Planerar att bli ung förälder!

Jag tycker generellt att två saker ska vara uppfyllda innan man skaffar barn. 1) stadigt förhållande mellan föräldrarna 2) god ekonomi så att barnet kan få det som behövs. Detta verkar ni ha, eller i vart fall så att ni klarar er. Jag är också allmänt emot att skaffa barn som ung (under 25). Inte för att man klarar de mindre bra men för att man ofta "ångrar" man det senare. Inte att man fick barn, men att man fick de i sån ung ålder. Att man inte helt och hållet gjort allt man själv vill först. Känner några tjejer som fått barn tidigt (yngre än dig) och för den ena tjejen gjorde pappan slut två dagar senare, den andra lever inte heller ihop med pappan och har sagt just att hon ångrar att hon inte väntade lite till. Men allt beror på hur mogen man är, jag tycker att man ska ha en stabil inkomst som sagt, för ett barn kostar mer än man tror. Så egentligen tycker jag att ni ska vänta lite, tills du fått ett bättre jobb (kanske rent av fast) för om du ska bli gravid och var hemma en massa finns ju risken att de inte ringer dig mer och det kan ju påverka ekonomin. Dessutom har ni ingen brådska om ni bara är 20 & 25. Men om ni å andra sidan känner er säkra på varandra och känner att detta är vad ni vill så kör :).

Hej! Tack så mycket för svaret! Jo och allt det där vet jag men i januari får jag fastkontrakt på jobbet jag har nu om inte något drastiskt händer på i alla fall 130 h så jag tror det är ganska lugnt, och man har ju hört mycket om unga föräldrar därför jag startade tråden, för att se lite om hur folk tänker :)

Varför jag bryr mig vad mamma skall tänka är väl för att hon alltid har haft så höga krav på utbildning och inkomst men jag vill inte ha en fin titel och massa pengar utan min dröm är en stor glad familj!

Ni gör det som är bäst för er. Det är klart att högre utbildning ger högre efterfrågan och högre lön men känner du/ni att ni är nöjda nu så ska inget stoppa er. Om inte annat så börjar barnet på dagis om några år och då kan ni plugga :)

Är du verkligen 100% ärlig mot dig själv, är du säker på att du vill detta av " rätt orsaker"... Ja då kan det ju gå bra... Men har du ens en smula tvivel/oro så bör du vänta. Jag fick barn som 20 åring, ensam, och jag kan inte räkna hur många gånger jag har ångrat mig!! Var beredd på att det kan bli ett helvete, klarar du dig utan sömn? Varje natt? Utan frihet, med en "blodigel" som gnager sönder dina bröst, torra slemhinnor och tårar som aldrig slutar rinna? Är din sambo snäll, på riktigt? Är han lugn ifall du tappar fattningen, stannar han bredvid dig trots hur du beter dig? Är han beredd på att ge upp sin lediga tid för att stanna hemma o höra skrik, gråt o torka bajs o spy?

Jag vet att allt detta kan kännas spännande o "vuxet" nu , men kom ihåg: det tar ALDRIG slut ! Ett barn är din eviga fotboja för resten av ditt liv!!! En livsdom till 'mamma', känns det bra?

Skynda inte!

Jag vet inte hur man svarar på ett svar men försöker med detta.

Jag är helt säker på att vi båda vill detta av rätt orsaker, vi har en väldigt bra relation och han orkar med mina allra värsta stunder. Hade för ett tag sedan en blodcysta på äggstocken där symptomens är lika en graviditet och han blev överlycklig, han har velat länge men det är först nu jag känner mig redo! Jag kan ju inte svara säkert men jag ser ingen chans att jag skulle kunna klaga på ömma bröstvårtor eller tycka att bajs och spy var äckligt när det kommer ifrån ens egen och verkligen inte se den som en fotboja. Jag har sedan tidig ålder alltid vart barnvakt och min sambo har syskonbarn vi umgås med väldigt mycket.

Men tack så mycket för att du ifrågasatte, det är alltid bra, nu blev jag nästan mer säker på att det är av rätt orsaker jag vill detta! :)

Vi kommer bli föräldrar i december, vi båda är 24år och har varit tillsammans i 6år.. Vi började prata seriöst om barn för ca två år sen men väntade för att uppfylla våran kravlista innan vi skaffade barn:

-Båda har fasta/tillräckligt höga inkomster

-Båda har körkort och bil

-Vi bor i ett barnvänligt område i en tillräckligt stor lägenhet

-Vi känner varandra innan och utan och har stått fast vid varandra genom vått och torrt

-Renovering av lägenheten är klar

Osv.

Så länge ni har pratat om alla jobbiga saker med att skaffa barn, ni är förberedda rent praktisk, mentalt och ekonomiskt så går det säkert jättebra :)

Skriv en lista på vad ni vill kunna ge ert barn och vad som krävs för att kunna tillgodose det..

Jag var 25 och min fru 22 när vi skaffade vårt första barn. När produktionen påbörjades var vi 24 och 21

Jag hade heltidsjobb och hon studerade. Fungerade hur bra som helst. Nu har hon studerat klart och vi har båda heltidsjobb!

Att en av er har fast anställning är nog en fördel dock, men det verkade ju som att ni har det så!

Lycka till!

Känner du att ni är redo, relationen håller och boende och ekonomi redan är fixat så har ni alla möjligheter att lyckas hur bra som helst! Har man bara "ordning på torpet" så har ni också en fantastiskt spännande, kämpig, rolig, jobbig och härlig tid framför er. Det är viktigt att ni har samma prioritet, hjälps åt och att mannen backar upp er 100% med all praktisk hjälp ( mat, städ,tvätt,bäbis) när barnet kommer. Så tycker jag i alla fall. Mormor? Hon kan glädjas och se fram emot livets efterrätt, du har alla möjligheter att studera vidare framöver. Kram och Lycka Till!