Det beror på så mycket hur jag reagerar på det. De flesta familjer av de jag känner har jag bara tyckt det var roligt när de berättade om en nr 4. Det var dock en gång som jag mer tänkte ojdå och inte kände glädje. Samma dag fick jag beskedet om en annan familj som väntade nr 5 där jag kände glädje inför beskedet. Skillnaden för mig låg i deras sätt med barnen. Den ena familjen ser barnen och det känns som om barnen har det bra trots att de nu är sju barn i familjen. Det finns kärlek och omsorg så det räcker till alla. Där har jag blivit glad varje gång och visst tror jag att en del höjer ögonbrynen för det men inte att de tycker att de är konstiga.
Den familj där jag inte blev glad hade deras trea jämngammal med min äldsta.Det var många gånger som jag kände mig som barnvakt åt dessa barn och de fick om de var ute springa vind för våg. Barnen kom ofta ut och stod på balkongen när min dotter och jag var ute och lekte, men fick inte gå ut sa de. När pappan kom ut på balkongen sa hen oj, jag visste inte att det var någon ute och två minuter senare var alla tre barn ute och pappan syntes inte till mer den dagen. Visst den äldsta var väl 5-6 år då och den yngsta 1,5 år men det kändes som om jag skulle ta ansvar för dessa barn. Detta gjorde att jag faktiskt inte blev glad när nummer 4 kom till den familjen några år senare.
Så hur föräldrarna är mot barnen är nog avgörande för hur jag reagerar, de flesta är helt underbara och har ork med en fyra så är det för mig bara roligt att de vill ha ett till barn.