Anser ni mamman gjorde rätt eller fel som till sist gav efter för sin dotters tjat efter lösgodis?

Fel naturligtvis. Nu har hon lärt dottern att tjat lönar sig så hon kommer självklart att tjata ännu mer. Hon har även lärt dottern att mamma inte står vid sitt ord.

Mamman gjorde självklart FEL! Säg inte nej om du inte menar det, annars lär sig barnet att tjat lönar sig! 

Jag konstaterar bara att inget är svartvitt och absolut här i världen och allra minst som förälder. Idag, för denna mamma, i just denna situation kanske det var det bästa alternativet att vara inkonsekvens och att ge efter. Man är inte mer än människa och denna mamma kanske av olika anledningar inte pallade att ta kampen just idag. Helt omöjligt att dra slutsatser utifrån en ögonblicksbild..

Är det alltid en dålig sak? Jag vill gärna att mitt barn lär sig att det lönar sig att vara envis och att inte ge upp för minsta motgång

Att lära barn att inte ge upp vid minsta motgång är inte samma sak som att lära barn att tjat lönar sig. Tvärtom får föräldrar till barn som har lärt sig att "tjat lönar sig" det ofta mycket jobbigt.

Däremot skulle jag inte gå i taket över det mamman i affären gjorde. Det verkar olämpligt ja, men vi känner ju inte familjen eller bakgrunden.

Skulle min då tre-åring argumenterat bra för att få sin sak igenom, då köper jag det. Men tjat, nja, det har jag inte gillat.

Nu tillhör jag de som tycker det är OK med godis andra dagar än lördagar (godis var choklad, det var det enda godiset min grabb åt).

Men jag tillhör de föräldrar som konsekvent varit inkonsekvent

Ja fy fan. Jobbigt kan det bli. Men jag tror det kan vara värt det. Jag vill att min unge lär sig slipa sina argument. :)

Jag har nekat diverse saker i mitt liv. Dess bättre har jag lärt mig att jag kan ångra mig också, så att mamman gjort fel kan jag inte påstå.
Allt beror ju faktiskt på fler omständigheter än det du just råkade se.
Du har ingen aning om deras livssituation.
Mamman kanske sa nej som rutin från början, men insåg att barnet inte fick godis en annan gång då hon lovat.
En sån gång kan man lätt försöka fortsätta säga nej till att börja med, men kanske ge efter till slut med en bra förklaring på det. Bara som exempel alltså.
Det är ofta man säger nej alldeles för snabbt, och då måste man kunna få ändra sig utan att någon utomstående ska ha åsikter om det. Oftast har man sina "randiga" skäl till att man gör som man gör.

Så du anser att "mamma jag vill visst ha godis" är hållbara argument för framtiden?