Måste överleva men hur?

Vad är det för operation ? Och vad är det med operationen som gör dig så nervös ?

Att bli opererad medför väll en oro i sig, har också varit oroligt rädd inför mina, men det gick bra och det är skönt när det är över. :)

Magoperation. Oroar mig för allt och inget. Inte själva operationen men allt innan och efteråt. Mediciner hit och dit, försöka hålla sig över ytan, allt. Ångest. Redan nog dålig på att hitta ett stabilt mående, nu med en extra stressfaktor havererar allt.

Känner igen mig. Är inte super stabil och har ett taskigt psyke med panikångest och mer därtill. Har opererats 3 gånger. Varav ett bråck i magen.

Skit jobbigt är det men det blir bra till slut :) skönast är ju när operationen är över. Ha lite ont kan man bita ihop och leva med några dagar. Det kommer gå bra. :)

Tack.
Haft problem med självskadebeteende i många år så är inte rädd för smärtan, tycker att jag förtjänar den. Vet bara inte hur jag ska lyckas sova eller vara vaken under dagarna utan att dö av ångest.

Men vad är det som ger ångest EFTER en operation? Då är det ju över och smärta bekommer dig inte?

Finns det inget lugnande du kan ta i väntan på operationen?

Efter operationen måste jag återhämta mig i två månader och lyckas hålla psyket under kontroll under den tiden. Brukar må sämre efter sommaren så jag är ju redan nog skräckslagen utan operation.

Har lugnande men kan inte andas eller sova eller nåt. Vet inte om läkaren kommer att skriva ut nåt eller om jag förväntas klara det här.

Känner mig jättelöjlig men jag klarar inte av förändringar.

Kan inte ringa psykakuten, står för allvarliga saker i min journal för att de skulle låta mig vara ifred. Måste klara det här på nåt sätt. Just nu gör jag det med hjälp av alkohol och internet.

Du kan alltid ringa jourhavande präst! De har ingen journal och har tystnadsplikt vad du än säger. Du behöver inte vara troende för att prata...ni behöver alltså inte alls snacka om Gud om du nu själv inte vill.

Tack för förslaget men eftersom jag inte är troende känns det som att jag tar upp nån annans tid, att jag förstör för någon som verkligen behöver prata med en präst.

Nej nej, så ska du inte känna! Jourhavande pärs finns inte till för att man enbart ska ringa om man är troende. Jag har ringt dit förut i fyllan och villan när det har krisar sig för mig. Någon gång villiga prata om Gud för jag ville höra deras syn på saken och andra gånger har jag inte alls velat det. :)

Jourhavande medmänniska har jag också ringt och får bra samtal!