Förlossningsdeppression

Trolla02

Äldre 24 Oct 12:16
7 svar

Citera Visa endast Anmäl

Förlossningsdeppression

Jag har nu börjat inse att jag tyvärr är en av dem som drabbats av förlossningsdeppression.. Det är en enorm sorg för mig att ha det och inte riktigt kunna känna total glädje över vår underbara son på 3 månader..

Han är finast i hela världen och jag älskar honom mer än livet.. Men allt runt omkring känns som stora berg.. Jag gråter varje dag och upplever känslor inom mig som jag aldrig känt förut:(

BVC ville skicka mig till psykolog men jag tror inte att det hjälper:(

Nu funderar jag på antidepressiva, någon som fått det och hur fick ni det?

Blev ni bättre? Biverkningar?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Förlossningsdeppression
Anonym (ta hjälp)

Äldre 24 Oct 12:23

#1

Citera Visa endast Anmäl

Ge psykologen en chans innan du börjar tänka på piller. Många bli avtrubbade och får biverkningar av antidepressiva, för andra kan det vara en livsnödvändighet. Men det finns ingen mirakelkur som hjälper för alla. Du behöver gå till en specialist som kan se just dina behov.
Anonym (Dessi)

Äldre 24 Oct 12:24

#2

Citera Visa endast Anmäl

Jag har också varit där. Tackade nej till kurator när BVC erbjöd. När dottern blev 1,5 år så blev jag istället sjukskriven tre månader, fick gå till kurator och fick börja med antidepressiva.
Det var det bästa som hänt!! Gud vad jag ångrar i efterhand att jag inte lyssnade på dom... Jag minns knappt det första året med dottern, bara att det var hemskt och jobbigt.

Så ta emot all hjälp du kan få! Det blir bättre tillslut!
Sköt om dig.
Trolla02

Äldre 24 Oct 12:27

#3

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Dessi) skrev 2014-10-24 12:24:02 följande:
Jag har också varit där. Tackade nej till kurator när BVC erbjöd. När dottern blev 1,5 år så blev jag istället sjukskriven tre månader, fick gå till kurator och fick börja med antidepressiva.

Det var det bästa som hänt!! Gud vad jag ångrar i efterhand att jag inte lyssnade på dom... Jag minns knappt det första året med dottern, bara att det var hemskt och jobbigt.

Så ta emot all hjälp du kan få! Det blir bättre tillslut!

Sköt om dig.

Jag är inte en sån som har lätt att prata utan håller inne.. På vilket sätt hjälper det att prata? Problemen försvinner ju inte av det, jag får inte mer sömn eller hjälp här hemma av det:(
Trolla02

Äldre 24 Oct 12:30

#4

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (ta hjälp) skrev 2014-10-24 12:23:58 följande:
Ge psykologen en chans innan du börjar tänka på piller. Många bli avtrubbade och får biverkningar av antidepressiva, för andra kan det vara en livsnödvändighet. Men det finns ingen mirakelkur som hjälper för alla. Du behöver gå till en specialist som kan se just dina behov.

Vet inte heller om jag kan sitta och slappna av hos psykologen med min son med.. Att liksom klappa ihop totalt och sedan behöva ta hand om honom också och försöka trösta honom.,

Och jag är såå ledsen stt jag är en av de 10 st kvinnor som mår såhär.. Jag som längtat så efter barn och kämpat med ivf osv.. Jag borde vara såå lycklig:(
Guapa

Äldre 24 Oct 12:41

#5

Citera Visa endast Anmäl

Trolla02 skrev 2014-10-24 12:27:55 följande:
Jag är inte en sån som har lätt att prata utan håller inne.. På vilket sätt hjälper det att prata? Problemen försvinner ju inte av det, jag får inte mer sömn eller hjälp här hemma av det:(

Det låter som att du redan har definierat en del av det som är problemet - sömnbrist. För lite sömn kan få vem som helst att klappa ihop. Har du någon partner, släkting eller vän som kan ge dig avlastning så du får vila?
Trolla02

Äldre 24 Oct 13:41

#6

Citera Visa endast Anmäl

Guapa skrev 2014-10-24 12:41:02 följande:
Det låter som att du redan har definierat en del av det som är problemet - sömnbrist. För lite sömn kan få vem som helst att klappa ihop. Har du någon partner, släkting eller vän som kan ge dig avlastning så du får vila?

Jag har inte sovit en hel natt på 3 månader, om inte längre för jag sov fruktansvärt dåligt i graviditeten med svår foglossning osv..

Jag har en sambo men han har fullt upp med sitt och kan väl tänka sig ta en natt i veckan men ändå så väcker han mig och vill ha hjälp att mata sonen(ammar inte)

Mina tankar blir mörkare o mörkare och jag bara gråter.. Vill inte må så här:(

Jag börjar tänka om det vore bättre att jag bara försvann och min sambo fick ta hand om vår son helt.. Men jag är för feg för att göra nåt åt det:(

Och vill inte orsaka min familj den sorg och smärta.. Vill inte ge min son ett liv utan sin mamma men jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till..

Jag som alltid varit den glada osv
Anonym (Dessi)

Äldre 24 Oct 22:41

#7

Citera Visa endast Anmäl

Trolla02 skrev 2014-10-24 12:27:55 följande:
Jag är inte en sån som har lätt att prata utan håller inne.. På vilket sätt hjälper det att prata? Problemen försvinner ju inte av det, jag får inte mer sömn eller hjälp här hemma av det:(
Ja. Du skrev precis vad man kan prata om; sömn och hjälp hemma.
Hur kan du göra för att få dessa saker? Din sambo bör ju kunna ställa upp några nätter i veckan. Du kanske behöver åka iväg och sova hos nån annan någon natt om du inte ammar.

Sen prata om de mörka tankarna. För det är väl bättre att prata om dom än att riskera att ditt barn får en mor som inte orkar ta hand om dem?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Förlossningsdeppression

Förlossningsdeppression

INNEHÅLL