Gravid med en kille mina föräldrar aldrig kommer acceptera! Hur ska jag göra? Snälla hjälp!

Hur gammal är du? ....tänkte på d eftersom du skrev att dina föräldrar kmr kasta ut dig...är du redo för barn?

Om man för en stund bortser från vad dina föräldrar tycker - vad tycker du? Att du tycker om din pojkvän är en sak men vad tycker du om att skaffa barn nu? Kan ni försörja er och klara er utan dina föräldrars stöd? Och vill din kille ha barn?

Många har fått klippa av med sin familj för att det funkar inte helt enkelt, man ska inte leva sitt liv på andras villkor hela tiden. varför ska man ha personer i sitt liv (släktingar) som är negativa och får en att må dåligt.
Jag tycker inte att de ens accepterar dig som du är om du inte får leva ditt liv och göra dina misstag.

Lämna kvar dem i 1800 talet, du kan leva i 2000 talet :)

Berätta för dom i lugn och ro, vem vet, de kanske visst accepterar honom eller kan vänja sig vid tanken? Ibland underskattar man sina föräldrar. Kanske behöver de bara lite tid.

Jag undrar hur gammal du är? Sen vad du ska göra kan nog bara du själv svara på. En idé är att tänka över vad du vill prioritera i livet, vad är dina mål på lite längre sikt? Vill du behålla barnet? Vill du vara med killen? Du måste börja med att reda ut dina egna ställningstaganden skulle jag tro.

Tack för era svar!

Jag är 17. Vi har inte varit tillsammans länge, men jag har känt honom ända sedan vi var små och har alltid hängt ihop. Jag jobbar varje helg på ett café som hans syster driver och även han jobbar där på helger och efter skolan. Vi båda går i skolan men tar studenten nästa år. Jag har blivit lovad att få anställning på cafét när jag tagit studenten, även han kommer fortsätta där. Detta är något min pappa har svårt med också, då det inte är något fint jobb.

Han ska hyra en liten etta i början av nästa år där vi tänkt bo tills vi får det större och vi kan klara det ekonomiskt. Han vill också behålla barnet då ingen av oss vill ta bort det och jag vet att han kommer finnas där för mig. Hans föräldrar vill också ställa upp och hjälpa oss då vi fortfarande går i skolan. Det är mina föräldrar jag är orolig för, jag tror att dom aldrig kommer vilja se mig igen..

Om dina föräldrar aldrig vill se dig igen för att du skaffar barn är de inga riktiga föräldrar.

Då är det en välgärning för dig att du blir av med dem.

Berätta för dem och om de väljer att inte respektera dig för det så är det deras förlust, inte din.

Jag tror att dina föräldrar förr eller senare kommer vänja sig och acceptera ditt beslut. Men utifrån det du berättar, så kommer det bli tufft ifall de reagerar på de sättet du beskriver. Bara hela processen att vara gravid och föda barn och sedan anpassa ditt liv efter barnet ha kommit är en stor påfrestning och att sedan inte ha kontakt/stöd från dina föräldrar kommer det bli tufft för dig vid en sån ung ålder. Så är du redo för alla dessa uppoffringar plus att det säkerligen kmr påverka dig psykisk, så go for it...annars bör du nog tänka om och verkligen fundera på vilket liv du strävar efter i framtiden.

Själv är jag en ung mamma (22år) med två små barn och har jag full stöd från mina föräldrar, men det är ofta jag tänkte tillbaka på hur mitt liv skulle se ut om jag hade väntat lite med att ha skaffat barn...jag vet inte vad jag skulle ha gjort om mina föräldrar inte fanns i mitt pch barnens liv....man vet faktiskt inte hur stort ansvar det är innan man själv får barn, inte bara gällande barnet utan även ekonomiskt....så tänk igenom verkligen och när du väl tagit ditt beslut stå fast vid det och ångra dig inte, det är trots allt DITT liv och ingen annans

Räkna med att dina föräldrar blir besvikna och väldigt oroliga för du kommer troligen inte kunna gå klart gymnasiet i år,

Men om de tar avstånd från dig och slänger ut dig och inte vill veta av dig, pga att du blivit gravid som 17-åring trots p-piller, ja då är det fel på dina föräldrar. Ingen har rätt att tvinga dig att göra abort, det valet är ditt.

Det kommer bli tufft och du kommer få väldigt låg föräldrapenning men det är ingen katastrof och du har alla möjligheter att ha ett alldeles underbart kärleksfullt och bra liv. Det går jättebra att kombinera barn och universitetsstudier, om det är vad du vill.

De kommer snarare tycka det är dumt att du skaffar barn som 17-åring. Hur har du tänkt försörja det barnet?