Våldsamt barn på förskolan, hjälp!

Man lämnar väl inte sitt barn där? 

Vad säger personalen om det hela? Föreståndaren? 

Jag hade tagit upp mina reflektioner med personalen istället för här alt övervägt ett byte

Man pratar med personal och ev rektor hur de jobbar för att ens barn skall vara tryggt på förskolan. Ju fler som trycker på ju troligare är att de skyndsamt tar tag i problemet tex sätter in en resurs för barnet med vredesutbrotten. Jag tror inte du trampar pojkens föräldrar på tårna heller, många som har utåtagerande barn har kämpat länge för att få resurser och stöd för sitt barn men får hela tiden bara nekande trots att de inget högre önskar. Ingen förälder vill att ens barn skall vara bråkstaken och den som gör andra barn illa. Tyvärr går många på föräldern och barnet istället för mer konstruktiva lösningar för att alla barn skall ska ha en trygg vistelsetid på förskolan där alla mår bra (även den bråkige).

Ibland kan de vara en fördel för de föräldrar som har ett sånt här barn att det uppmärksammad av andra föräldrar, ta upp detta med er rektor, personalen vet redan om problemet och vet säkert inte vad dom

Ska göra (varit i samma sits)! Sen vet jag inte hur det är med pojkens föräldrar men vårt barns föräldrar försökte verkligen få hjälp men fick ingen förens andra föräldrar började säga att flickan behöver resurs hjälp och stöd för oss, dom såg hur vi slet med flickan och försökte allt! Efter tryck från både oss, föräldrar på fsk och hennes egna föräldrar gick rektorn med på en resurs tillslut!

Vår dotter började i en ny förskola, hon var 2,5 då, där det gick en kille som var närmare fyra men som betedde sig som om han nyss tittat ut ur en grotta. Pratade dåligt, åt med händerna, puttades och bråkade. Vi såg flera gånger när han medvetet puttade omkull små barn så de började gråta. I mina ögon en satunge.

Tog upp detta med förskolan

-  Vi vet, men detta är inget vi får prata med dig om.

Fick vi som svar.

Tyckte det kändes underligt. Tur nog bytte han avdelning sen.

Ok.. Dina barn, ffa en liten ettåring, riskerar att bli sparkade i magen eller hoppade på huvudet. Du bekymrar dig om ifall du kan stöta dig med det misshandlande barnets föräldrar?!?! Jag skulle inte lämna mitt barn där en sekund!

Passionata - de får inte prata med dig om det barnet.

Flygfotogen: Sant, tycker det är märkligt att vissa föräldrar anser att fsk skulle göra det.

Jag förstår sekretessen men hade önskat ett svar som hade gjort mig lite lugnare.

Jag har större förståelse för situationer som uppkommer barn emellan om det finns en anledning till det. Han kommer från missbrukshem, är flykting med krigsbilder i hjärnan..men vi jobbar hårt på att få honom lugn.
..än om det bara är en satunge som styr och ställer och gör som han vill för hans föräldrar struntat i att uppfostra honom och personalen inte orkar med honom.

Givetvis får de inte berätta om hans bakgrund, på vilket sätt hade det gjort dig lugnare om ett barn som slår ditt tex har en missbrukarbakgrund eller helt enkielt bara är våldsam, slagen gör knappast mindre ont oavsett anledning.

Det som borde lugna dig är när personalen berättar vad de kan göra för DITT barn, det är väl det som är poängen?

Fast vi får ju naturligtvis inte stå och lämna ut info om missbrukande föräldrar och så vidare till andra föräldrar. Det angår inte dem ett dugg. Det angår dem att vi är medvetna om problemen och aktivt jobbar för att motverka dem. Inget annat.

Tack för svar, jag har inte varit med om liknande förut så jag vet inte vad som är bäst att göra. Min ettåring började sin inskolning förra veckan och blev förkyld direkt efter, så båda barnen har fått vara hemma sedan dess (måndag, tisdag). Jag har alltså inte lämnat dem där sedan denna pojke började och har verkligen ingen lust att göra det heller... 

