Vad är eg grejen med otrohet?

För mig är det rätt enkelt. Visst kan jag bli attraherad av andra än min kille, man är ju bara människa. Ibland även mer än så. Men det som alltid håller mig tillbaks, och på rätt sida, är att han är värd mer än så. Han har inte gjort sig förtjänt av att bli behandlat på det viset. Och även när man är lite endorfinhög (eller onykter) så vet jag att den killen jag har är så underbar att jag vill inte riskera att jag förlorar honom. Är jag otrogen på något nivå är det vad som kan hända.

Det är inte värt det. Det blir inte bättre.

Det handlar om moral, att man vet vad som är rätt och fel. Det är inte svårare än så. 

Man har ryggrad, respekt och moral nog för att inte såra gen om otrohet.

Det finns alltid en (dålig) ursäkt för den som vill vara otrogen och därför slippa vara moralisk och tänka etiskt rätt. Att säga att man inte kan motstå en frestelse, är den sådan (dålig och låg) ursäkt.

Visst kan de flesta av oss falla för någon annan under främst en långvarig relation, inte något konstigt med det, men att falla och att agera är inte samma sak.  
Jag skulle kunna spy på de senaste 358703 trådar här, där någon gift med flera barn har någon på sidan om och undrar "Hur ska jag sköta det snyggt?". 
Du är lustigt ts, själv otrogen håller du på att fördöma andra. Varför?

Folk är otrogna för att de både vill äta kakan och ha den kvar. Väldigt mänskligt egentligen, fast fel. Sedan är det spänningen med något nytt, samtidigt som de vill ha kvar tryggheten i det befintliga. Action och förändring är väl tidens melodi, att vara nöjd med det man har uppfattas som suspekt och passivt. Denna samhällsinställning smittar av sig på relationer också.

Jag har aldrig varit otrogen, jag har en trevlig fru som jag inte vill göra illa och har för övrigt inget behov av att ha sex med andra kvinnor. Enda gången som otrohet är motiverat är om partnern vägrar sex. En relation utan sex är ingen relation värd namnet enligt mig och då får den bedragne skylla sig själv. Att vägra sex med den man påstår sig älska är ett lika stort svek som otrohet!

Tror inte det är så komplicerat egentligen.

Det handlar (som någon skrivit tidigare) om moraliska värderingar men oxå om feghet. Dvs att man inte gärna vill stå för sina mindre bra handlingar , både inför andra och inför sig själva. Man vill kunna se sig själv i spegeln utan att kräkas , därför hittar man på finfina "förklaringar" för sina egna handlingar (rationalisering).

Självklart blir man glad när någon annan gjort likadant eftersom det normaliserar ens egna misstag , "det är inte bara jag som beter mig illa , om väldig många gjort likadant så är det kanske inte så fel ändå" , och självklart tar man även andras misstag i försvar eftersom ens egen skuld speglas i den andres handlingar , att se fel i den andres handlingar är detsamma som att se fel i sina egna handlingar och det vill man absolut inte.

Du själv har varit otrogen en gång, men aldrig kommer du ha förståelse för otrogna/medhjälpare till otrohet? Kasta sten i glashuset?

Varför har du varit otrogen? Du borde nog veta bäst vad grejen med otrohet är?

Bland det mest naiva enkelspåriga och intetsägande jag läst. Du var otrogen som 17-åring men nu är du vuxen och vet bättre. Du låter o alla fall väldigt ung, då är allt svartvitt.

"Tillåta sej själv att falla"

"Bortse från sina känslor"

"Leva i en lögn"

Floskler. Jag har inte varit otrogen men har levt med sexbrist och jag ångrar att jag inte var otrogen.

mycket kloka svar...

Jag var lite lätt irriterad när jag skrev ts. Men frågan kommer ändå tillbaka? Varför väljer så många vuxna människor idag att vara otrogna? välja den svåra vägen fast det känns som den enkla men de trasslar ju bara till sig ännu mer. Vi kan väl ändra fokus då, varför väljer människor att ljuga (om vad som helst) och välja oärlighet istället för att för en gång stå ut med det obekväma sanningen direkt? tex ljuga om sina åsikter.

Är det verkligen så obekvämt att vara ärlig med sin fru/man ? " Älskling jag känner mig osäker, på oss, om jag vill vara med dig eller inte, och det är inget jag vill ens tänka på.. jag är inte lycklig just nu. Men ..Jag vill att vi ska försöka lösa detta tillsammans istället för att vi inte ens försöker....jag vill ju bara vara lycklig med dig och det vill ju du också.. Vill du försöka med mig?

Detta sa min fru till mig för några månader sen. Idag har vi det bättre än på flera år...

Varför ångrar du det? Du som aldrig varit otrogen kanke skulle behöva testa det då för att inse vad det egentligen innebär? (förespråkar inte, bara lite förståelse men du verkar rädd för att tänka på sanningen)

Otrohet i mina ögon är svek, och inte bra eller positivt på något sätt. Mest ett svek mot dig själv. Vilket jag inte trodde innan jag var otrogen?

Ja kasta sten i glashus? ja... visst kan man se det så. vore det bättre om jag valde att ljuga om mina tidigare handligar och låtsas som att jag är anti-otrohet pga av någon annan anledning?

Jag lärde mig något genom att vara otrogen, jag visste inte innan hur naiv jag eg var innan.

Om jag nu ska kasta sten i glashus, jag har också kastat ägg på ytterdörrar när jag var 13 för att åka fast å bli släpade hem till mamma för att bekänna mina synder. Lärde jag mig något? Ja...

