Icke barnkär och skaffar barn
Hej jag har en fråga till er som inte är barnkära. Hur gick det för er när ni fick barn? Blev ni barnkära då, tyckte ni enbart om ert barn, eller tyckte ni att det blev pest och pina att ha barn? Jag tycker att det pratas för lite om detta ämne och det känns väldigt stereotypt att tänka att barnkära skaffar barn och att icke barnkära vägrar skaffa barn.
Tråden är anonym för att alla ska våga öppna sig. Jag vill inte att tråden ska förstöras med elaka påhopp eller diskussioner som inte tillhör ämnet.
och jag skulle inte vilja bli pedagog men har definitivt blivit mer barnkär efter mina egna barn
