23 åring och 54 åring

Hej, jag är 23 pluggar läkarlinjen och har en bebis 1 och 1/2 år, jag är snygg, och fin kropp, ja pappan till mitt barn (40åring) och jag bor inte ihop då han fick nåt slags hjärnskada som gör att han är inlagd i sjukhus och inte känner igen mig och har vidriga som schizofreni anfall, sens min son föddes bor jag helt ensam, just för att situationen var ohållbart, han skrämmer mig och innan var allt så perfekt, tar mycket energi men jag älskar min son och han är det viktigast, nu till frågan... Min mamma har en granne som är 54 och ser ut som George Clooney (stavas så), väldigt vacker man, ser ut som 34max. Blå ögon, lång, han är i mina ögon perfekt, vi började ha kontakt en gång han kastade sina nycklar genom fönster när jag hade glömt de, (jag bor ensam men skulle då besöka mamma och glömt nycklarna), jag bad inte om de, han kastade de själv), tyckte han va så snäll så jag skrev ett liten brev till honom, stog typ, tack för att du kastade nycklar, min mamma är hörselskadad och min son hade feber och jag glömde nycklarna, och vilka fina djupblå ögon du har om du någon gång glömmer nycklarna så ring mig till Xxxxxx telefonnummer, mitt namn. (Ja pinsamt, men jag kände det just då), han ringde aldrig, så de gånger han sökte min blick och log mot mig på trapphuset, försökte jag bara ignorera honom typ undvika ögonkontakt. Flera flera ggr, För någon vecka sen, skulle jag besöka mamma och vid utedörren sa han, "du, tack för den brev du skrev till mig jag tyckte att den var jättefin", och log mot mig, och jag log mot honom, magisk stund, sen sprang jag så fort det gick för jag kom på att jag var osminkad och kände mig som en troll, och ja sa bara, tack och gick så fort jag kunde, tänkte att han måste ha tyckt synd om mig, pinsamt, ja dagarna gick, förrigår skulle jag och min son leka precis under hans balkong, ville se honom, ögongodis, medans han läste eller gjorde nåt, vi hade verkligen rolig och lillen skrattade massor, tror att vi såg lyckliga ut... Och idag skulle jag vattna mammas blommor, sonen hade en trähäst från brio på händerna och slash, tappar bort den och hamnar prick i hans balkong, man hörde en hemsk ljud, då springer jag ner med bebisen i famnen, ringer på hans dör (han är ensamstående), ja, och ut kommer han med bara badrock och inget under och ler mot mig, säger hej, och ber om ursäkt för han ser ut så, sa att han varit sjuk hemma idag, jag berättar att sonen kastade leksaken, han kommer med leksaken, och jag var totalt shockad, den män man älskar så, den man fantiserar om och tänker på när man hör romantisk musik, den man avgudar varenda sekund, med bara badrock på och inget på fötterna, såg extrem sexig ut, så vackert att jag kände att jag ville gråta, han började prata med mig, sa att lillen började bli duktig på gå, // hur vet du det??, // jag såg er leka igår// jaha trode det var någon annan // nej det var jag// ((( han tittade på mig aww))) jaså är du sjuk? Oj och jag som är nästan läkare// oj och du som är så ung// ja// och så pratade vi typ 10min till, han helt avslappnad i badrock, och han bara log och log, och jag kände att jag skulle svimma hela tiden, och ja sen gick vi därifrån.... Tänkte 2 saker ... 1- hade han varit intresserad av mig från början så hade han ringt vilket han inte gjorde... 2- om han viste att jag tyckte att han var snyggt varför gå ut i badrock och prata med mig så längre nästan nacken? Ville han tortyrera mig.?... Just nu känns det som att jag vill bränna en dvd skiva med låten just like heaven- Katie melua, och skicka den med posten med ett brev där det ska stå, du är så speciell, ingen är lika vackert som du är, din röst är så mjuk, du är så underbart rar, och skicka det anonym, han kommer kanske att tänka att det kanske var jag..... Och efter det ska jag sluta besöka mamma ett tag.... Pinsamt, men känner så just nu, Patetisk eller?, men jag är så kär, att jag kan inte ens plugga, värsta fjortis, det är nog en platonisk kärlek, typ som när man var kär i en lärare på grundskola, vi har inte pratat mycket men jag brinner för honom, är jag galen? Vad göra? Vad tror ni han tänker?, alla komentärer är välkomna, var snälla mot mig, jag har inte väldens bästa självförtroende, jag är fin, snygg men har otroligt svårt med relationer, sonens pappa var den första och om jag tänker tillbaka så är han den enda människa i världen som älskat mig, nu är han inte där och jag älskar inte honom, det är död, ni som är runt 50, vad skulle ni tänka om en ung kvinna intresserade sig för er? Tack. Känns skönt att få ut det åtminstånde.