Hur blir man "normal" efter ett narcissistiskt förhållande?

Har samma erfarenhet, det tar lång tid! Har ni gemensamma barn?

Nej inte läkt, men jag har skaffat distans, gått och pratat osv. Kan verkligen rekommendera att gå i grupp. Kolla upp via familjerätten. Det var super. Där kan man prata med andra som varit med om liknande, känna igen sig, lära av andras erfarenheter osv. Rekommenderas varmt. 

Tänk istället att du INTE kommer att läka, att du behöver hitta ett sätt att hantera att du har detta i din ryggsäck. 

Viktigast tycker jag är att man lär sig att inte hamna där igen, vilket inte är en självklarhet. Jag trodde att jag aldrig skulle trilla dit igen, men vad händer? Jo, jag har haft ytterligare två förhållanden med manipulativa män efter separationen från barnafadern. Pust! DET hade jag gärna sluppit, känns bortkastat.

På ett sätt är jag glad för mina erfarenheter för det lärde mig mycket om mig själv. Att känna igen manipulationer, eftersom man oftast dras till samma typ om och om igen, men oxå mina egna svagheter eftersom det är dessa en narcissist använder sig av..

Man lär sig att se mönster som annars är omedvetna. Dessutom var det ngn som sa att det finns ingen som uppskattar äkta kärlek så mycket som ngn som levt med en narcissist eftersom det är motsatsen till kärlek. Det stämmer tycker jag..

Det blir du/ni inte. Men man lär sig via små steg att ta tag i sina saker, andra saker och saker man inte trodde fanns.

Ett jävla hästjobb för den garvade men ännu värre för den som inte har varit med förr.

Ledsen att höra att vi är fler och ett aldrig sinande antal som blir drabbade av dessa.

Försök tänka att "ibland är jag starkare och då klarar jag av att stå emot, och ibland är jag svagare och tar åt mig mer och trillar ner igen, men jag kommer tillbaka för jag har kontroll över mitt liv"

Alla människor är starka ibland och svaga ibland, så ser livet ut. När man är som svagast är det svårt att komma ihåg hur man kände sig när man var stark (och ibland tvärtom). 

Ring en kvinnojour och prata med dem. Be om hjälp med att bearbeta. För mig var det riktigt bra att prata i grupp, som jag sa tidigare. Att få höra andras historier fick mig att känna mig mindre ensam. Dessutom ganska skönt att höra att andra haft det värre på vissa områden, bättre på andra. Vi hittade många gemensamma nämnare, det finns ett mönster.

Nuförtiden är det jobbigaste när jag ser att han utsätter barnen för det som jag fick tåla förr. Men jag försöker hjälpa dem att hantera situationer och tänker att mina erfarenheter är dem till nytta. (Tyvärr funkar deras relation uruselt... vilket inte alls förvånar mig med tanke på hur han behandlade mig).

Håller med. Jag tog itu med många av de svagheter han använde emot mig. Jag vet dock inte hur jag ska bearbeta ångesten han skapat i mig. Jag blir triggad av liknande situationer och går in i något PTSD mode där det nästan går att spola tillbaka tden till då.

Det som är svårast är att min nuvarande partners Ex och mamma till hans barn har ett utåtagerat narcissistiskt beteende som konstant triggar igång mig igen.

Så vi är två misshandlade själar och jag har inte bara fått en ny narcissist i mitt liv utan även ett barn mitt i allt.

Är så ledsen, jag vill bearbeta men vet inte vart jag ska börja? Kvinnojour?