Förkortad cervix v 18+

Jag var hos läkaren idag. Tappen är tydligen 2,4 cm nu, mot 2,5 cm mot för två veckor sedan. Men läkaren såg inte så värst orolig ut. Hon sa att om tappen är 1,5 cm, då bör man oroa sig. Nu borde jag "bara" ta det lugnt (men hon sa att det gick bra att promenera lite varje dag, jag blev lite överraskad där faktiskt). Jag vet inte om hon är iskall eller bara... okunnig? :o Hon skrev ut mer progesteron till mig, nu 3 ggr per dag jämfört med 1 gång per dag som jag skulle ha tagit (och inte gjort) hittills.

Alltså, jag kan inte låta bli att oroa mig över vul varje gång (2 ggr per månad typ). Det kan ju knappt vara bra för barnet, eller? Sedan kollar hon mig med handen också, för att se om tappen är mjuk och om barnets huvud trycker på. Känner mig så konstig i magen efter det... Kollar era läkare er med handen också? Visst är det inte heller så bra? Har hört att det kan t.o.m. leda till missfall eller preterm birth, men vet inte om det är en myt eller om det stämmer.

Jag har mailat lite med en brittisk barnmorska som har länkat mig till en massa artiklar om progesteron, kort cervix och liknande, och i en av artiklarna står det att forskningen visar att det där med att mäta cervix efter vecka 25 är ingen bra idé, eftersom mätningarna kan vara felaktiga och/eller inte alls återspegla den egentliga risken för preterm birth. Hmmm...

Hur tänker ni om det hela?

Och hur mår ni? :)

Aaaah, du skrämde mig med ditt "absolut inte med händerna". Hur förklarar jag snällt nästa gång för läkaren att jag inte vill att hon ska göra det på mig? Vill ju inte verka som "jag vet bäst"...

Vul, nja, det är ju typ någon sorts strålning trots allt. Tycker inte om och är misstänksam mot sånt :/

Hurra för dig! :) Vad bra det går :)

Kan inte du sjukskriva dig på heltid, om du vill/kan?

På 1177 står det att sd är mycket vanligt och inget att oroa sig över, men för vissa kvinnor kan det leda till påverkan av cervix. Jag hoppas bara att i våra fall så -behöver inte- varje sd påverka våra tappar... 

Eh, jag är lite vilsen här, men jag har nyligen förstått vad sd faktiskt är. Trodde att det var någon sorts smärta, men det är alltså när magen blir hård... Det har jag ofta. Känner mig som en anka då. Men trodde hittills att det var helt normalt att känna så.

Får ni göra vul varannan vecka?

Håll ut, tjejer! :)

Ja, vi är ju i samma vecka, Qaroliine, men jag känner mig typ höggravid. Med första barnet kände jag mig såhär stor i vecka 37... Men min gyn sa att tydligen är magen (men inte nödvändigtvis barnet) större under den andra graviditeten.

