Hur ska man kunna ta sig igenom detta?

Jag förstår att allting inte blev som du tänkte dig. Men på något sätt måste du ändå hitta ett sätt att vara lycklig. Tycker att du ska ta hjälp av sjukvården för att själv få stöd. Jag tänker att om det var jag som var i din situation så skulle jag försöka ta tillvara på allting som är positivt, alla framsteg som barnet gör och andra saker i livet som skänker lycka. Jag tror att du måste bestämma dig för att kämpa och vända allting till något positivt. Det är lättare sagt än gjort, jag vet..men lycka handlar inte om att livet ska vara perfekt.

Är det ingen som går igenom något liknande för närvarande eller har gjort?

Hur går det för er TS? Har en vän med svårt CP-skadat barn och de verkar lyckliga :) hoppas du också fått ljusglimtar i vardagen!

Hej! Tack för inlägget. Vi har ännu ingen diagnos på vår flicka eller prognos för hur hon kommer att utvecklas framöver utan svävar fortfarande i ovisshet. Hon har utvecklats en hel del sedan jag skrev inlägget vilket är positivt men ovissheten tär. Det är svårt att börja bearbeta en sorg när man inte vet hur det kommer att sluta. Det är också svårt att söka stöd hos andra föräldrar som har barn med funktionshinder eftersom jag i dagsläget inte vet vilken föräldragrupp jag ska ansluta till. Varje dag som går är stressande eftersom jag blir ledsen om hon inte gör de framsteg jag hoppas på. Det låter ju bra att man kan bli lycklig igen. Är dock bara en väldigt lång väg dit för min del är jag rädd.