Hur gör man för att bebisen inte ska märka att man är stressad?
Jag har en dotter på tre veckor som oftast är lugn och enkel att ha och göra med, men pga överproduktion av mjölk kan hon gråta lite vid början av varje amningssession. Det är bara att hålla sig lugn så kommer hon snabbt till ro. Jag är stresstålig och lugn och vi fick höra av både barnmorskorna på sjukhuset och bvc-sköterskan att vi redan verkade vara lugna och trygga föräldrar.
I ett par dagar fram till i förrgår hade vi en gäst boende hos oss. Detta var vi stressade över redan i förväg då denna person hade planerat att flytta in hos oss på obestämd tid från och med BF för att hjälpa till med bebisen. Flera släktingar behövde prata med personen för att undvika detta. Här undrar ni nog vad som är fel på mig och pappan och då kan jag meddela att vi är två normalstörda vuxna som har levt ihop i flera år, har en ordnad ekonomi och planerade graviditeten.
Som sagt, vi var stressade i förväg över att gästen skulle ta över för mycket, men det blev värre än befarat. När dottern grät vid amning kom gästen och försökte dra dottern ifrån mig. Inte ens på natten fick vi vara ifred. När jag satt och ammade topless i sängen i vårt stängda sovrum tidigt på morgonen kom gästen in, klättrade upp i sängen och försökte ta bebisen. Varje gång dottern tog en paus i amningen dagtid tog han henne och sa att hon minsann inte var hungrig, för titta, nu gråter hon inte! Både jag och min sambo vet mycket väl att det går att distrahera dottern tillfälligt, men att hon inte kan komma till ro förrän hon har ätit klart. Varje gång min sambo höll henne kom gästen och tog henne direkt då han av någon anledning hade bestämt att min sambo är värdelös som förälder. Allt detta gjorde att vi blev väldigt stressade varje gång minsta lilla ljud kom från dottern, vilket hon självklart inte blev lugn av. Under dessa dagar grät dottern betydligt mer än hon har gjort i sitt liv sammanlagt.
Nu är jag orolig över hur det ska bli nästa gång gästen kommer. Jag fick intrycket att han ansåg att vi behövde mycket hjälp då vi är så dåliga föräldrar. Det värsta är att personen redan nu har bestämt sig för att fira jul hos oss så nu kan vi inte längre se fram emot vår första jul som familj. Ännu värre är att min sambo tycks ha tappat allt självförtroende som pappa. Varje gång hon gråter blir han orolig och när jag frågar om han inte vill gosa med henne säger han att det är bäst att jag håller henne så att hon inte blir ledsen. Det känns sorgligt då pappan innan gästen kom var den som var bäst på att få henne att komma till ro. Eftersom min sambo är tillbaka på jobbet har han inte samma chans som jag att reparera skadan.
Så nu undrar jag hur jag kan stötta min sambo så att vågar tro på sin föräldraförmåga igen och hur f*n vi ska lyckas hålla oss och dottern lugna nästa gång gästen kommer. Tips, snälla!
