"Manier" som pågår i tre veckor

Hej

Skulle säga att det låter som bipolär sjukdom. Prova att fylla i skattningsskalan MDQ (går att hitta vi Google) och se vad den visar. Läkarna använder ofta denna för att se tecken/tendenser till bipolär sjukdom.
Om du du tycker att dessa perioder skapar problem för dig själv och din familj tycker jag du ska ta kontakt med din vårdcentral alternativt direkt med allmänpsykiatrin.

Du är bipolär. Upplever du att ytterligheterna förvärrats eller blivit tätare med åren?

Bipolär har jag oxå funderat på, men hittills har det inte skadat nån runt mig, mitt förstånd har hunnit ikapp mig. Min make skakar mest på huvudet åt mina bravader och undrar varför jag tappar intresse så fort.

Just nu är jag inne i en period då har jag fått för mig att flytta. Jag har tänkt på det till och från tidigare med men inte gått vidare med det. Så nu kommer det hit tre olika mäklare för att titta på huset plus att jag redan mer eller mindre har fått tag i ett nytt. Jag blir VÄLDIGT drivande och effektiv när jag har bestämt nåt. Saker ska helst ha skett igår!

Men just nu är mest rädd att göra ett misstag som min familj ska drabbas av. Visserligen tycker min man oxå att vi kanske kan flytta, men väntar hellre in det perfekta huset även om det tar tid. Han är mycket mer eftertänksam.

Jag har oxå väldigt svårt med det sociala, känner mig "annorlunda". Funderar även en del på Aspbergers.

Det låter verkligen som bipolär sjukdom. Sök hjälp för att få diagnos, och få testa medicinering. Du kan bli mer jämn i humöret och må bättre med rätt medicin.
Sök hjälp innan det går för långt och du faktiskt gör något du får ångra, som skadar någon.
 

Håller med övriga om att det liknar bipolär sjukdom,m en varierande energinivåer kan ju i och för sig personer med ADHD också ha.

Har du alltid fungerat så här eller har perioderna kommit oftare på senare år? Har du behövt vara sjukskriven för depression?

Det låter som om du hittills har kunnat hålla dina mer upprymda perioder i schack. Du köpte aldrig den här hästen för att bli proffsryttare t.ex.

Du verkar ha hittat en metod som funkar för att du ska ha någorlunda balans. Jämn balans mellan sysselsättning och egentid, skrev du.

Det som är oroväckande är självmordstankarna. Om du är i närheten av att sätta några planer i verket ska du absolut söka vård.

Om det är så att du har bipolär sjukdom, så sägs det att den obehandlad orsakar längre och djupare skov med åren. Om du känner igen dig i den bilden, så kan det nog vara klokt att söka vård för att få eventuell diagnos fastställd och stämningsstabiliserande medicin. 

Men med regelbundna vanor med sömn, mat och motion kan du komma långt.

jag tycker att det låter som bipolär sjukdom men jag är absolut inte läkare. som sagts tidigare i tråden, bipolär sjukdom kan bli värre och värre obehandlad. depressionerna blir djupare och längre, de hypomaniska/maniska skoven blir svårare. nästa gång du kanske inte klarar av att stoppa dig själv utan du genomför nån bra idé som kanske inte visar sig vara så bra.

sök hjälp och berätta om dina problem. kanske är det inte bipolär sjukdom, kanske är det både bipolär sjukdom plus nåt annat. men oavsett vad, du ska inte behöva må dåligt.

Hahahahahahahaha! Alltså, egentligen, jag skrattar inte åt dig, TS. Jag känner igen mig! Har gått all-in på förundersökningsprotokoll, periodvis all-in på olika klädstilar, ridning, löpning, matlagning, sex, flytt, studier, arbete. Senaste dumma köpet, riktigt idiotiska, var en glassmaskin för flera tusen eftersom jag tänkte att det vore gött med hemgjord glass istf köpesglass. Jag som typ aldrig äter glass i vilket fall.

Jag vet inte var jag är i mood swing just nu, men det är rätt uppåt. Satt på jobbet och gjorde pappersfåglar att hänga upp i fönstren istf fula blommor och ordnade sedan alla böcker i bokstavsordning bara för att tanken på att de inte stod i alfabetsordning fick det att krypa i kroppen på mig. (Jobbar på kontor)

Alkohol ska vi inte ens prata om... Eller insikten om att jag kommer att krascha ner i en depression inom inte allt för lång tid. Måste dock hålla oktober ut, har bokat in en massa grejer då...

Bipolär? Jajamänsan!

Det värsta är att jag ibland kan längta tillbaka till dessa perioder med manier eftersom jag kommer ihåg att jag mådde så bra då. Jag längtar speciellt efter hur jag mådde förra sommaren, då gick löparmanin och alternativmanien in i varann liksom.

Just idag kryper det i kroppen samtidigt som jag känner mig uttråkad. Jag vill hitta på nåt, ut och flänga, men gubben vill hålla på hemma på tomten. Jag känner mig såååå rastlös just nu!

Den här flyttmanin som jag nämnde tidigare har lugnat sig, men mest pga saker jag ej kan påverka såsom mäklare, säljare av hus etc.

Det kanske är tur för förnuftet säger ju att sälja sitt hus och köpa ett nytt inte sker i en handvändning. Men helst ville jag flytta igår!

Kanske är det därför det kryper i kroppen på mig just nu, jag trivs inte riktigt här.

Andra småmanier som jag har haft är att jag ska börja sticka, läsa till högskoleprovet, stapla upp ekonomin i tabeller, föda upp kaniner, plastikoperera mig osv osv osv.

Jag har oxå märkt av att mina manier följer menscykeln. Jag är som deppigast två veckor innan mens och de andra två veckorna lycklig och "manisk". Min läkare misstänkte PMD (pre menstrual depression) och jag äter nu 10 mg Citalipram. Det har tagit bort de värsta deppdalarna och ångesten men inte allt.

Jag hatar verkligen det där krypet i kroppen... Det där rastlösa som rinner under huden, om du är med på vad jag menar?

Jag vill att saker ska ske nu nu nu och blir tvärförbannad om det inte går som jag vill. Så jag är rätt uppåt och irriterad på samma gång, på ngt sätt. 

Det effektiva och besatta är grymt, tills jag landar i att jag inte kan slutföra saker som jag engagerat andra människor i. Då skäms jag ännu mer och depressionen blir bara värre, Men det är asgött medan det varar!