Hur ska jag göra med umgänget?!

Är sonen 10år kan han koka pasta och vara själv några timmar.

Borde inte den gode mannen se till att han har pengar tex genom att ge honom pengar varannan dag och storhandla med honom varje månad.

OK, där tycker man kanske olika. Jag tänker bara på risken att skålla sig eller glömma plattan på etc...

Jo, jag undrar ofta vad hon sysslar med, den där gode mannen! Hon portionerar ut veckopeng o betalar hans fakturor vad jag vet. Och konstaterar att pengarna inte räcker. Vidare lånar hon ut pengar ur egen ficka, vilket jag tycker är rent oproffsigt. 
Det är ju inte min uppgift att ta tag i den delen av hans liv och jag vet att jag bara bränner ut mig och att vi blir ovänner om jag skulle "gripa in".
Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig, det känns ju lite som en ond cirkel alltihop. 

Jag bakade själv i den åldern för jag ville. Och lagade mat från tidig ålder men skållade mig inte förrän nyligen. Det som inte är okej är att barnet känner sig övergivet och bortstött av föräldern.

Jag skulle anmäla honom till soc om jag inte tyckte föräldraskapet sköttes, fast anonymt. Och jag skulle kontakta förmyndarens chef och berätta om det oproffsiga beteendet.

En 10-åring som är frisk ska klara av att laga enklare rätter, stänga av plattor och duscha och byta kläder utan att en förälder säger till.

Sonen mår bra och trivs hos pappa. Varför är det ett problem för dig?

Du måste ha missförstått....? Problemet är ju inte att sonen mår bra o trivs hos pappa? Det är jag ju glad för!
Jag underskattar inte min sons egentliga förmågor att vare sig byta kläder eller hantera enkel matlagning. Men nu är det ju så att han INTE byter kläder om man inte trycker på om det. Han tycker det är smidigt att pappa inte säger till honom, men han tycker ju att det är lagom kul när han måste in i duschen direkt han kommer hem igen. 
Sonen kan vara disträ varför jag tänker att han inte ska dona med spisen utan att pappan är hemma.
Jag är inte ute efter att styra o ställa men det ÄR så att pappans förmåga att ta hand om sonen är bristfällig. Det är utifrån DEN poängen som jag nu känner att en förändring måste till. Vilken vet jag inte därav lade jag ut tråden.... 

Vad tänker du att förändringen ska bestå av? 100 % boende hos dig och inga fler övernattningar hemma hos pappan?

Kan du be om samtal hos familjerätten?
Om barnet inte är bekvämt med att vara hemma ensam är det illa att pappan lämnar honom. Min son är snart 11 år och skulle tycka det var väldigt obehagligt att vara ensam hemma på kvällen. De flesta jag känner skulle inte lämna sina 11-åringar ensamma hemma på kvällen.

Jag vet inte hur förändringen skulle kunna se ut! Det optimala vore att vh umgänget fortlöper , att pappan stannar hemma och att han stöttar sonen i det han behöver stöttas i. Men det känns som att jag har tjatat nog om det med honom, för lik förbannat lämnar han ju sonen ensam. Hans,-ursäkta mig- ADHD-hjärna är som en myrstack och kommer det en ny idé så glömmer han vad vi sagt.

Ett exempel , som förvisso inte rör sonen eller föräldraskapet, men ändå visar på hur hans hjärna "tänker".
Han skulle åka till en gammal kompis i somras. I Malmö där han bott innan när han missbrukade för fullt. Jag frågade lite runt vad det var för nån,t ex hur gammal personen var. Pappan var öppen med att det var en fd pundarpolare som nu var ren. Han kunde väl vara typ 23.
-"Eh va?! Säger jag. Du bodde där o knarkade för ca 12 år sen, HUR kan personen vara 23 år?!"
-"Ja just det...tänkte inte så...du vet när jag ska svara på en sån fråga så ser jag personen framför mig och avgör utifrån bilden hur gammal hen kan vara, och då tänkte jag typ 23..."
Jag fick liksom förklara det ologiska , han fattar inte per automatik!
Beslut o annat fattas chop-chop och han har inget konsekvenstänk alls!

Går det inte att ha vh längre så kanske man kan minska till bara en natt istället för två..? Vill inte ta ifrån sonen att vara där - givetvis! Utifrån att jag har ensam vårdnad är det ju jag som tar besluten men det känns inte alltid så roligt att vara "enväldig" när det handlar om så viktiga saker.

Pappan kommer aldrig sätta sin fot hos FR el liknande, och jag tror inte att nån mer behöver förklara att han måste sätta sonen främst. Vi är som sagt vänner, han är mycket här hemma hos oss etc, så det känns overkill att sitta där som om vår relation inte funkade...

Precis, jag tycker inte heller att det är ok. Det är en sak att vara själv hemma efter skolan tills mamma eller pappa kommer hem, men att själv ansvara för kvällsmat o läggning ,- nej. Min son skiter i att klä av sig, ligger o spelar xbox eller på sin Iphone tills han somnar. Borsta tänderna behöver man inte heller göra.

