Hur hade ni gjort om ert barn gjort såhär?
Jag behöver hjälp med min 6 åriga dotter. Jag kommer beskriva kvällen som varit och jag vill få tips på hur jag kan hantera henne bättre.
Vi var i lekparken, gick hem, hon & lillasyster pysslade och kollade på film medan jag lagade mat. Efter maten sa jag att de fick ta 2 godisbitar som blev kvar efter helgen vilket de accepterade då. Efter maten var det dags för dem att duscha och på en gång började allt bråk. 6 åringen rusade över till skåpet och ville ha mer godis, jag sa "nej - inte innan läggdags". Det är väl rimligt, eller?? Jag lyfte ner henne från bänken, hon blev galen och började nypa och sparka mig. Sen lugnade hon ner sig en aning (försökte få henne att tänka på annat så jag "förvandlade" mig till "killa-monstret" och kittlade henne). I duschen skrek och härjade båda två (3 åriga lillasyster med) och jag sa med normal röst att den som inte slutar skrika och tramsa sig får ingen saga, jag varnade igen och sen slog lillasyster sig och grät och medan jag pratade med henne skrattade 6 åringen ihjäl sig av nån anledning. Jag sa att lillasyster blir ledsen om man skrattar när hon slår sig osv. Efter det hjälpte jag lillasyster och då drämde 6 åringen upp badrumsdörren i väggen så det blev märke (blev jätte ledsen då vi precis flyttat in i nytt hus). Hon förlorade sagan och därefter eskalerade raseriutbrottet till nåt jag aldrig upplevt. Hon slog mig i ryggen, kastade tandkräm, skrek att hon önskade att jag flyttade osv. Jag blev arg och sa att nu får det vara nog och tog hennes legolåda som straff för att hon slåss. Hon blev ännu argare och jag kunde inte behärska mig, tog lego och slängde det i badrumssopen (så barnsligt jag vet men jag blev så arg!) då tippade hon ur sopen med 1000 bitar pyttesmå legobitar på hela golvet. Jag sa till henne att börja städa och räknade 1, 2, 3 men inget hände då dammsög jag upp några av bitarna då dammsugaren stod tillgänglig. Hon blev galen men började plocka upp. Undertiden satt hon och fräste och önskade att jag skulle flytta, att jag var död, att hon skulle ta mina pengar osv. Jag är orolig för både hennes och mitt temperament! Det är rent ut sagt vidrigt men i stundens hetta blir vi båda så galna. Efter det var hon ledsen och ville kramas. När hon äntligen kom i säng satt jag med henne i sängen och kramades. Hon sa att hon inte känner sig lika"snäll" som sin lillasyster och att hon är den elakaste i familjen. Fruktansvärt att höra men nyttigt. Lillasyster är just "snällare" av naturen men det betyder inte att hon är en ängel hon heller. Dock är hon så van av att alltid bli antingen lurad, skrattade åt eller retad av sin storasyster så oftast när 6 åringen kommer fram till henne springer hon iväg för man vet aldrig vad hon tänker göra näst.
6 åringen är en intelligent tjej som har lite svårt för lekar (hon tröttnar fort i skolan när de andra tjejerna leker och leker i timtal). Hon går aldrig ut själv (trots att vi bor jätte barnvänligt), "tvingar" jag ut dem tröttnar hon på bara några minuter. Promenerar vi någonstans får hon SÅ ont i benen och grinar mest. Hon har dock lärt sig cykla nu men det involverade blod, svett och tårar att lära sig det. Hon gör aldrig klart någonting, t.ex. Hon har aldrig utmanat sig själv att göra klart en mer komplicerad pärlplatta utan tröttnar så fort det blir en smula tråkigt. Vad ska jag göra?? Hur hade ni hanterat kvällen? Skulle jag bara låta henne hållet igång? Ett nej räcker ju aldrig! Har försökt och försökt att prata med henne. När hon var ledsen sa hon precis saker som jag brukar säga " jag blir ledsen bör du bråkar" "du sårar mig" så jag vet att hon har lyssnat tidigare. Hjälp mig!!