Ni som gjort abort: var det en cellklump?

För mig skulle det kännas jobbigt, men rätt ungefär. Jag har inte genomgått en abort, men stod i beslut att göra det då jag fått gravidbesked(dock var jag inte gravid utan mina hormoner gick banans).
Det var ett lätt beslut att ta, men det skulle vara jobbigt att genomföra.

Ja, det var de facto en cellklump. Barnmorskan förbjöd mig att titta på det som kom ut, men nyfiken i en strut kunde ju inte låta bli att titta.

Jag har tagit bort två cellklumpar. Fällde inga tårar. Det var värre att dra ut en tand.

Ja, det var i v 6 så då var det verkligen en cellklump.

Det var utan överdrift 30 ggr jobbigare med MA hemma efter v 12 när jag ville ha barn, 12 år senare.

Men jag tar ett beslut åt gången och jag har aldrig ångrat aborten jag gjorde. Det var fel man, fel tid och hela mitt liv hade varit mycket sämre om jag inte hade gjort den.

För övrigt använder jag mig inte av ordet "cellklump". Det tycker jag aldrig att det reduceras till, oavsett hur tidigt i graviditeten det är. Efter mf:et i vecka nio då allt kom ut i ett stycke kan jag ännu mindre benämna det så.

Det var helt klart en cellklump (typ cancercellklump eftersom det växer) och jag var bara så glad att bli av med den :), ville inte att den skulle förstöra mitt liv. 

Var vecka 13 så nej de va ingen jäkla cellklump, andra i vecka 8 såg man tydligt allting så nej ingen cellklump

Jag tycker väl det är både och. Jag gjorde abort i v 8, och såg/ser på det som en levande "cellklump" som saknar både medvetande och känslor. Emellertid så är ju även exempelvis en bakterie att definiera som liv, så jag röstade på alternativ tre.

Borde kanske avgränsat mig till tidiga aborter. det är såklart ingen som tycker att det är en cellklump efter 4-5 månader. Det jag tycker är intressant/konstigt är de som tänker på embryo i veckan 5-9 som ett liv.

Röstade första, fast det är lite fel att säga "cellklump" och "inget värde."

Det hade i sig ett värde, men inte i värdet av ett barn. Jag varken ville eller kunde ta hand om ett barn då, så en abort var rätt beslut. Men jag tänkte aldrig i termer som "cellklump" eller "embryo". Det var mest "Jag är gravid och ska göra abort" endast.

Det var lite jobbigt, men inte på det sätt att det var jobbigt att göra abort, men det var lite jobbigt att behöva göra abort. Jag ångrar inte aborten, men det bästa hade naturligtvis varit att jag aldrig ens blivit gravid.

Jag gjorde abort i v 9, såg alltså inget mer än blod innan jag blev nedsövd.

På tal om att man ser det som "liv" när man vill behålla, självklart gör man det! När jag väl blev gravid med barn som var planerade var de mina barn redan när jag fick plus på stickan i v. 4. Så det var stor skillnad mot första gången.