Hur löser vi matsituationerna?

Hur fungerar det på förskolan? Spelar det någon roll om det är favoriträtten eller tid på dygnet? Vad gör han istället för att äta?

Min dotter var oftast väldigt seg när hon var 3-3,5 år. För hennes del varierade det om det var favoriten eller något annat, så vi satte helt enkelt en klocka på 5 minuter en stund efter vi började tröttna på att vänta de dagar det behövdes. Då fick hon oftast fart då hon inte ville sitta själv, men var rädd för att inte hinna.
Dietisten som var på öppna förskolan och pratade ansåg att barnen inte skulle sitta mer än 30 minuter vid matbordet, så det tog vi fasta på.

Nu är hon snart 4 och har väldigt mycket åsikter om att hon inte gillar saker, så hon äter inga större mängder lagad mat ibland, men följer normalkurvan. Äter hon inte middag påtalar vi att det inte blir något mer ikväll utan då får hon gå hungrig. Frukosten är dock helig för henne.

För er del får ni nog välja mellan mängd mat eller kortare måltid som det mest prioriterade.

Går det ta med barnet i matlagningen och få det mer intresserat.

Är han hungrig då??
Hur äter han på helgerna, i det stora hela?

Bättre på förskolan då han har så bråttom till lek där så när kompisarna blir klara en efter en så äter han. Men inte så mycket mat alls vad vi har hört.

Ska väl tillägga att det inte är mitt barn, vi har honom bara på helgerna så jag förstår att fredagar när han ska landa är så, men han är så  a l l t i d.

Det spelar ingen roll vilken mat det är om det inte är pannkaka eller smörgåsar. Han blir tyvärr hård i magen av pannkakor så det är ingen bra lösning att han får det varje gång han är här. ALL annan mat säger han att han inte tycker om men när han väl börjar äta så tycker han om det. Men han äter ändå lååååååångsamt.

Han babblar desto mer om allt och lite till men vi pratar ju allihopa så att säga, för ett samtal som man brukar. Men det har vi också testat att alla ä tysta eller pratar väldigt lite.

Hungrig bör han vara då han äter mellis vid 14/14.30 och sen äter vi när han kommer till oss vilket brukar vara kring 18.

Vi har testat att han är med och lagar mat på lördagen också, är med och dukar osv men det gör ingen skillnad.

Han är likadan hos sin mamma men hon ger ju mackor sen och det vet han.

Vi kör belönings system.... Typ ät upp maten så får du en glass, se på Cars etc.
Funkar rätt bra. Vi har också ett kvällsmål ( yoghurt och müsli) men det får han inte om han inte äter middagen. Är det något som han veeeeeekligen inte gillar så behöver han bara äta lite. Men trots detta krävs det tillsägningar. Han har alltid varit svår med maten!

Vi sitter dessutom alltid vid middagsbordet tillsammans och utan tv etc.

Där har du svaret, sedan testar han var han har er. Om jag gör likadant hos som hos mamma, kanske jag får lika här. När han märker att det inte funkar hos er så kommer han börja äta maten som vanligt.

Tja det har varit så här sen 2011. Så hur länge ska han testa? I början handlade det om att han fick välling av mamma om han inte åt maten, och det ville han hellre ha, sen fick han inte dricka välling längre och då blev det mackor.

Så jag känner mig rätt uppgiven faktiskt

Ja, idag var belöningen att hinna leka innan det var dags för bad och läggdags. Hjälpte inte.
Kvällsmål har vi inte då han kommer vid 18 på fredagar, på lördagar skulle vi kunna ha det men har valt att försöka ha så lika tider som möjligt för enkelhetens skull så att han ska ha en chans att hinna bli hungrig emellan.

Bonus har också alltid varit svår. Han måste inte heller äta om han verkligen inte gillar men som sagt säger han det om ALL mat tills han har smakat.
Tv:n körde vi med ett tag för att se om det hjälpte honom att äta men det gjorde det inte.

Men om han inte äter, lägger han sig hungrig då? Om han inte vill äta innan badet så kan han kanske få maten efter badet/innan sängen?

Prova att sätta en klocka på 25 min. Typ som en äggklocka som han kan se. Om han inte ätit upp då så tar du bort maten. Erbjud den igen rätt innan sängen. Du kan ju sitta med och dricka te eller så.

Tankar från en kinkig unge, det var iofs länge sedan 49 år sen menmen.

Hur mycke mer motiverade blir ni om någon tjatar på er? Hur mycket ser ni fram emåt att göra något om ni vet att det kommer bli tjat och gnat?

Ni har kommit i ett döläge då måltiden är en kamp i stället för en trevlig stund på dagen.

Ett barn svälter inte ihjäl av att missa vissa måltider.

Men TS har han ont någonstans tex i munnen som gör att han inte vill äta. Mackor och pankakor är ju väldigt lätt att äta. Eller kanske ont i magen efter mat.

Eller så är han som mig inte hungrig, alltså när jag var liten ( jag tar igen det nu).

Vad min mamma gjorde var att aldrig någonsin tjata det var aldrig någon stor grej att jag inte åt. Jag satt alltid med vid bordet även om jag inte ville ha något att äta. Och hade jag sagt att jag ingenting ville ha så la hon inte upp mat till mig. Men då ville jag ofta smaka från hennes eller pappas tallrik och det fick jag ju. Och hon lagade även specialmat åt mig.

Det var ju inte lönt att säga till om att jag inte fick något sedan för det struntade jag i, var glad att slippa äta. Men hade de efterrätt fick jag det även om jag inte ätit mat.

