Varför är det synd om oss?
Hej!
Det är så att jag och min man har 5 pojkar i åldrarna 2-9 år. Nu väntar vi vårt 6 barn, vi är bara i vecka 14 än så vi vet inte kön.
Men vi berättade för våra nära och kära att vi väntade ett nytt tillskott för en vecka sedan efter att vi gjort kub. Då börjas det alltid med att: "Nu håller vi tummarna för en tjej, tycker synd om er om det blir en till pojke" osv. Det har blivit värre för varje gång. När vi födde våran yngsta son så var det många som beklagade sorgen och kunde knappt glädjas åt barnet. Jag kände mig misslyckad och gick ner i depression.
Visst har jag en längtan efter en flicka men det är verkligen inte synd om oss om det blir en pojke istället. Vi har lyckats få 5 friska och underbara pojkar så det är inte alls synd om oss. Det är synd om dom som inte kan få barn.
Redan nu börjar jag oroa mig för hur släkten ska reagera om det visar sig vara en pojke. Jag mår jätte dåligt över det här.