Gå vidare?

Hej!

Ska försöka göra en lång historia kort. 
Jag var tillsammans med en kille i 2 år. Det mesta var under hela tiden faktiskt ganska kaos. 
Vi flyttade ihop i somras, men efter ett par veckor kom det fram att han varit otrogen emot mig vid ett flertal tillfällen, under hela förhållandet. M
Med olika personer då, han har inte haft någon affär.
Konfronterade honom, men han nekade till allt och betedde sig riktigt jävla illa emot mig trots att jag hade konkreta bevis. Varpå jag slängde ut honom åt helvete.
Under hela förhållandet har han manipulerat mig, och ljugit för mig, varit med andra och misshandlat mig psykiskt. 
Insåg inte det förrän efter jag slängt ut honom och fått lite perspektiv iprincip
Så för mig var det egentligen ingen förlust, då han inte på något plan fick mig att må bra. 

Mådde bara otroligt dåligt och kände mig fruktansvärt värdelös och misslyckat då jag alltid varit trogen och alltid ställt upp till 110 % trots att han behandlat mig som skit.
Hade så otroligt mycket hat och ilska i kroppen. 

Nu till saken. 
Vi hade ingen kontakt på ca en månad. 
varpå han kom hem till mig för att prata, och det slutade med att vi hade sex.
Och att vi fortsatte smsa, och att ses väldigt ofta. I början försökte jag intala mig att det bara var sex och närhet jag ville ha, utan några känslor.
Men efter en fyllekväll satt vi uppe och snackade i 15 timmar i sträck, om allt.
Båda grät, båda insåg att vi fortfarande har känslor, vilket gjorde väldigt ont för mig, för jag var medveten om att jag aldrig kommer kunna lita på denna människan, och även om man kan förlåta med tiden så glömmer man inte. 
Samt då att han är väldigt manipulerande och jag fortfarande var lite förblindad.

Kort därefter beslöt vi att bryta kontakten igen, då det faktiskt aldrig hade funkat.
Efter det så kände jag återigen fruktansvärt hat och ilska emot honom, så mycket som han förstört mig och svikit mig. 

Ytterligare en månad utan någon som helst kontakt gick, men i helgen så sågs vi igen.
Och hade sex. Och fortsatte smsa.
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta, för jag inser att jag verkligen hamnat i en ond spiral, och förmodligen beror det på att jag känner mig ensam.
Vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag saknar honom, och jag längtar efter att få ligga i hans famn. Men jag är medveten om att man ser allt i ett romantiserat filter när man känner sig ensam, jag är inte dum.

Ibland så önskar jag att man bara kunde radera ut allt illa han gjort mot mig och börja om på ny kula, men jag vet att det inte är möjligt.

Är det någon som har några tips?
Hur ska jag ta mig ur denna destruktiva cirkeln?
Förlåt att det blev ett långt inlägg.
Mvh