Är det för dyrt för papporna att vara hemma?

Man ser för kortsiktigt på det i familjerna och det är inte så konstigt egentligen. Jag hade önskat att påtryckningarna låg på arbetsgivarna, snarare än individerna.

Sen är det ju värt att veta att det faktiska uttaget av pappadagar blev 46 dagar i snitt per pappa/andraförälder vid införandet av den första pappamånader och 92 dagar vid införandet av den andra. I realiteten tar den andra föräldern därmed redan ut tre månader, så en tredje månad behöver inte alls påverka uttaget, även om man kan misstänka att det kan öka. Kanske rentutav till 138 dagar om trenden håller i sig

Nej, jag tror inte att det handlar så mycket om det utan om att man VILL att kvinnan ska vara hemma och att mannen ska jobba. Skulle folk anse att det var det bästa för barnet att man delade på ledigheten så skulle de strunta i om det gav en lägre levnadsstandard.

Jag tror det väldigt sällan skulle vara ett ekonomiskt problem för båda att vara hemma. I de familjer där mamman är den som tjänar bäst så är ju ändå mamman hemma mer, alltså är det bara en bortförklaring att pappan inte kan vara hemma.

Det är ju väldigt få som räknar ordentligt på kostnaderna för föräldraledighet, och beaktar marginalskatter, jämställdhetsbonusen, föräldralön från arbetsgivaren, minskade utgifter under föräldraledighet osv. Och kanske även satsar hårt under graviditeten på att lägga undan pengar.

Det är där är bara skitsnack och löjliga undanflykter. Jag blir så grymt provocerad när jag hör att man inte har "råd" att låta pappan vara hemma. De som klagar på att de förlorar är oftast höginkomstfamiljer. Men det är klart, det svider att skippa en Thailandssemester, eller låta en av bilarna stå, inte renovera köket just i år...Eller gud, förbjude, ta lite av sparkapitalet (semesterkontot typ) för att ha "råd" att vara hemma några månader. 

Sedan är tydligen pappans jobb alltid viktigare. Kvinnor som blir mammor väljer att vara/bli egenföretagare för att det ger frihet så att de ska kunna vara med barnet. När män är egenföretagare kan de absolut inte vara med barnen för de måste jobba dygnet runt.

Någon förresten som hört en nybliven mamma beklaga sig över att hon inte kunde vara hemma de första två veckorna efter att barnet fötts? Skulle inte tro det. Men det finns gott om män som inte ens lyckas ta ut de första två veckorna i samband med barnets födelse eftersom han har ett jobb som "kräver det". Märkligt det där.

Jag tror i många fall det är ett enkelt argument att ta till - men jag tror inte många har suttit ner och räknat på vad det skulle innebära exakt. 

Man har ju lång tid på sig att ta ut FL - tex så är min man egen företagare och kan inte ta 6 månaders FL rakt av - då har han inga kunder kvar, men istället tog han 1/dag i vecka ledigt under barnens första år. 

Jag vet många kvinnor som tar för givet att de ska få mer eller mindre hela ledigheten. Även om mannen kanske vill dela lika från början är det djäkligt svårt att driva igenom speciellt när barnet kanske blivit 6-7 månader och det i många fall skulle kunna vara aktuellt med tanke på amning.

En mamma som fått vara hemma på heltid har sina rutiner och knep och inte sällan är bebisen rätt mammig då. Man har ett djäkla försprång helt enkelt när man är hemma, jobbar man får man fråga om mycket (jag har frågat hela tiden när min man varit föräldraledig för rutiner ändras hela tiden och man gör olika. "vad brukar du ge till mellis, när sover hen på dagen o s v") Så att då komma som pappa och hävda att det här gör jag minsann lika bra när mamman är ovillig att släppa ifrån sig ledigheten kan inte vara helt lätt. Dessutom ska han ju till viss del gå mot rådande normer i samhället och på jobbet också. Blir väldigt mycket motvind.

I familjer där kvinnan vill dela lika delas det lika. I det fall kvinnan absolut vill vara ledig själv är hon det och är inte kvinnan jättebrydd då blir det helt enkelt lite upp till vad mannen vill också :) Iaf i min bekantskapskrets. Men det är ju smidigt att skylla på ekonomin.

Ekonomi påverkar säkert men många pappor vill väl helt enkelt inte vara föräldralediga. Tycker familjer ska få bestämma själva hur de vill fördela.

Många gånger handlar det nog om ovilja.

För de allra flesta är det nog en ren prioriteringsfråga. När bebisen kommer har man redan köpt huset och bilen och allt det där, och har ingen möjlighet att dra ner på sin standard. Eller så vill man inte.

Men då tycker jag att man kan se till att spara lite extra innan man får barn, så att man sedan kan plocka ut en tusenlapp eller tre tusenlappar eller hur mycket det nu kan vara, varje månad under ledigheten. Jag tycker heller inte att det var särskilt svårt att få pengarna att räcka när man var f-ledig, om man inte är ute och fikar och shoppar varje dag kostar det inte så mycket att ha en bebis.

Det där med att det blir mindre pengar när mannen är hemma stämmer inte. FP är ju baserad på individens inkomst. Min man tjänar ca 10 000 kr mer än mig i månaden. När han var FL så blev skillnaden 300 kr mindre/månad jämfört när jag var FL. Marginell skillnad alltså!

Däremot håller jag med föregående talare att det oftast förväntas att mamman ska vara hemma längst. På min mans jobb t ex så fick han streta med sin chef rätt länge innan han "fick" vara FL i 3 månader. Däremot kunde marknadschefen, som är kvinna, vara hemma med sitt barn 1 1/2 år utan problem. Sådant gör mig mycket irriterad!