Pappan tar föräldradagar, jag tjänstledigt. FKs jäkla regler

Det händer absolut inget alls med dagarna om man separerar. Det ser precis likadant ut om man lever tillsammans eller isär. Enda gången det inte är uppdelat så att föräldrarna har hälften var är om man är ensam vårdnadshavare. Annars har man ALLTID hälften var.

Det känns inte som om du förstått nu heller riktigt... Fick du uppfattningen om att dagarna gick över till honom iochmed er separation? DÅ kan jag förstå dina funderingar lite mer. Men jag tycker ändå det vore orättvist om du fick fler dagar bara för att du vill...

PS. Jag har själv varit på info om föräldrapenningen och om de inte missat ngt totalt på er så är det nog snarare så att ni missuppfattade än att de inte förklarade..

Läste ni inte igenom materialet man fick hem?

Nej. Han vågade inte ta striden med sitt jobb. Du vågade inte ta striden med honom. Ta ansvar för din del i ert beslut istället för att skylla ifrån dig. Det är INTE rättvist att du får 75% av föräldradagarna och han 25% bara för att ni separerade.

Oavsett så påverkar det inte pappans dagar eftersom han inte fört över.

Man har lika många SGI dagar var..

Absolut. Så skulle ni gjort. Men eftersom ni (ja NI) valde att göra annorlunda är nu situationen som den är. Du har använt dina dagar och pappan har sina kvar. Och det är inte rättvist alls att pappan ska få 25% o du 75%..

Och nej, för att svara på din uppdatering av TS - jag har inte alls förstått det som om du inte vill att pappan ska vara hemma. Jag har förstått det så att du är avundsjuk o bitter på att det är som det är. Och att du vägrar ta ansvar för att du redan tagit ut dina dagar.

Att enbart det inlägget håller med dig KAN bero på att andra tolkar det som jag, vem vet?

Hade ni levt tillsammans hade det fortfarande varit pappans dagar och det hade inte varit ngn skillnad mot idag.

Om jag förstått rätt var er uppgörelse att du skulle bara hemma under de första tre åren? Och sedan pappan?

Vad i den uppgörelsen har han inte hållit?

Eller har jag missat ngt?

Men jag förstår fortfarande inte vad skillnaden skulle varit om ni inte separerat? Dagarna blev inte automatiskt låsta på pappan för att ni separerade. Du hade ändå inte haft fri tillgång till hans del av dagarna.

Nej, du kan inte röra vare sig pappans SGI dagar eller lägstanivå dagar om han inte för över dagar till dig. Men det säger du ju att han inte gjort..

Vilket får mig att fråga igen, eftersom du inte svarat på mon fråga då jag ställde den tidigare.

Hur klarade ni av att du var hemma först ett år och sedan en dag i veckan efter att sonen börjat på förskolan utan att pappan förde över dagar till dig?

OM han inte först över dagar till sig så måste du ha tagit ut extremt få dagar vilket innebär att ni levt på pappans lön. Då rimmar det lite illa nu när du klagar på att du fick mindre pengar o att det är orättvist,..

Fast det KAN ju vara andra regler om barnet är fött för sex år sedan, men det är detta som gäller för närvarade.

Fast här visar du tydligt att du HAR missat och fortfarande missar..

Pappan fick inte automatiskt sina vid separationen. Han fick automatiskt sina när han blev vårdnadshavare.

Och DET finns lättåtkomlig information om OM man läser.

Fast du "är säker på"... När "ett nytt beslut ska tas"... Att det i DITT huvud innebar att han skulle ge dig hälften av sina dagar innebär inte att det skulle blivit så.

Med din förklaring så innebär det alltså att ni inte hade ngn överenskommelse överhuvudtaget? Förutom i ditt huvud?

Du TROR att det skulle blivit så - du VET inte om det skulle blivit annorlunda?

Varför svarar du inte på hur ni löste ekonomin när du var hemma.

Hur fick ni dagarna att räcka ett år och sedan ha över av dina dagar att vara hemma en dag i veckan - även det av dina dagar.

Jag har fått alla min mans dagar som han får skriva över. Tillsammans räckte dagarna exakt ett år och en månad. Jag har några lägstanivå dagar kvar, men det är allt.

Så - hur fick du dina dagar att räcka så länge om din sambo inte tog ett större ekonomiskt ansvar under perioden du var hemma?

Ok. Eftersom du fortsätter trycka på att han fick med sig sina vid en separation så har det låtit som om du fortfarande inte förstått att så inte är fallet. Men bra, då vet du att det inte har ngt med separationen att göra överhuvudtaget :)

Jag tror ärligt talat att det är ytterst få som lyckas missa att man har hälften av dagarna var från början. Jag har tagit ut alla mina, men mannen min har kvar 120 dagar efter våra två barn. Att ta ut längre fram vid behov. Skulle vi separera så är jag säker på att det ändå kommer barnen till nytta - och skulle han använda dagarna för att förlänga semestern så kommer även det barnen till nytta, plus att jag varit hemma ett ÅR. Självklart är det hans tur att använda sina kvarstående dagar (och ja, hade vi klarat oss på mina dagar hade han haft ALLA sina dagar kvar - de hade ändå varit hans).

Jag tycker ärligt talat du verkar självisk.. Ni klarade av att du var hemma ett helt år med bara dina dagar. Barnet är sex år vilket innebär att barnet borde få vara hemma MYCKET med sin pappa de närmaste åren. Superbra!

Vi läser absolut vad du skriver. Men ifrågasätter ditt tankesätt. Att inte hålla med är inte liktydigt med att inte kunna ta åt sig information. Ngt du borde veta då du säger dig vara bra på att ta till dig information.

Att du vägrar svara på avgörande frågor kan bara tolkas som om det inte var så orättvist som du anser...