Ge mig råd i detta...
Hej därute.
Jag är en kvinna med sambo och ett barn. När jag blev gravid miste jag mitt arbete. Därifrån har allt stadigt gått åt helvete. Det är nu fyra år sedan.
Jag sitter som jag känner fast i en hemsk och svår sits. Min sambo har ett högt uppsatt arbete som han prioriterar högt. Jag är sedan två år sjukskriven för svår depression. Jag känner att min tillvaro är så inrutad att jag kvävs. Han har vänner arbete och aktiviteter vilka han prioriterar. Jag får ta allt inom hem och hushåll. Vi har ej gemensam ekonomi så jag går back varje månad. Jag åkte t o m fast för snatteri då jag tog en matburk till sonen då han var liten. Jag får sälja allt jag har på blocket och Tradera. Mina kläder osv. Jag tynar bort i olycka och ångest. Jag är som fast i helvetet. Jag kan inte separera då jag inte kan få lån till bostad eller lov att hyra då jag är arbetslös. Jag kan inte söka arbete då jag är så sjuk. Ändå förväntas jag vara glad och tacksam mot min sambo. För vadå? Att jag är hans jävla resurs så han kan leva som på hotell? Hade det inte varit för grabben hade jag gett fan och låtit allt förfalla, men då han är astmatiker och allergiker så måste saker hållas efter.
Hjälp har jag sökt men får bara antidepressiva och vad gör dem, inte ett dugg. Jag skulle behöva ett arbete och hjälp att hålla mig över ytan för att klara det.
Min sambo tråkas ut av mina problem och vill inte höra. Han är dessutom sällan hemma så det..
En ond cirkel jag inte vet hur jag ska bryta. Jag ser döden som en tröst och en vila. Jag vill inte ha det såhär. Någon som kan hjälpa med råd?
