Maktlösa inför tonårings beteende :-(

Sök hjälp på BUP eller liknande kanske? Det värsta ni kan göra nu är att ge upp.

Vi har redan försökt med BUP. De vill inte ta emot oss både pga att de tycker att hon är för gammal och de tror inte att det är psykiska problem bakom beteendet.

Hur fungerar hon i skolan, vad säger lärarna? Vad säger hon själv när ni pratar med henne?

Jag har små barn så ingen mer erfarenhet än att jag själv var 16 för "några" år sen.

Lycka till.

när jag var liten fick vi en smäll på käften när vi misskötte oss eller var uppstudsiga mot vuxna ,de gjorde så vi höll fan på oss,

bristen på stryk i skolan och hemmet gör ungdomarna helt galna idag

Du måste vara efterbliven ingen ska bestraffas fysiskt INGEN. Såna grisar som slår mindre individer borde få rejälare straff. Och på svar på TS så är mitt tips att sätta ner foten med konsikvenser ta mobil tv dator ja allt som är viktigt för henne. Tills hon förstår att ni ger er inte. Även om de kommer va ett helvette i början.

Skolan går dåligt, hon har skolkat så mycket att hon inte längre har något studiebidrag. Hon sa hela förra året att det gick bra i skolan, och att hon skulle få hyfsade betyg. Det blev lite av en chock för oss när det visade sig att det inte var sant. Jag vet inte om hon ljög eller om hon faktiskt trodde på det.
Skolan är bekymrade för henne och försöker hjälpa henne, men det går så där.
Hon själv tycker inte att problemen är så stora, hon tycker att det är oss det är fel på. Hon säger att hon mår dåligt och att vi inte förstår henne, och det gör vi inte heller och det är därför vi vill ha hjälp med henne. Men däremot så tycker jag inte att det är ok att bete sig hur som helst bara för att man mår dåligt.

Konsekvenser fungerar inte. Vi har försökt, men det blir bara värre av det efteråt. Det är som att varje gång vi sätter ner foten och markerar så får det till följd att hon spårar ur ännu värre nästa gång. Beteendet eskalerar. VI har ingenting att ta till längre, inga nya idéer alls. Vi har försökt med belöningar, bestraffningar, att bry oss om vad hon gör extra mycket, strunta i henne helt. Ingenting fungerar.

Har ni överhuvudtaget pratat med henne?

Det kan ju vara så att det har hänt något.

Hon kan ju behöva prata med någon, en kurator på skolan/ungdomsmottagningen/vårdcentralen?

Det måste ju inte vara just på bup. Finns flera andra ställen att söka sig till.

Nej ni får ju inte delta i samtalen om hon inte själv vill det, men det finns ju tydligen saker hon behöver reda ut med sig själv då hon tydligt mår så dåligt.

Ni kan boka tiden och vem vet, hon kanske skulle uppskatta att prata med någon.

Önskar er stort lycka till och jag håller tummarna för att det går bra!

Har ni funderat pa om hon är deprimerad? Hon beter sig väldigt likt mig när jag var i den aldern. Jag var visserligen inte otrevlig mot lärarna men kunde fa väldiga vredesutbrott hemma (mot mamma), kasta saker etc.Jag skolkade även väldigt mycket.

Jag var VÄLDIGT skötsam, hjälpsam och duktig i skolan innan 16-arsaldern men när jag började i gymnasiet brast det för mig. Jag orkade inte halla ihop det längre. Tyvärr fick jag ingen hjälp fran psykiatriker och terapeut förrän vid 19 ars alder eftersom mina föräldrar inte riktigt sag vad det var som hände. Jag visste inte själv heller vad som var fel. Detta var mitten av 90-talet och man pratade inte lika mycket om sana saker öppet pa den tiden.

Tycker ni ska försöka prata med dottern om detta för det är ju tydligt att hon inte mar bra och sedan försöka fa hjälp hos psykolog/terapeut.

Vi har pratat jättemycket med henne. När vi gör det känns det som om vi förstår varandra, det känns ärligt talat jättebra, men sedan tar det inte lång tid innan det spårar ur igen och då känns det som ett slag i ansiktet. Hon gör precis alla de saker vi har bett henne om att inte göra under samtalen.

Vi har bokat tid för henne hos en terapeut, men hon vill inte gå dit, hon vägrar. Hon säger att hon inte tror på sådant, att hennes vänner är det bästa stödet istället.

Anonym(depression?): Vore jättetacksam om du kunde beskriva lite hur du betedde dig och varför. Hur du kände etc, det kanske kan få mig att förstå henne bättre.