Hej!
Jag har lite åldersnoja. Är 35 år nu och har ett barn men vill gärna försöka få till ett syskon. Samtidigt kan jag få ångest att börja om i den här åldern. Tänk vad bunden man kommer att vara innan barnet är mer självständigt och man kommer vara över 50år innan de är tonåringar! Hur tänker känner ni inför detta?
Min mamma föddes -53, jag föddes 88.
Jag har alltid tyckt att min mamma varit gammal och jag har aldrig velat tala öppet om hennes ålder. När någon frågat så har jag alltid sagt att jag inte vet hur gammal min mamma är.
Hon har alltid varit ung till sättet, men det har inte haft nån betydelse - hon är gammal jämfört med många jämnårigas föräldrar. Det har varit pinsamt.
Nu är jag 26 år gammal och bryr mig knappt längre. Men det var jobbigt under många, många år, minns jag.
Själv fick jag barn mellan 20-25 års ålder.
Fördelar:
-man är pensionär när man får barnbarn. Min mamma som inte är pensionär är väldigt avundsjuk på min mans föräldrar som är pensionärer och därmed kan träffa sina barnbarn mer.
-jag iaf hade ett betydligt mycket mer ordnat liv med ekonomi jobb osv när jag var äldre jmf med när jag var 20. Jag kunde alltså vara föräldraledig mycket längre än om jag hade fått barn då. Detta märks också på mina föräldrar, min syster är 14 år yngre än mig och de hade en helt annan ekonomiskt situation under hennes uppväxt jmf med min.
Min mamma föddes -53, jag föddes 88.
Jag har alltid tyckt att min mamma varit gammal och jag har aldrig velat tala öppet om hennes ålder. När någon frågat så har jag alltid sagt att jag inte vet hur gammal min mamma är.
Hon har alltid varit ung till sättet, men det har inte haft nån betydelse - hon är gammal jämfört med många jämnårigas föräldrar. Det har varit pinsamt.
Nu är jag 26 år gammal och bryr mig knappt längre. Men det var jobbigt under många, många år, minns jag.
Själv fick jag barn mellan 20-25 års ålder.
Fördelar:
-man är pensionär när man får barnbarn. Min mamma som inte är pensionär är väldigt avundsjuk på min mans föräldrar som är pensionärer och därmed kan träffa sina barnbarn mer.
-jag iaf hade ett betydligt mycket mer ordnat liv med ekonomi jobb osv när jag var äldre jmf med när jag var 20. Jag kunde alltså vara föräldraledig mycket längre än om jag hade fått barn då. Detta märks också på mina föräldrar, min syster är 14 år yngre än mig och de hade en helt annan ekonomiskt situation under hennes uppväxt jmf med min.
Jag har barn med stort mellanrum, fick första vid 23, andra vid 29 och sista kommer när jag är 32-33 år. Känner definitivt som jag var en mycket bättre mamma med de sista än de första, både i livserfarenhet men även i mognad.
Jag har barn med stort mellanrum, fick första vid 23, andra vid 29 och sista kommer när jag är 32-33 år. Känner definitivt som jag var en mycket bättre mamma med de sista än de första, både i livserfarenhet men även i mognad.
Jag som fick mitt enda barn sent, strax innan jag fyllde 40, är ju en av de där gamla mammorna.... fast jag är knappast unik nu för tiden. Jag var inte äldst i år föräldragrupp till exempel. Men som svar på din fråga, TS. Det är ju bara du som kan välja. Jag kommer att vara 52, nästan 53 när min dotter kommer in i tonåren. Jag ser det inte som ett problem, vad har jag att välja på liksom, hon finns ju här redan. Jag skulle inte ha valt bort ett barn till på grund av ålder om jag hade blivit gravid igen heller. Om man är en ung eller gammal förälder kvittar väl, huvudsaken är väl att man tycker det är kul.
Jag var 35 när jag fick nr 2 (26 med nr 1).
För gammal? Inte en chans! 
Bunden? Jag är ju lika bunden till min 5-åring som till min 14-åring. Bara för att tonåringen är tonåring o rätt självgående så måste jag ju ändå finnas där som förälder liksom.
Kristallklart: tog åt dig mycket?