sorrow skrev 2014-09-16 23:26:31 följande:
Du får ta upp sakligt och neutralt. Inleda med att du vill prata om de saker du vill ta upp i punkt form. Alltså inte allt i en enda röra.
Ni ska prata om en sak i taget, låta honom prata till punkt. Avsluta varje sakfråga med att fråga hur han skulle kunna lösa det på ett bra sätt. Om det låter bra kan du försöka gå med på det. Följa upp det och utvärdera det hela. Om inte det fungerar får ni testa något annat.
Om han blir knäpp nu , innan ni ens försökt er på en lösning får du väl agera för dina barn, vara bestämd med att du vill lösa problemen. Du får vädja till hans föräldrahjärta och barnperspektivet. Inte låta honom skylla något på barnen eller obskyra bortförklaringar.
Vad är problemet?
Jättebra tips. Ska sätta mig och skriva ner och fundera igenom hur jag ska lägga upp samtalet och försöka hålla mig till en sak i taget, men vet med mig själv att det kan bli svårt.
Jag är så himla dålig på allvarliga diskussioner och obekväm i situationen
Han är med dem men inte närvarande
Inte engagerad
Ser inte deras behov
Blir väldigt överdrivet arg
Lägger för stort ansvar på dem för sina åldrar
Gör skillnad på dem och sitt nya barn
Sen är det några av deras regler också som är lite speciella men det låter jag nog bli för alla familjer måste få ha sina egna. Men barnen är väldigt missnöjda med dem.