Jag har kört för fort som 25 åring för att åka dit med dryga böter, kör jag lagligt idag? Jaa..

Varit otrogen och sedan erkänt? Varit otrogen sen dess ? Nej...

Är fel att jag tycker att fortkörare som blåser förbi på 30 sträckor borde åka dit? Nej... tänk va knasigt om man INTE lärde sig något och kunde sedan föra sina bra åsikter vidare till andra människor. Men människan är väl till naturen naiv och måste lära av sina misstag..

Så ja..kan vi inte alla läsa på lite om psykologi, det är jätte intressant, och lärorikt. Nästan så man funderar på att bli psykolog och arbeta inom psykiatrin. Kan dock för lite och skulle säker bli blåst av stolen om jag visste mer, men de gör inget så länge det utvecklar mig som människa :) de är vad jag ska göra just nu...så jag kanske får en annan syn på saken då vissa här verkar tycka jag verkar ung och ser i svart och vitt. Glöm inte att detta är MIN syn på saken.. nä nu ska jag ut och lyda frugan, plocka undan sommaren från gården å förbereda vintern. Halleluja lite frisk luft gör en gott.

Ja nästa fråga ja... hur tror ni jag är? Ålder, kön, yrke, bor, hur jag ser ut? Röstar, äter, fritidsaktivitet? skulle vara kul att höra... för ni verkar ha en bestämd åsikt om hur jag är.

JAG TROR (anonym cd) är en kvinna, 41 år, bor i Märsta, arbetat som grundskollärare, bor i radhus med sin man, har även en älskarinna, 165 cm och väger 81 kg. Kort brun hår, osminkad. Röstar mp. äter mest husmanskost. Har inga fritidsaktiviteter förutom dagliga promenader med hunden.

Haha, kvinna och bor med min man var rätt resten fel, klart jag har en partner annars kan jag ju inte funderat på otrohet så det var väl enkelt. Men varför tror du att du kan utläsa så mycket? Jag gissade att du var ung för att unga brukar se mer i svartvitt, med mer erfarenhet brukar man se mer gråtoner.

Resten är ju bara fördomar och säger bara något om vad du föraktar och att någon som inte tycker som du måste tillhöra en sådan grupp. Måste jag vara liten och tjock för att tycka annorlunda än dej?

Tror du att åsikter och egenskaper sitter ihop i paket sådär ? Jag erkänner att jag också tycker det verkar lite så ibland men inte " på riktigt"

Håller inte med om gråzoner och ålder , uttrycket "allt är inte svart eller vitt" betyder just att allt inte är svart eller vitt , det betyder absolut INTE att precis allt är grått.

Vissa saker ÄR svarta eller vita , tex handlingar. Vad man anser sig ha för "anledningar" till sina handlingar är kanske mer diversifierat , men handlingen i sig är ganska svart / vit , antingen så gör man det eller så gör man det inte,

Mao så tror jag inte ålder är någon garanti för att man ser saker i gråzoner , möjligen kan saker man själv upplevt med åren påverka hur man ser på det , har man blivit bedragen är det ganska troligt att ens syn på otrohet som fel förstärks , har man själv varit otrogen så är det kanske troligare att man får en mer förtående inställning till det.

Inte gråzoner fool, gråtoner. Alltså massor av nyanser mellan svart och vitt. Jag håller med om att om man ligger med någon annan så gör man. Men nog finns det oklara lägen som småflirt på jobbet, dansgolvshångel eller sexchatt som är mera luddigt och folk har olika uppfattning om var gränsen går.

Och om ena parten vägrar prata eller göra nånting för att situationen ska förbättras så anser jag att den är lika skyldig som den som r otrogen, den provar i alla fall något för att kunna vara kvar i relationen.

Men absolut håller jag med om att man färgas av sina erfarenheter! Man kan inte dra alla otroheter över en kam. Jag förstår de med sexbrist för att jag vet hur det känns och har pratat med många i den sitsen.

Om den ene partner vägrar prata eller göra någonting kan man väl alltid säga klart och tydligt att man tänker ligga med andra om inte läget förbättras och låta sin partner välja om han / hon vill acceptera det eller avsluta förhållandet?
Är inte det klart rakare än att gå bakom sin partners rygg?

Vem säger att det ens är bara är ens partner som är källan till problemen , vem säger att den som är otrogen inte själv bidragit till det lika mycket ?

Hur många av de som är otrogna pga av problem i förhållandet har varit tydliga med att de har för avsikt att vara otrogna om problemen inte börjar tas på allvar?
Och om man inte gjort det kan man verkligen påstå att man varit helt ärlig eller ens helt tydlig ?

Och om man inte varit ärlig / tydlig med sina avsikter hur kan man då påstå att båda är lika skyldiga till den enes otrohet ? Kan man ens öht påstå att någon annan bär någon skuld till vad man själv väljer att göra ? Jag menar alla går ju inte ur och är otrogna så fort det blir problem i förhållandet , minst lika många låter bli eller hittar andra sätt att lösa sina problem på , hur kan man då lägga skulden för sina egna val och sina egna handlingar på varken förhållandet eller sin partner ?

Jag håller med om att man kan ha förståelse förde som lever i förhållanden med sexbrist , jag tycker oxå det är oerhört egoistiskt att förvänta sig att ens partner inte ska få ha ett sexliv bara för att man själv inte kan eller vill ha det. Men jag tycker absolut inte att det är en giltig ursäkt för otrohet när det finns andra sätt att lösa det på.