Sambon vill lämna mig och vi har 7 månadersbebis

 Har du tänkt på att du vill göra precis det som du är rädd att Han ska göra? 

Har du ensam vårdnad kan du flytta, har ni gemensam kan du inte flytta med barnet om han motsätter sig det. Rent juridiskt iaf.
Varannan vecka lär ni inte få tilldömt er förrän barnet är runt tre, men växelvis kan han få redan nu.

Jag vill absolut inte ta barnet ifrån honom, tvärtemot. Men jag kan inte ordna min vardag i den stad vi bor i nu, jag kommer aldrig klara mig.

Tyvärr har vi gemensam vårdnad och han kommer sätta sig emot om det blir tal om flytt. Han kommer göra allt för att jävlas känner jag på mig..

Vad skulle familjerätten säga?

Vad menas med växelvis boende?

Att barnet bor hos er bägge, ni växlar, t ex mån-tis hos dig, ons tors hos honom.
Ju yngre barn desto tätare måste man växla för att barnet inte minns den andra så länge, Vid tre kan de vara borta en vecka i streck.

Fast om du flyttar så tar du ju barnet ifrån honom på ett vis? Hur långt är det?

Varför skulle du aldrig klara dig i den stad ni bor i nu? Att man inte har sin familj där är inte ett okej argument. Naturligtvis klarar man sig själv o man måste. Ofta är det till och med så att man blir stärkt och utvecklas enormt av att klara sig själv.

Va? Får ts inte flytta till sin hemstad om hennes man/ex motsätter sig det? Det låter jättemärkligt...?

Han kan motsätta sig en flytt men det enda han kan göra om du flyttar är att stämma dig och yrka på interimistiskt boende hos honom vilket inte är troligt att han får då han inte varit föräldraledig.

Så oavsett gemensam vårdnad eller inte kan du flytta, det ger bara lite mer strul. Skickar du in flyttanmälan utan hans underskrift så görs en utredning om var barnet har sin huvudsakliga dygnsvila och så skrivs barnet där.

Umgängesrätten har dock barnet alltid så om du flyttar en bit bort så får du räkna med att du får göra mer för att upprätthålla det.

Inte med barnet nej,, och det är väl det tråden handlar om? TS kan flytta var hon vill utan barnet, men eftersom tråden inte handlar om det så tog jag inte upp det.

Hon får flytta, men inte med barnet om han motsätter sig det.

Ang växelvist boende, det fungerar enkom om barnet har en nära anknytning till båda föräldrarna och det låter det inte direkt som om de har med tanke på att pappan aldrig bytt bajsblöja ens. De kan ju ha det men tveksamt.

Dagumgänge kan vara lämpligast till en början, särskilt om barnet aldrig sovit utan mamman.

Va mycket man lär sig. Jag undrar dock fortfarande några saker, ifrågasätter inte utan är bara nyfiken. Om man flyttar isär, hur långt ifrån får man flytta då om man fortfarande vill bo helt eller delvis med sitt barn om den andra parten misstycker? För visst måste man kunna hitta ett hus eller en lägenhet en bit bort iaf?

Med barnet får du inte flytta ens till huset bredvid utan den andra förälderns underskrift egentligen.

Barnet ska vara skrivet där det har sin huvudsakliga dygnsvila så om ni har 50/50 så kan barnet stå kvarskrivet där föräldrarna bott gemensamt.
Dock får man vara beredd på att den förälder som har barnet skrivet hos sig får ta alla läkarbesök osv, för vårdcentraler och liknande brukar vägra skicka kallelse annat än till barnets folkbokföringsadress.

Om den flyttande föräldern har barnet mest ska barnet skrivas där och det görs en utredning om det och så skrivs barnet där mesta dygnsvilan är även om inte båda är överens.

Vanligen är det inga problem om man flyttar inom samma ort men när jag flyttade en gata bort bara så glömde barnens pappa skriva på och skicka in, så då fick jag papper från skattemyndigheten att en utredning skulle göras om inte pappan skrev på. Han hade ju inget emot det så det gick ju snabbt, han hade glömt av det bara.

Det har inget med avstånd att öga. Båda vårdnadshavarna ska godkänna flytten genom att skriva under flyttanmälan. Spelar alltså ingen roll om det är 50 m eller 50 km