Konsekvenser?

Blir lite tokigt när man ofta likställer konsekvenser med straff. Det din dotter gör på olika sätt får självklart en massa konsekvenser - både naturliga och logiska. Jag tror inte de flesta föräldrar utdelar straff i form av "time out"/skamvrå eller liknande. Däremot så är det nog vanligt att man får röja upp efter sig eller inte får göra något man upprepade gånger visat att man inte kan hantera.

Hur menar du?
Jag ger inte heller konsekvenser som straff eftersom konsekvenser och straff inte är samma sak.
En konsekvens är ju t.ex. att om man kliver utanför dörren i bara strumporna när det regnar så blir strumporna blöta. Och det är ju ingenting man "ger" någon. En konsekvens är ju en logisk följd av det man gör...

Men många verkar ju blanda ihop begreppen och säga att de använder konsekvenser fastän det de egentligen gör är att straffa.

Vår son är också 4 år och vi pratar mycket och använder aldrig straff (inte belöningar heller för den delen).
Men konsekvenser av hans eget handlande händer ju hela tiden. Slår han knytnäven i surfplattan så säger vi ifrån och talar om att vi inte vill att han behandlar surfplattan så. Gör han det igen så tar vi undan plattan. Konsekvens.
Hur gör du själv i samma situation?

Jag tycker inte det är fel men jag anser att det är viktigt att lära barnen att det finns konsekvenser av ens handlande. En blandning av båda metoder tycker jag är bäst.

Konskenser kommer av sig själv. Det ger man inte.

Nu är det i sig inget fel med att prata om rätt och fel, men ska jag vara riktigt ärlig så är det ytterst få fyraåringar som kan köpa sådant resonemang rakt av.

Nu är mitt barn en tonåring, men han var en mycket viljestark ung man (är viljestark fortfarande) och kunde låsa sig när det blev fel. Då tog man ingen diskussion utan agerade istället.

Men straff, nix, agera ja. Agerandet som så blev ju en konsekvens.

T.ex något som hände. Bråk och tjafs på väg till något (inte så viktigt) så blev mitt agerande
"nej, idag verkar det vara fel dag för att göra sådant, du är på dåligt humör då blir det inte roligt, tycker du vi ska åka hem istället"
"Nä"
"Ok, då vill jag att du slutar att tjafsa och bråka, annars vänder jag bilen, för jag vill inte göra det om du är på det humöret"
Det brukarde hjälpa. Det blev inget straff, eftersom jag inte ställde in det för att han var tjafsig, utan vi gjorde det inte den dagen helt enkelt. eftersom jag tolkade att han var för trött och inte på humör.

Den typ av logiska konsekvenser som du pratar om är ju inte samma sak som naturliga konsekvenser som kommer av sig själv. Naturliga konsekvenser kräver inget ingripande som logiska konsekvenser.

Att du "hotar" med att åka hem istället om han fortsätter att bråka eller tjafsa innebär ju även att du är villig (antar jag) att fullfölja konsekvensen om han fortsätter att tjafsa och bråka i bilen. 

Jag gör alltid med konsekvenser när trotset eller " dumheter" kliver in i bilden på en snart 4 åring ..

Tycker det funkar strålande å det skapar en trygghet upplever jag för barnet .. Gör du så 1 gång till så kommer detta å ske osv ..

Barn testar ju och märker vad dom kommer "undan " med ..

Tycker att om barnet skulle bete sig dumt å slåss så talar man självklart om att det där är INTE OKEJ å gången efter så rycker lördags godiset eller vad man nu än bestämmer ..

Funkar fint för oss ????

Jodå, vi vände bilen.
Men faktiskt, så hade jag ingen lust att ha en grinig och trött unge med på något som annars skulle vara kul.
Och faktiskt, var han grinig och sur, så fanns det ofta en anledning, och det var inte rätt dag.

Fast en naturlig konsekvens av att din son slår på surfplattan är ju att han får slå tills den går sönder och på det sättet märka/lära sig att då fungerar inte plattan. Att ta undan plattan(även om man sagt till) ser jag ju mer som ett straff. Fast jag håller med dig och agerar likadant, jag talar om vad som gäller och om det inte följs får han 1-2 kanske 3 chanser(lite beroende på vad det gäller) att sluta.gör han inte det tar jag bort "saken"(vad det nu än är) eller lyfter bort honom därifrån. Men hur agerar du när detta upprepas? Om han upprepade gånger, ett par gånger i veckan i flera veckor, slår på plattan(eller gör något annat han inte får om och om igen) tar du till även andra "straff" eller längre "straff" för att stävja det? Eller om han blir jätte arg när du tar bort plattan, får han mer/fler straff/konsekvenser pga. det?

Nej, jag ser inget konstigt med det alls, men någon naturlig konsekvens är det inte utan du väljer en konsekvens (logisk i det här fallet) som du genomför vid behov. Du meddelar din son vilket beteende du ogillar och vilken konsekvens detta kommer att få om det fortgår. 

Javisst är det så. En naturlig konsekvens är att han får slå sönder plattan. Men eftersom det vore ganska korkat att låta honom tro att materiell förstörelse är okej så väljer vi istället en logisk konsekvens och tar bort plattan. Det ser jag inte som ett straff. Ett straff vore snarare att ta bort plattan för gott, skicka iväg honom på en time out eller låta honom bli utan efterrätt. Sånt tycker jag är helt förkastligt.

Om han skulle upprepa "dumheten" igen så upprepar vi vårt ogillande och vår åtgärd tills han begriper.
Något han t.ex. ofta gör, eftersom han har ganska kort stubin/dåligt tålamod vilket kan bli förödande i kombnation med trötthet t.ex., är att han kastar grejer när något går honom emot. Om t.ex. legohuset han bygger råkar gå sönder så kan han sula iväg det över halva rummet. Då tar jag tag i honom, förklarar att jag inte vill att han gör så eftersom det blir hack i parketten/saker går sönder. Gör han det igen plockar jag bort honom från legot. Gör han samma sak nästa dag så gör även jag samma procedur, för jag tänker att en dag trillar säkert poletten ner och/eller han lugnar ner sig. Mycket har ju också att göra med åldern och att impulser inte alltid går att styra trots att han vet vad som gäller. Man får ju anpassa konsekvensen utifrån åldern.