Jag har ringt förskolechefen och berättat om mina upplevelser. Hon sa att de just nu diskuterar barngruppen och de enskilda barnens olika behov (tror hon menade att de är medvetna om problemet), men att hon inte kan gå in och prata med mig om enskilda barn (vilket jag såklart förstår). Det kändes dock som att detta är en process som kommer att ta tid och jag vill verkligen inte lämna mina barn där innan det är löst med en resurs eller på något annat sätt. Samtidigt har vare sig jag eller min man möjlighet att vara ledig på obestämd tid (men vi får ju lösa det, det förstår vi ju).

Det lät inte på förskolechefen som att det fanns någon direkt tidsplan för deras eventuella åtgärder - jag frågade, men hon sa bara att de måste utreda behov och sedan vidta lämpliga åtgärder. Blev inte jättemycket klokare...! 

Nej, det förstår jag verkligen att de inte vill. Jag tycker själv att det är jättejobbigt när mitt eget barn någon gång har puttat någon i parken eller liknande  Förstår att man blir jätteledsen som förälder när de andra barnen blir rädda och ledsna och arga på sitt eget barn. Jag vill absolut att det ska gå att hitta en lösning som är bra för alla och att pojken ska få hjälp. 

Ja, jag har tagit upp problemet med personalen. Det är ju inte antingen eller :) Var mest nyfiken på om andra hade liknande erfarenheter. 

Jag har inte lämnat mina barn där heller efter att jag fick se detta. Min ettåring skolades in förra veckan och sedan dess har de varit hemma båda två.

Du fick ganska bra svar av rektorn, men inte tillräckligt för att göra dig lugn. Prata med förskolepersonalen och säg som det är, du såg så mycket beteende från ett barn att du tvekar att lämna ditt yngsta barn till dem. För du är rädd att han kommer bli skadad. Påtala också att du inte lägger skulden på personalen eller barnet, de behöver mer resurser för att fixa detta just nu. Jag skulle också se till att skriva ett brev (de måste arkiveras och ingen kan låtsas att de inte fått informationen) till barn- och utbildningsnämnden i din kommun och påtala att all personal på skolan är medveten om barnets beteende, rektorn är informerad men om något barn skadas allvarligt för att inte rektorn i tid fått resurser så kommer du informera polisen och tidningarna om detta.

Säkerligen är barnets föräldrar lika förtvivlade som du, det är fruktansvärt att oroa sig för att ens barn gör illa andra. Föräldrarna vill säkert också väldigt gärna att det finns resurser att ta hand om deras barn.

Min dotter slet i hår, och bets någon gång, första året på förskola. Det ger ju inga bestående skador men var mycket jobbigt att hantera, jag mådde dåligt för de andra barnens skull och hade stor oro för att ingen skulle vilja leka med henne. Personalen såg faktiskt till att styra leken så gott det gick så hon lekte med korthåriga barn, där gick det mycket bättre.

Jag förstår TS fundering och oro absolut.. jag är bonusmamma till just ett utåtagerande barn. Svårigheter med det sociala samspelet och där det verbala tar slut tar "våldet" vid... hen bits och "ger" sig på nästan varje dag.
Inte ett dugg roligt..

Jag kom in i barnets liv för 1,5 år sedan och då gick hen fortfarande på fsk och då hade fsk precis sökt hjälp från förskolepedagog.
Dock tar allt som vanlig tid och hen har nu börjat F-klass och har fortfarande inte fått sin diagnos fastställd och då är man rätt låst från hjälp med resurser.. Barnet har extra stöd under lektioner då BUP & fsk påtalat svårigheterna under överlämningssamtal. Men på fritidstid så är hen ett barn i mängden och ingen har direkt koll...och det är då det bits så att det till och med gått hål vid ett tillfälle för personal inte hann ingripa.

Dock förstår inte barnet konsekvenserna och att prata med det fungerar inte eftersom det inte ser att det gjort fel. Hen "pratar" ju sitt språk sas..

Så påtryckningar från andra föräldrar skadar nog inte!