• Fejkaren

    Trött på mig själv

    Hej,
    Jag är en man som bor i mellan Sverige. Jag vet inte vart jag ska börja men jag är fruktansvärd på alla sätt och vis. Det värsta är att jag tycker synd om mig själv och att jag hatar mig själv för att jag känner så.

    Jag har 2 barn och en fru som är bäst på alla sätt och vis.

    Lång historia kort:
    För 8 år sedan spelade jag bort en massa pengar och satt oss i ekonomiska svårigheter. Men jag löste det genom att starta ett företag. Företaget har blivit enormt och drar in en massa pengar. Jag vinner priser och föreläser. Myndigheter, näringsliv, vänner och familj hyllar mig och allt ser bra ut utifrån. Men jag mår urdåligt.

    Jag har börjat spela igen. Jag ljuger ofta, jag spenderar mer tid borta än med familjen. Trots alla pengar jag drar in så saknas det fortfarande pengar. Jag räknade att jag i snitt betalar räkningar på ca 60 000 kr/månad. Min fru känner bara till toppen av isberget. Jag är så trött att jag inte ens orkar förklara för henne. Arbetsbördan från jobbet är enorm. Jag har 47 anställda och de förlitar sig på företaget.
    Jag försökte söka hjälp via en privat psykolog, men det slutade med att jag ljög för honom med. Jag hittade på historier istället för att säga sanningen. Jag är usel.

    Jag vill dö. På allvar, jag vill bara lägga mig ner och sluta andas. Vet inte ens varför jag skriver om det här. Jag brukar inte vara inne på denna sida.

    Jag börjar bli desperat.

  • Svar på tråden Trött på mig själv
  • Nachtaktiv

    Definitivt en bra idé att söka hjälp mot spelberoendet. 

    Försök sen på något vis minska pressen från jobbet. Du är ingen supermänniska, hur gärna du än vill vara det, och uppenbarligen klarar du inte mer. Det finns ingen skam i det. Det är snarare starkt att känna in sina egna gränser och stå upp för sig själv.

    Försök sen att söka någon form av samtalskontakt eller psykolog igen. Det gick inte bra förra gången, men ge det ett försök till. Innan dess, fundera kring varför du ljög för din förra psykolog. Var du rädd för att verkligen öppna dig? Var du rädd för att faktiskt känna dina egna känslor? För det kan vara skrämmande. Vissa känslor står en knappt ut med att bara ana, och att helt känna in dem kan kännas hur läskigt som helst. Men är det inte dags att se dem i vitögat?

    Sist, men definitivt inte minst: du har en partner. Kan du verkligen inte lägga korten på bordet för din fru? Skulle det inte vara skönt om hon visste, och om du faktiskt hade möjligheten att söka stöd och trygghet hos henne? Problemen måste du lösa, inte hon. Men att ha socialt stöd kan göra all världens skillnad.

Svar på tråden Trött på mig själv