Jag får inte träffa min flickvän.

Du har rätt att träffa vem du vill och introducera i era barns liv, så länge det är en person som inte skadar dem eller er relation skulle jag säga.
Mamman verkar ju ha ballat ur helt! Mitt råd är att skriva upp allt, och då menar jag precis allt, som hon gör nu för att försvåra ditt umgänge med barnen och hur hon behandlar din nya. Om detta går längre så kan det vara bra att ha svart på vitt med datum om vad som skett.

Du förlorar inte vårdnaden över att du har en ny relation. Men se till att hon inte kan ha en massa hittepå som hon kan använda emot dig.

Tack för svar.

Hur hanterar man att hon pratar en massa skit om mig inför barnen?

"Er pappa vill inte träffa er" "din pappa träffar ett luder så fort han får chansen" "Er pappa har svikit familjen" "Er pappa ......osv, osv"

Jag har varit jättenoga med att inte tala om för barnen vad jag tycker om henne och vill ju att de ska ha en bra relation med både mamma och pappa.

Jag har bett henne sluta göra sådär men får bara till svar att jag har mig själv att skylla och borde tänkt mig för innan jag lämnade henne.

Resultatet av allt detta har blivit att barnen är alltmer avvaktande mot mig och jag vet inte hur jag ska fånga upp dem utan att baktala deras mamma.

Fast det är inte att baktala om du förklarar att mamma säger en massa otrevligheter för att hon är arg och ledsen men att du älskar dem och aldrig överger dem. Barnen är ju stora så lite bör de förstå.

Jag tycker du ska vara ärlig och säga att du och barnens mamma har det tufft just nu och att ibland när man är arg så säger man saker i stridens hetta.
Jag hade också sagt något om att hon är en jättebra mamma till dem, och att ni har skapat en väldigt fin familj tillsammans, men att det är inte alltid det funkar att leva tillsammans och nu har du hittat en ny kvinna att leva med. Men att detta inte förstör er familj, utan istället tillför en person.

Jag tycker att ni bör gå och prata med någon gemensamt så att barnen kan få ventilera, alternativt att barnen själva får prata med någon för att få rätsida på sina känslor. De har antagligen väldigt dåligt samvete då de säkert älskar dig massor, men känner att de måste stå på mammans  sida som de också älskar.

Försök bara vara lugn och stå stadigt, barn är smarta och de inser mer än man tror. Var som vanligt, skäm inte bort dem, eller dra dig undan. De behöver en stabil förälder nu när det blåser hårt.

Vad tragiskt det är när barnen blir indragna i mammans bitterhet! 

Jo, jag talar med barnen om detta så ofta jag får chansen men jag tror tyvärr att de inte vågar göra annat än att stå på sin mammas sida då hon ofta sagt att hon vill ta sitt liv pga alla svek från hennes närstående.

Ett annat bekymmer är att min "nya" börjar undra varför jag hela tiden ställer upp så fort exfrun knäpper med fingrarna.

Ärligt talat så undrar jag detsamma men hon kan vara väldigt övertygande när hon sätter den sidan till.

Suck...ska jag behöva flytta ut till en koja i skogen för att få frid?

vet inte om det hjälper, men det kan vara läge att boka ett samarbetssamtal, där någon tredje person kan försöka få ditt ex förstå vad hon håller på med. Att hennes beteende inte gynnar någon, inte ens henne själv, i förlängningen

Verkligen. Speciellt när hon hotar med att ta sitt liv.

Samtalskontakt absolut genast med familjerätten eller liknande. Så mamman får klart att hon inte kan bete sig hur som helst och du får veta från proffs att du tänker rätt. Råd: Utgå hela tiden från vad som är bra för barnen.
Säg att hon inför barnen hotat att ta livet av sig och fråga vad du ska råda barnen att göra om hon säger så igen.
Skaffa även kontakt med kurator på skolan för barnen, alternativt kolla om kommunen anordnar samtalsgrupper för barn till skilda föräldrar (finns i min kommun).

Spara alla SMS, mail och lappar, spela in henne med mobilen.
Fundera igenom noga var du vill ha er relation, bestäm dig till exempel för att en gång i veckan kan du hjälpa henne med en grej, om det meddelas några dagar i förväg.

Angående att du och flickvännen träffas de veckorna barnen är där, sitt ner och prata med barnen hur de känner det. Bestäm till exempel att ni tar det lite lungt, kanske att hon inte sover över under de veckorna men att ni umgås en-två kvällar i veckan så de får lära känna henne. Förklara också för barnen att de inte behöver berätta någonting för sin mamma, de får berätta om de vill men att mamma bestämmer i sitt hem och pappa bestämmer i sitt hem, barnen är alltid välkomna i båda.

Hur är det... Är man en bra förälder om man är suicid? Borde man då inte tas ifrån rätten till vårdnad i en tvist?