Gjorde en helomvändning imorse!

Kort beskrivning; blev för 2 år sen tillsammans med en nyseparerad kille med ett barn med diagnos. Konflikterna har haglat mellan karln och hans ex. ang saker, barnet osv.  Jag har legat som en vågskål emellan vissa perioder och ibland resolut gett fan i vad han säger och gör, men ibland har jag fått gå in och "hindrat" en konflikt genom att ändra i sms eller hans tänk, för att på nåt vis få ro i huset.

Det har varit samarbetssamtal, möten på BUP mm mm och de båda har varit lika mycket rötägg som vettiga. Men de har inte kommit överens då de verkar ha nånting hos varandra som trycker som de inte rätt ut under tidens gång.

Imorse sågs mamman & jag på skolan..och jag valde att droppa min "gard" och nollställa mig. Parkerade min bil med avsikt bredvid hennes. Vi pratade i 1,5h timme...inget tjafs öht utan om barnet och sambon, hur de haft det och där hon sa att hon nu är glad över att jag finns i XX:s & barnets liv, att hon inte vill att jag försvinner. Att jag har plockat fram den bra killen i XX och hon ser hur han har förändrats.

Jag hoppas nu att det kan bli ändring på saker och att de kan bygga en ny relation till varandra. Jag föreslog att de kanske kunde prova att ses som "familj" en dag och göra saker ihop.

Vet egentligen inte vad jag vill med den här tråden..mer än bara skriva va mig kanske? Hursomhelst så känns min helomvändning himla bra!