Hur viktigt är det att bli så gammal som möjligt?

Det där är väl en individuell fråga. Larmrapporter kommer det alltid att komma och du och jag kan bara ta till oss det som skrämmer oss mest. Det räcker inte att göra allting rätt när man är ung, man är nog tvungen att fortsätta med det hela livet. Idag kan läkarna laga bra mycket mer än de kunde tidigare och om man tittar tillbaka 50 år så har utvecklingen inom sjukvården gått framåt enormt. Det är likadant med det mesta.

Hellre leva idag, framtiden vet man ingenting om, men samtidigt kan man bara göra sitt bästa.

Oavsett vad du äter och hur du lever så kommer du att dö i något. De flesta dör i hjärtsjukdomar, cancer eller infektioner i ålderdomen. Långt ifrån alla dör symtomfritt under nattens sömn. Lev i nuet säger jag. Finns inga garantier för att du undviker cancer om du inte äter chips. Läkemedelsanvändningen förlänger våra liv avsevärt men till vilken kvalitet? Jag är inte intresserad av att hänga med i sista livlinan i 10 år inom äldreomsorgen som en del gör. Carpe diem är uttjatat men det ligger faktiskt något i det.

Det ska va gott & leva, annars kan det kvitta!

Jag vill inte bli för gammal. Jag kan inte tänka mig att kroppen håller så bra för att bli 100+. Dessutom har jag en sjukdom som medför i genomsnitt 10-15 års kortare livstid. Jag vill bli "lagom" gammal. Det viktigaste är väl att man kan hålla sig någorlunda frisk och pigg.

Instämmer

Min mardröm är att hamna på hemmet där jag kan bli liggande år in och år ut. Hellre leva ett kortare friskt liv med innehåll.

Ja, tänk om antingen kroppen eller hjärnan blir dålig och man ligger där år efter år. Min morfar drabbades av en stroke och blev liggande i två år utan att kunna göra nåt. Min farfar blev dement och satt på hemmet några år utan att prata eller förstå andra. Min mormor drabbades av diabetes och kärlkramp och andra saker och kunde inte sticka eller göra nåt annat hon älskade, hon låg också på hemmet i några år. Hon var tvåspråkig men tappade svenskan.

Det jag har sett på mina släktingar (som blivit riktigt gamla, även passerat 100 år) så har jag inget emot att bli gammal. De har haft ett bra liv, även under den tiden de bott på hem.
Det enda som oroar mig är om man blir tvingad att bo kvar hemma även om man vill bo på ett hem. Bli beroende av hemtjänsten, inte kunna träffa folk. 
Nu bodde en av mina släktingar kvar hemma tills hon var över 100, men hon hade mycket besök av sina barn (fast hon yrkesarbetat under hela deras uppväxt och inte varit barnvakt när hennes barnbarn var små) och barnbarn och andra släktingar.

Oj, tror du har lite friskare släkt än vad jag har. Känner ingen som har blivit så gammal, alla mina släktingar har blivit drygt 80 högst. Farmor fick en hjärnblödning när hon var 74. Just nu har jag ingen släkting som är över 80 år.

Min mamma är över 80, sambons föräldrar är över 80, svärmors man är snart 90. Samtliga bor hemma och klarar sig själv. Mina föräldrars vänner (som har hängt ihop sedan innan jag föddes) har alla blivit 80 nu, den enda som är på hem är en man som fått alzheimer och den enda som dött i förtid är min pappa.
Den enda som dött av cancer är min morfar, min pappa fick stroke och min morbror fick hjärtinfarkt. De andra har faktiskt dött i sömnen eller haft ett väldigt kort sjukdomsförlopp innan de dog.