Sos-operatör

Jag har jobbat som SOS-operatör i några år, fantastiskt roligt arbete men dåligt betalt. :)

Jag har bytt jobb nu, ännu roligare, mycket bättre betalt, mindre helgtid och mer semester. 

Men jag sörjde länge mitt jobb på SOS, att varje dag känna sig som en superhjälte, att vara den där första livräddande kontakten, att vara spindeln i nätet vid större händelser.. Ja, det var oerhört spännande, lärorikt och givande. Ett riktigt roligt jobb. På vilken central jobbar du? Jag jobbade på nu nedlagda SOS X. 

Jag är fjärrtågklarerare, också ett krävande och spännande yrke! Ett riktigt trevligt byte. ^^ Gick från en lön på 22000 till en lön på 28600. 

Jobbar hon på SOS alarm eller på polisens egna larmcentral, LKC? Det är lite olika. Det som Farah Vidal här ovan menar är nog socialjouren, vilket är något heeeeelt annat... 

SOS Alarm är dit man kommer om man ringer 112, de kan sedan koppla vidare till polisens larmcentral, lokal kommunikationscentral tror jag det betyder, nås i ickeakuta lägen via 11414.

Jag svarar jag också fast jag inte är TS. ^^ Har också jobbat på SOS Alarm. 

Jag var SOS operatör och svarade på samtal som inkom på nödnumret 112. Ej Uska. 

Som 112-operatör gjorde jag den första bedömningen, om det var "solklara" fall prio 1 exempelvis, så larmade vi omgående ambulans. Gjorde intervjun själv. I fall där det behövdes en bedömning kopplade jag över samtalet till en sjuksköterska. De flesta samtalen bedömde jag dock själv, med stöd av vårt väldigt avancerade prioriteringssystem. 

Har ingen statistik på hur många av samtalen som rör sjukvård. 

Jag upplevde det som en STOR mängd skitsamtal. Busringningar, idioter som tror man kan ringa SOS när man låst sig ute, blivit utslängd från krogen, fått en fiskekrok i fingret.. Osv. 

Hade ett riktigt tufft samtal med en mopetolycka med TRE unga personer, klockan 5 på morgonen. Det hade gått riktigt illa för två av dem, den tredje, hen som ringde, hade ingen aning om var de var eller vad som hade hänt.

Första intrycket av det samtalet var en full person som var vilse. Det lät ungefär "Hej, eh. Jag vet inte var jag är" - Jag pratade lite med henom, det lät som att hen var vilse. Sedan utbrister persone "Herregud här ligger ju min kompis! Hon är alldeles blodig! Hon andas inte!" Det framkom även att hen hade en kompis till som också låg allvarligt skadad och medvetslös. Det som var tufft i samtalet var dels att få fram en exakt position för att kunna skicka hjälp, samtidigt prioritera vilken av de skadade kompisarna hen skulle sikta in sig på att utföra hjärt-lungräddning, och guida henom i det tills hjälpen nådde fram. 

Båda var okontaktbara, en var konstaterat utan andning och den andra med svår skallskada hade andning. Koncentrerade mig på HLR på personen utan andning, efter fria luftvägar på den med skallskada.

De flesta fall var inte solklara prio ettor, absolut inte. Snarare ganska få fall. Men de solklara prio ettorna är inte svårbedömda.. De fall där vi kanske inte ansåg det behövdes ambulans alls, typ de med magsjuka, snuva, osv blev vi tvugna att skicka vidare till HMK (högre medicinsk kompetens, alltså sjuksköterska) för bedömning.. Det var väl ungefär då det beslutet kom som antalet prio ettor sköt i höjden för er. (Antar du är amulanspersonal?)

Jag var alltid väldigt noga med att bara koppla vidare pågående brott, viltolyckor eller annat akut där vi fått direktiv att koppla. I andra fall hänvisade jag till 11414, använde aldrig LKC som slasktratt.. Men, nu var det ju några år sedan jag jobbade på SOS. 

Jag gick igenom flera olika direktiv under min tid på SOS. Från början fick vi prioritera allt själva, med stöd av HMK i de fall vi ansåg oss behöva hjälp. Sedan kom direktiv att vi fick prioritera ambulansbehovet själva men aldrig "neka" ambulans utan det skulle HMK göra. Och mot slutet fanns direktivet att alla samtal med sjukvårdskaraktär skulle kopplas till HMK. Det blev dock aldrig riktigt verkligt eftersom de hade stora problem med att rekrytera sjuksköterskor, så telefonkötiderna var orimligt långa. 

Helt klart handlar det om media som blåser upp saker till orimliga proportioner, ett fruktansvärt tragiskt fall (emil), sjuksköterskor som är rädda att göra fel och SOS som inte vill hamna i mer blåsväder. 

Hände att jag kopplade "vinterkräksjukor" till HMK för att sedan få tillbaka det som en prio1, "magsmärtor, blek, kallsvettig".. Kan verkligen inte vara lätt för er, att få åka på "allt". Ambulansresurserna räcker ju inte till för de som är i verkligt behov. 

När jag rekryterades gick det till såhär: Personlighetstest - intervju - stresstest. Jag vet inte exakt hur lång tid det tar, jag började på en "lägre" tjänst och rekryterades senare till 112-operatör och ambulansdirigent. Utbildningen var i stockholm och jag tror jag var där i 10 veckor, men då hade jag sedan innan kunskap om om systemet och liknande. Sedan satt man med handledare på vidareutbildning tills man var redo att börja jobba själv. 

Stresstestet för SOS är bland det roligaste jag gjort. :D Gjorde ett stresstest inför nuvarande jobb också, roligt det med, men stresstestet på SOS kändes som en riktig utmaning och var kul att genomföra!

På min arbetsplats var alla anslutna till Unionen. 

Jag hade riktigt dålig lön på sos tyvärr, 20500 i ingångslön och sen gick jag upp till 21500 på två år. OB utöver det, och ofta chans till riktigt mycket övertid.

Jag hade riktigt dålig lön på sos tyvärr, 20500 i ingångslön och sen gick jag upp till 21500 på två år. OB utöver det, och ofta chans till riktigt mycket övertid.