Snubblade över denna tråden å känner igen mig lite .. Den 12/6 var som en vanlig dag.. Gravid i v 22+2.. Kände mig trött i ryggen å lite mensvärk i magen.. Men inget som gjorde ont utan sa till min sambo att ja har nog foglossning eller nått.. Vi skiter i bilbingon idag å stannar hemma för ja kommer inte kunna sitta i bilen så länge.. Vi körde hem tog två panodil la mig i sängen.. Melvin levde djävul å gick på toa.. Blod på pappret.. Lite panik och mycket chock gick ja in till sambon å sa att där e blod på pappret.. Han slänger sig på telefonen å ringer förlossningen.. Dom ville prata med mig men ja bara gråter.. På med kläder in i bilen å köra upp till förlossningen.. Hela tiden sa ja till min sambo att de e lugnt.. Man kan blöda å allt e bra ändå.. De är inget.. Kom in på undersökning lyssnade på hjärtat å de ticka på.. Han rörde sig hela tiden.. Upp i gynstol å läkaren skulle kolla.. In med instrument å tog ut instrumenten lika snabbt igen.. Detta är inte bra säger hon.. Du är fullt öppen å fosterhinnan hänger ut igenom gången.. Vi vet inte när vi vet bara att de kommer att gå igång å du blir inlagd direkt.. Å frågan är bara när de drar igång.. Redan där på kvällen sa vi att förlorar vi denna ska vi ha en ny i höst.. Vi drogs mellan hopp om att klara sig till v 23 å transport till lund och förtvivlan då de verkade som förlossningen drog igång.. Härliga barnmorskor å undersköterskor men en hemsk överläkare.. Klarade vi oss till v 22+5.. Lördag kväll drog de igång med täta värkar.. Massa morfin lustgas å ångestdämpande i en dimma av mediciner gick vattnet.. Inte långt efteråt kom vår fina son.. 00.42 .. Å en kort tid efteråt stannade hjärtat å han var uppe bland stjärnorna.. Idag är ja gravid igen... Är i v 9+6 å får gå till en livmoderhals specialist.. Dom misstänker att orsaken till att allt hände va för en konisering ja gjorde i januari i år.. Men dom vet inte.. Idag å innan ja blev gravid hade ja en livmoderhals som var 30mm.. Mdn rädslan att öppna mig igen å förlora detta barnet också är skrämmande.. Vet inte vad ja ska känna för att veta att de drar igång :( är så jävla rädd..

Ja de är långa 9 mån.. Dom håller extra koll på mig men e fortfarande orolig.. Praktiserar 50% 4 timmar/dag.. Men de e jobbigt :( får inte överanstränga mig.. Lätt.. :(

Han vill inte sätta något så länge den är oförändrad.. Orsaken till att ja fortfarande praktiserar är att alla säger att ja måste komma ut å röra på mig lite.. Men vi får se.. Har bara praktik fram till den 28/11 å dom på praktiken vet vad som har hänt å vad ja får göra å inte göra..

Ja vet inte vad jag tycker.. Känns nästan som om ja överdriver när ja känner mig orolig.. Läkaren sa att bara för att de hände en gång betyder inte de att de kommer hända igen.. Snarare tror han att risken är mindre å om inte obefintlig att de kommer hända igen.. Å när han säger så så blir man jaha då överdriver ja min oro.. Men samtidigt tänk så händer de igen.. Kommer aldrig att förlåta mig själv.. De jobbiga är att ja har inte kännt något som ja hade kunnat koppla ihop med något onormalt.. Å därför är de extra oro att ja men ja kände inget sist tänk så känner ja inget denna gången heller.. Så kan ja ju gå här hemma å tro att allt är bra..
Skulle gå till praktiken igår å sambon kom hem efter jobbat natt å då bröt ja ihop å grät i hans famn.. Ingen orsak utan bara grät.. Allt e så påfrestande men de känns som om ingen förstår min oro.. De kommer gå bra.. Du går på kontroller.. De e bra att du kommer ut å rör på dig lite.. Men ja får inte gymma men de e bra å gå i butik å sätta sig på huk å resa sig 500 ggr om dagen,.
Känns skönt att här finns någon som gått igenom detta så ja kan ventilera mig. Som förstår.. Som kanske inte har vart med om fullt samma sak men i stora drag samma ändå..

Alltså hur mkt sammandragningar har ni?

Nu har jag roat mig med att klocka lite på kvällarna och ofta är det så tätt som var 7:e minut och aldrig längre än 20 minuter mellan. Är inte det mycket? På dagarna när jag jobbar vet jag inet för det är så fullt upp så man liksom bara kör på ändå.

Mätte tappen och den var drygt 2 cm. Ska mäta igen om 2 veckor. 

Jag blir också förvånad att folk har mkt sd men ingen tappåverkan alls. Har de verkligen mycket då?