Anonym (Va) skrev 2014-10-23 12:01:08 följande:
" De flesta skiljer på vita lögner och "riktiga" lögner."
Nej när man har egna definitioner på vad som är sanning och lögn behöver man ju inte ens ljuga när man talar osanning...
Vit lögn: "Mm, det var verkligen jättegott!" (När man är på bjudning hos folk man vet att man inte kommer tillbaka till och man inser att rätten var väl tillagad. Värden kunde bara inte veta att man själv avskyr varma bananer och nötter i maten)
Riktig lögn: "I did not have sexual relations with that woman!" (Bill Clinton om Monica Lewinsky)
Jag vidhåller att hundraprocentig ärlighet inte alltid är det bästa alternativet.
Anonym (Va) skrev 2014-10-23 11:52:55 följande:
Det raka svaret är att hon då inte ljuger i sin relation vilket har ett värde i sig som är mycket högre än den kortsiktiga vinst hon vinner med att ljuga.
Om man vet att man inte kan komma undan med saker, gör man dessutom färre saker som ogillas. Om man vet att räddningen bara är en enkel lögn bort kan man ju göra vad som helst. Otrohet blir helt ok, sålänge man inte berättar med ditt resonemang. Eller hur?
Jag vet inte vad du menar med ansvaret för sexualiteten. Men jag utgår från att du håller med om dejtingråden i det där inlägget var hur bra som helst, och att dina döttrar blir instruerade så fort som möjligt.
OK. Tycker du att det är hennes skyldighet att upplysa den nuvarande pojkvännen om att exet var bättre i sängen, även om han själv inte har frågat?
Otrohet har inte med den här saken att göra, eftersom vi pratar om huruvida man ska berätta om vad som hänt INNAN man blivit tillsammans eller inte. Det är stor skillnad på att ha haft sex med någon annan innan man blev tillsammans, och att ha det på sidan om.
Det är inte mina döttrar som ska behöva instrueras - det är pojkarna som behöver uppfostras ordentligt av riktiga män till att bli riktiga män om de resonerar så sjukt som du beskriver.