Hur gör jag rätt denna gång? Hur blir jag inte hon som är för på?

Finns det några rätt och fel när man träffat en ny kille man är intresserad av? Jag kommer från ett långt och jobbigt förhållande och började få upp ögonen för andra killar ganska nyligen, och det var 3 år sedan jag och mitt ex gick ifrån varandra. Jag har träffat två andra killar innan den här killen jag träffade för tre veckor sedan och det totalt sket sig med båda, en anledning var att de båda krånglade med sina ex men jag tror också jag blir för "på" och villa saker för snabbt. Min personlighet har mycket med det att göra, jag är lite "allt eller inget" och tycker det är jobbigt att vänta. Hade jag fått gå efter mitt hjärta hade jag prata med killen jag träffar nu varje dag och träffat honom så ofta det bara går men min hjärna säger att han kommer bli livrädd! Ett stort problem är också att jag tänker "jag låter honom visa intresse och ser om han hör av sig till mig" men ändå är det jag som alltid tar kontakt först för att jag är rädd för att det ska dö ut och att jag inte ska få träffa honom. Men dör det ut är det ju någon mening med det, det vet jag och i slutändan står jag alltid sårad.

Jag vill att det denna gång ska bli rätt, men då behöver jag hjälp från andra med samma erfarenhet eller som har några bra råd till mig. Hur ska jag göra i detta fall för att inte bli sårad om det visar sig att jag vill mer än han? Hur kan jag tänka för att inte bli sådär på som det lätt kan bli så killen inte får andrum. Ibland tänker jag att man bara ska vara sig själv och skiter det sig så gör det, men då finns risken att jag blir sårad och känner att jag totalt sålt mig till killen och det vill jag inte. Jag behöver tips för att bli den där tjejen killen blir intresserad av och vill träffa men vet inte hur jag gör/inte gör?

Vi messar/skriver på facebook med några dagars mellanrum, alltid jag som tar kontakt. Han svarar alltid snabbt och vi kan prata ett bra tag om allt möjligt. Vi har träffats två gånger efter att vi träffades första gången i samband med festande och då har vi även gått hem tillsammans efter. Sist vi var ute hörde jag hans kompis säga till honom "jag tror hon är flickvänsmaterial" och det kanske visar lite på att han inte är ute efter att få ligga för det där tycker jag är svårt att veta, tycker killar som är intresserade och vill ligga kan bete sig på exakt samma sätt...? Det är jag som tar initiativet till att träffas, men i fredags visste han att jag skulle ut med några kompisar och han slutade sent så han vad jag förstod det som tänkte bara vara hemma... men jag messa honom på kvällen och skrev "kom hit om du har lust", och då kom han dit men några kompisar.

Jag får en uppfattning om att han är intresserad men lite blyg och tillbakadragen på ett sätt. Men jag har tolkat signaler fel förut så det är inte säkert att det är så. Vi låg och pratade i 1,5 timme sist jag sov hos honom.

Innan jag träffade denna kille träffade jag en annan som jag borde förstått tog lite avstånd från mig, men när vi först träffades var han verkligen intresserad och hade gått till min kompis som är en bekant till honom och sa att jag var jättefin och ville att vår kompis skulle fixa ihop oss. Han verkade verkligen vara riktigt intresserad och det märkte man också när vi pratade första gången men sen bara dog det! Jag träffade hans kompis för ett tag sen som jag träffat på av slump då och då och vi började prata och hans kompis sa "du är en jättebra tjej men jag tror att du har varit för snäll mot honom... han får inget motstånd" och jag tror verkligen det är det som är problemet, jag blir för tillgänglig, för lätt.

Ja jag får testa och inte skriva och se om han hör av sig, det är jättesvårt men det är ju det jag vet är det rätta för hör han inte av sig på 1-2 veckor så är han uppenbarligen inte alls intresserad. Och då känner ju jag att jag behåller min värdighet lite om jag inte varit på honom. Mitt problem är väl lite "hörs/syns jag inte finns jag inte" och får för mig att man direkt måste visa sin bästa sida och berätta allt om sig själv osv för att de ska fastna, men när jag tänker omvänt vet jag ju själv att det där är avtändande o ospännande. Har man en dragning till varandra så behövs inte överdriven "uppvisning".

Onsdag och jag har fortfarande inte hört ett ljud... får världens ångest :( fattar inte varför. Jag kan liksom inte vänta. Att vänta i t.ex. 2 veckor är en plåga.

Jag är rädd för sanningen, att han kanske inte alls är intresserad av att träffas igen. Att han nobbat mig. Vad är normalt egentligen? Hur ofta brukar man höras?

Egentligen så tycker jag att man ska ha rätt att få vara sig själv, men problemet är väl att folk ska vara så himla knepiga och flyktiga. Alla är heller inte bra i dejtingstadiet, vill för mycket och tar det på tok för seriöst.

Jag tror att det är bra att fortsätta sitt liv som vanligt, planera in roliga saker, hör av dig spontant när du känner för det. Öva lite på honom, ta det med en klackspark och inte som att det hela står och faller med honom. Är en karl rätt så köper han dig ändå rakt av, gör han inte det så spola.

Ni som skriver att ni inte förstår det här med att "spela", i mitt fall skulle jag nog snarare säga att jag själv vet att om någon är för på precis i början får man inget andrum och hinner inte fundera över vad man själv känner... utan den andra är så på och visar så stort intresse att man nästan blir avtänd eftersom det då känns som att man ska tvinga fram något själv.

Han hörde inte av sig... jag skrev till honom på lördagen och han svara direkt.. men han hör aldrig av sig själv. Vi har inte hörts sen dess så jag antar väl att han inte är intresserad av kontakt. Eller hur ska man tolka det? När vi skriver är han trevlig och verkar vilja vara snäll men....

Vi har ingen kontakt alls idag kan man säga... tråkigt men då är väl livet.