Jag trodde det var som jag var bortskämd ända till jag var över 20 och mamma berätta att jag inte hade några hungerskänslor att det var därför.

Men jag hade gjort likadant även om jag bara hade haft ett kinkigt barn.

För måltider ska inte vara en krigszon det ska vara en trevlig och mysig tllställning för alla.

Vi hade ett barn på jobbet som tog 45-60 min vid varje lunch. När han var fem år tig vi tid med en stor klocka som han kunde se. Han var tvungen att äta klart på 10min. Det låter kanske extremt med så kort tid men det var mest för att få igång honom. Han skulle börja skolan och då får man ju inte sitta i all evighet.

Ja han lägger sig hungrig. Har förut tagit bort maten och då säger han att han är hungrig efter 5 min, men äter ändå inte om han får samma maträtt igen. Det var dock flera år sen vi testade det och kanske är han mer mottaglig och kan förstå nu. Då skrek han som en 'galning' i en timme och hans pappa klarar inte sånt så han gick ut ur rummet.

Han är smal, inte underviktig men smal. Följer kurvan så jättefara är det ju inte men jag vägrar erbjuda mackor bara.

Men jag ska testa med att ta bort maten efter en viss tid och erbjuda samma igen efter ett tag. Han lär ju inte dö på en helg även om han inte äter mer än två tuggor totalt men så bra känns det ju inte.   Får förvarna pappan så han vet innan vad som sker.

En sån där som visar med rött och så ser man hur det minskar?

Man ska aldrig vara orolig eller stressa med barnens mat. Det gör problemen bara större eftersom barn känner av sånt om man själv blir mentalt blockerad. Och så länge hen växer ut utvecklas som hen ska behöver man inte ens oroa sig.

Jag har också hört från utbildat folk att måltider aldrig ska dra över 30 minuter. Det bästa vore om ni bara körde bra och god mat på lämpliga tider. Ni serverar det som finns och låter barnet själv bestämma hur mycket hen vill äta. När det gått 30 minuter plockas maten bara bort och ni i familjen fortsätter på nästa punkt i schemat.

Äter han om man matar honom?

Jag matar min 4-åring ibland. Om det inte är jättegod mat så ids han inte alltid äta själv, men gapar snällt då jag matar honom. Orsaken till att jag "skämmer bort" honom på det sättet ibland är för att jag inte vill låta honom rata vissa maträtter helt och hållet.

Ibland verkar det som om det behövs ett par tuggor för att han ska inse att han är hungrig och vill ha mat. (Så kan det vara för mig också ibland.) Man måste alltså "tvinga" honom att börja äta, men sedan äter han själv.

Är det så att ni mer eller mindre tvingar honom att äta, eller äter han sina två tuggor alldeles frivilligt? Vad svarar han om ni frågar "Vill du ha din mat eller inte?" Får han gå från bordet om han svarar nej?

Kan ni göra en överenskommelse att man alltid MÅSTE äta EN tugga, och så börjar ni måltiden med att han äter den? Hitta på en ny ritual där alla i familjen äter första tuggan på samma gång, eller sjung en sång och mata en sked i honom, eller nåt. Sen får han äta eller låta bli under resten av måltiden, och ni tjatar inte.

Tjatbiten är ju bara en i alla som vi har testat. Mycket möjligt att han inte känner hunger alla gånger iaf,  men vi kan ju inte svälta honom varje helg han är här.
Att han följer kurvan är en sak, men den ligger i undre kanten. Oftast säger han ju att han är hungrig men äter ändå inte sen.

Jag gillar inte att ha ett barn som ska kladda med min mat, det gör inte hans pappa heller så det är uteslutet att han ska äta från våra tallrikar.

Vi gör vårt bästa för att matsituationen ska vara trevlig, men övriga barn i familjen vill inte sitta i evighet och vänta in honom och det vill faktiskt inte jag heller det finns för mycket som måste hinnas med innan han somnar och hans pappa tappar som sagt tålamodet fort om ha sitter själv med honom.

Men jag känner mig lite mer hoppfull nu iaf Ska testa att ta bort maten efter en viss tid om han inte äter och se om jag kan fixa en klocka som visar honom tiden

Vi stressar inte. Kurvan är i nedre kanten gentemot hans längd och jag vill inte att han går under den.

Bra och god mat gör vi, vad fick du det ifrån att vi inte gjorde det? Har också skrivit att vi kör samma tider jämt för att inte röra till det för honom. Vi lägger inte upp jätteportioner, vi tvingar honom inte att äta upp allt, det sys tydligt på honom när han är mätt.

Nej, han äter inte även om man matar om man inte trycker in maten i munnen på honom när han pratar.
Beroende på vad vi har använt för metod så har han tagit en tugga efter tjat eller så tar han sin första tugga när det gått ca 45 minuter och då är det ju bara jag och eller hans pappa kvar.
Vi har en överenskommelse att man måste smaka men det hjälper inte heller.

Han får inte gå från bordet även om han säger att han inte vill ha maten, då skulle han alltid göra det nämligen.

Ja du, fick jag bara med hans pappa på lekar, men han är uppväxt med att man leker inte vid maten och han är överlag inte mycket för att leka. Idag ville han inte vara med och lägga upp sina händer på bordet för att visa hur gammal jag är, han gjorde det men mycket irriterat. (Det märkte dock inte bonus då han var så uppe i sig själv just då och hur gammal han är)

Man såg att tiden minskades. Kommer inte riktigt ihåg hur men effektivt var det. Det blev en tävling mot klockan och alla barn hejjade på barnet att hinna äta upp innan tiden tog slut.