Utomkveds i ung ålder - rädd och ledsen

Hej!

Jag är en 20 år ung och frisk tjej. Har nyligen varit med om en jobbig sak och har tröstat mig i många trådar här på familjeliv och tänkte skriva av mig i en egen tråd. 

Jag slutade med p-piller i augusti för att jag blev djupt deprimerad och tänkte att p-pillerna inte hjälpte. Fick min mens runt den 25e aug och mådde genast mycket bättre! Tänkte "jag går en månad utan bara för att testa hur jag mår utan". Det var dumt. Bor med min älskade sambo och vi har varit tillsammans i över ett år nu. 

Väntade på mensen och den dök aldrig upp, fick ont i bröstvårtorna och hade mensvärk (men det kom aldrig någon mens). Raka vägen ner till apoteket och visst visade proverna positivt. Jag var gravid. 

Min kille blev överlycklig! Han kom hem med rosor till mig! Jag var då tvungen att berätta för honom att jag redan hade bokat tid för undersökning på en abortklinik. Jag krossade hans hjärta och det var en av de jobbigaste sakerna jag någonsin har gjort. Han stängde ute mig och vi pratade knappt på tre dagar. 

VUL visade ingenting. De räknade ut att jag var i v. 4+5 ungefär. Tre dagar efter undersökningen fick jag missfall. Extrema smärtor och mängder med blod och klumpar. Trodde aldrig att man kunde känna en sån sorg för ett barn som man egentligen inte ville ha från början. Skulle ta blodprover för att se att HcG sjönk. Tog mitt första blodprov på måndagen men bokade en tid för undersökning på onsdagen för att jag hade extrema smärtor men det var inte alls som vanlig mensvärk utan en mer huggande (lite som magkatarr) smärta. Dom sa att det inte fanns någonting och sa att min smärta inte berodde på gynekologiska skäl. 

Åkte in till gynakuten igår (fredag natt) för att det fortfarande inte hade gått över. Gjorde återigen VUL som inte visade någonting men jag grät och grät och bad läkaren att hjälpa mig för att det är något som är fel!! Samma läkare ringde 8.30 morgonen efter och mycket riktigt har HcG ökat! 

Jag har alltså utomkveds som inte sitter i äggledaren och jag är livrädd. Jag ska dit på måndag för att bestämma hur vi ska göra. Operation, cellgift eller vänta ut det.. Jag bara gråter och gråter. Min kille stöttar mig till 100% men han förstår inte varför jag är så orolig. Jag vet att jag letade i många trådar efter andras symtom så jag tänkte skriva en del av mina, sen vet jag inte om alla är pga utomkveds men ja:

- huggande kramp som strålar ut 
- svullen mage, känsla av förstoppad och proppmätt samtidigt
- illamåendes
- blödningen försvann men kom tillbaka och ganska mycket
- illaluktande flytningar
- stunder av svimfärdighet, konstant svag (nästan bakfull typ?)

Jag hoppas att det är någon som har tagit sig tiden att läsa mitt inlägg och vill dela med sig av sin historia eller bara lämna ett par stöttande ord. Och om ni känner att någon är fel - stå på dig!! Magkänslan har alltid rätt!