Du är ensam vårdnadshavare och därför ensam ansvarig för sonens välbefinnande.

Du får lägga upp umgänget (i samråd med pappan såklart) på ett sånt sätt som gynnar sonen. Umgänget får i alla fall inte skada sonen som den verkar göra i dagsläget.

Du har inte rätt att utnyttja umgänget som avlastning om det skadar sonen. Om du är i behov av mer avlastning bör du istället vända dig till socialtjänsten. Vilket inte vore dumt i erat fall i vilket fall som helst. Det kan ju exempelvis finnas en möjlighet att pappan skulle kunna få stöd i sitt föräldraskap.

Har ni testat familjerätten förresten?

Varför har han Iphone och Xbox utan att klara av ens att fika mjölk och smörgås, hålla hygienen, borsta tänderna, ta av sig sina kläder och lägga sig för att sova på utsatt tid?

Pappan kom hit efter sitt jobb idag o vi hade ett bra samtal. Vi har nu bestämt att sonen ska vara med honom lör kl 12 till sön kl 12 och då är det han som ska prioriteras. Pappan kände sig lättad och pratade själv med sonen som var ok med det hela. 
Jag o sonen har kontakt med BUP och de har vart inne på avlastning eftersom pappan i perioder inte kunnat ha umgänge alls. Detta var ganska nyligen och jag känner att jag vore ok med t ex en kontaktperson el liknande som helhjärtat kan lägga tid på att hitta på saker som sonen vill göra. För övrigt har jag min mamma som gärna avlastar bara jag ber henne.
Tidigare, då sonen var liten o pappan både missbrukade o var i överlag dåligt skick hade via kontakt med FR och det blev slutligen tingsrättens sak att besluta om enskild vårdnad. Sedan dess har mycket hänt och jag är så tacksam att vi idag har en i princip kompisrelation. 
Se tidigare svar runt FR : )
Däremot skulle jag kunna kolla av med pappan om han vore intresserad av stöd i föräldraskapet, precis som du föreslår! Jag kollar ju gärna upp det åt honom.Men, vad taggig du är? Vet fler av hans jämnåriga som maskar med mat, duschning etc men utan problem hanterar mobiler o tvspel. Kanske bortskämdhet vad vet jag, men jag känner inte att det är detta som tråden handlar om.

Jag undrar bara varför man belönar barn utan motprestationer.... Att kompisarna har kan betyda att kompisarna kan borsta sina tänder och klä av sig innan läggdags.

Finns ju mycket annat än påklädning o tandborstning man kan belöna för, men jag tycker det är OT i detta sammanhang. 

Så du låter honom komma undan med att vara oansvarig och belönar det? Varför inte uppfostra sonen så att han lär sig att ta hand om sig istället för att behöva curlas när han är så stor som han är? Jag tycker nog att pappan gör många rätt.

Men sluta nu! Måste ett barn vara tip-top för att få ha saker? Det finns mycket annat  jag/vi belönar honom för. 
Det handlar väl inte om att curla när man stannar hemma istället för att lämna honom ensam? Jag tycker inte att en tioåring själv ska ta ansvar för sig kvälls och nattetid. Han är ett BARN som vi föräldrar ansvarar för.

Tror du på allvar att alla tioåringar sköter sig på egen hand så som du menar? En del barn, t ex mitt, behöver pushning i olika saker. Naturligtvis KAN tioåringar the basics, men VILL de och GÖR de dem om ingen bryr sig?
Det som är självklart för en del är inte det för andra. Min son är väldigt duktig i andra områden men om han så var en fena på matlagning o peelade sig i duschen medan ansiktsmasken verkade så ska han ändå inte behöva klara sig själv på detta viset. 

Pappan är den som gett sonen både mobil och xbox. Och, håll i dig nu, han har egen dator med! Som jag köpt! 
-Jag måste vara världens sämsta mamma!

Först vill jag bara säga att jag tror det är väldigt typiskt 10åringar och då i synnerhet pojkar att de vet att man ska borsta tänderna och duscha och byta kläder men det "glöms bort". De har tankarna på annat håll eller är upptagna med något och så blir det som det blir. Ni som inte känner igen det här beteendet måste ju tro att en 10åring är i stort sett vuxen och kapabel att ta hand om sig själv på heltid. 

Sen vill jag säga till TS att jag själv tyvärr har sett det du beskriver på nära håll och jag tycker inte alls att det är tillräckligt stabil miljö för ett barn. Det är alldeles för lite rutiner och för mycket flänga omkring för att det ska funka. Din pojk är dessutom i en ålder där han behöver en riktig farsa. Skulle låta pappan ha umgänge endast på dagtid om jag var i din sits.

Tack för din input! Precis så menar jag runt hur de kan funka!

Vi provar det nya upplägget och om det funkar så blir det bara dagtid i fortsättningen. Så skönt att vi är överens, hade vart väldigt jobbigt annars....

Det blir väl inte bara dagtid med lördag 12 till söndag 12?

Men pappan klarar ju inte av övernattningar.

Förlåt. Jag menade att om det INTE funkar så blir det enbart dagtid framledes.