Ma eller missfall?

Alla har väl sitt sätt, och kanske inte alla tar det på samma sätt.

När jag haft vanliga missfall har jag mer sett det som att vi drog en nitlott den månaden. Men när jag hade utomkvedshavandeskap så väntade vi ett halvår med oskyddat sex för det fysiska skulle återhämta sig och för att jag var ledsen och kände att jag behövde lugn och ro.

Jag började direkt igen efter mitt mf i vecka 7. Den graviditeten tog ett år att åstadkomma, och jag ville inte förlora mer tid än nödvändigt. 

För att jag kämpat i åratal att få barn och kommer sörja tills jag får ett barn... 

Just när det hände så ville jag inte alls försöka igen. Jag ville strypa alla som sa att jag bara skulle på det igen. Efter 1-2 mån så ville jag ha ett barn. Nej det tar inte bort sorgen men sorgen blev lättare flr mig när jag fick ett barn.

Kan bara svara för mig men jag ville försöka direkt då tiden började bli knapp. Första barnet föddes -07 efter 3 missfall. -09 började vi försöka få syskon och innan vi fick henne -12 hann vi med ytterligare 10 missfall och 1 ma. Jag är uppvuxen med en syster som bara är dryga året yngre än mig och jag hade en önskan om att även mina barn skulle vara jämnåriga men nu blev det 5, ofrivilliga, år mellan dem.

Varför? Jag vill ha ett till barn. Fick MA väldigt nyligt och har ännu inte slutat blöda, men jag har börjat förbereda för att försöka bli gravid igen. Det jag sörjer är en avbruten graviditet, inte ett dött barn. Trodde jag var i vecka 11 men graviditeten hade avslutats v 6+2. Allt jag vill är att få vara gravid och föda ett friskt barn.

.. för att jag kände mig som tom efter besked och skrapning direkt på det. För att jag kände mig stympad. Tömd på glädje och på hopp. För att jag varit i denna sitsen innan. Jag fick två missfall på raken innan det barn jag födde senast. Den glädje barnet som sedan kom och den glädje han alltid ger, är förklaring nog. Jag hoppas få uppleva det igen. Så snart som möjligt. Missed abortion vecka 13 i juli i år. Jag blir inte människa förrän jag fått bli gravid igen. Så krasst är det. Jag vill inte vänta alls. Dock måste jag ändå. Jag har inte fått tillbaka ägglossning efter missfallet.

Nej att bli gravid tog inte bort sorgen efter missfallen. Men jag lärde mig leva med den. Att få mitt barn efter två missfall tog udden av smärtan. Nu när vi ville ha syskon hamnade vi där igen i missfallsdjupet. Jag vet hur fantastiskt det kan vara när det går bra. Jag väntar inte.

Jag har inte åldern för mig att vänta mer än nödvändigt heller.