Vad är det för fel på mig?

Intressanta frågeställningar. Jag upplever livet lite annorlunda än du. Jag upplever att det finns så många vänliga, goa människor att jag får dåligt samvete för att jag inte hinner och kan "bjuda till" mer än jag gör. Jag har, precis som du, också en inställning att alla har lika värde och jag håller mig utanför "skitprat" m m. 

Jag tror att man ska vara försiktig med att lägga in för mycket tolkningar i människors beteenden och inte vara för beroende av deras bekräftelser, då kan man lätt bli besviken i onödan. Vidare tror jag det är viktigt att inte ge något av sig själv i en förhoppning att få någonting tillbaka, ska man ge någon ska det ske kravlöst. Jag har egentligen inga förväntningar på andra angående hur de ska bete sig mot mig och blir ständigt överraskad över hur trevliga de är. 

Jag vill bara ha det på normal basis. Förstår inte riktigt varför det inte kan vara så med en del? Försöker att inte tänka på det och ta det som det är men ändå gnager det inom mig vad gör jag för fel?

Är jag inte tillräckligt snäll? Poppulär, intressant mm

Försöker vara normal inte för mkt o inte för lite.

Kan man inte få känna att ett hej o hej då vore något man kan få tillbaka?

Varför väljer vissa att ignorera andra?

Ibland kan det bli lite stelt om någon är allt för tyst och samtalet inte flyter på naturligt. Upplever du ts, att det blir stelt när du pratar med andra människor du inte känner så väl?

Jag är tvärt om från du ts. Jag får jättelätt nya bekantskaper och är "vän" med allt och alla. Blir alltid medbjuden på saker men jag har motsatta problemet. Jag känner inte att jag har så många "bästa vänner". Väldigt få av alla som jag umgås med skulle påstå att Jag är dennes närmaste vän.

När jag hör folk säga "min bästa vän Anna" eller liknande så skär det lite i hjärtat och jag tänker att jag vill också ha en person i mitt liv som säger så om mig. Eller som skulle välja mig som brudtärna istället för bara gäst.

Som sagt, jag blir jättelätt vän med alla och på mitt nya jobb har jag redan 10 nya väninnor som jag älskar att hänga med....

Men att vara någons "bästis" verkar så speciellt..

Jag tror jag vet vad detta beror på men det är svårt att reparera nu känner jag :(

Jag har tre bästa vänner som jag haft sen jag var liten. Vi följ åt.

Det är jag tacksam för.

Sen har jag vänner på jobbet som jag kan hänga med. Men kanske är det något med mig som gör att det inte känns naturligt med vissa människor? Skulle så gärna vilja veta vad det är jag gör eller inte eftersom det blir sådär med vissa.

Att möta vissa vuxna som man känt länge som inte knappt kan säga hej o hej då känns inte okej.

När barnen är med känns det ju ännu mer viktigt att vi vuxna kan acceptera varandra på ett basis sätt.

Är inte ute efter bästa vänner utan en mer naturligt bemötande o intresse. Ge o ta.

Sen hör man när andra berättar om "skitsnackare" å hon är så gullig o rar!

Verkar som att dom som är mest "elaka" är dom som har lättast att få nya bekantskaper?!

Hon på Ica är ju så rar o snäll tex hon har 2500 st vänner alla pratar så gott om henne och hon är så rolig. Hjärtat o likes på fb.

Bara det att hon är den värsta skitsnackaren i stan. Plus att hon byter karlar hela tiden.

Men ändå så populär.

Vad är det som gör att vissa på ett naturligt sätt blir så accepterade? Medans vissa knappt får ett hej o hej då?

kan det vara så att folk av någon anledning inte känner sig helt bekväma när de pratar med dig kanske just för att du är så snäll och lite tyst...?

Det där med skitsnackare känner jag dock inte igen. Jag skulle aldrig snacka skit om någon som Jag är vän med. Då har man ju valt att hänga med personen för att man gillar den. Sen händer det väl att man säger lite taskiga saker som man faktiskt på riktigt inte gillar men rent skitsnack och backstabbing trodde jag tillhörde ungdomen och stannade där.

Rent spontant så tror jag att folk gillar glada och pratiga människor överlag. Ofta får man ju mer utbyte av att prata med en person som faktiskt... Ja.. Pratar. Dock så ska man inte heller babbla för att fylla tystnaden, då blir det lätt stelt och krystat samtal.

Jag vet faktist inte. Vissa är likeable och andra måste man lära känna bättre för att tycka om.

Sen så låter det konstigt att folk skulle vara otrevliga och inte vilja hälsa på dig. Hur illa kan det vara liksom?

Berätta lite mer om din personlighet så kanske jag förstår bättre? Vad brukar du prata om med dessa människor som du berättar om i ts..

Min personlighet:

Tänkare

Rädd för att göra bort mig

Vill alla väl

Vill vara till lags

Hatar orättvisor

Vill att alla ska ha lika värde o behandlas där efter

Kan säga ifrån

Osäker ibland mycket folk

Kan säkert beskrivas bättre utav andra.

Men vet inte hur jag ska kunna ändra min personlighet. Har inget behov av att vara mest populär o mest omtyckt utan tjejen som är okej.

Tycker att nu när man är vuxen kan tycka att man kan säga ett hej hej då och hur är det?

Jag tycker allt mer det tyder på att det blir lite stelt mellan dig och andra människor. Och dessvärre är folk livrädda för obekväma situationer. Kanske undviker de dig för att inte hamna i en obekväm sits?

Har en vän som är mycket som du beskriver. Jag träffar henne då och då men dessvärre så får jag inte så mycket utbyte av det hela. Ibland kan samtalet flyta på bra men oftast blir det märkligt jobbig sits. Och när det väl flyter på så tycker jag att det är jag som får styra och samtalet blir opersonligt och tråkigt. Hon är rädd för att säga fel saker och känns inte som sig själv. Hon håller med istället för att komma med åsikter. Berättar sällan spontant om saker i hennes liv,

Roliga grejer som hänt henne osv för hon är orolig för vad jag ska tycka.

Däremot är hon ju inte så med sin sambo eller familj. Samt riktigt nära vänner är hon ju naturlig och rolig med och de gillar ju henne supermycket.

Jag tycker absolut inte du ska ändra din personlighet utan var istället inte rädd att vara dig själv. Säg vad du tycker om saker och bjud lite på dig själv. Skratt får folk att komma närmre varandra så försök ha lite kul och berätta om roliga saker som händer i ditt liv. Var inte rädd att göra bort dig, hellre någon som gör bort sig och bjuder på det än en stel person som försöker vara korrekt.

Tack för bra råd.

Jag vågar dock o brukar berätta om mig själv o mina situationer. Men som du säger kanske gör jag det med blicken nedåt?

Känns som att jag bjuder på mig själv men kanske har jag för hög bekräftelsenivå högre än vad jag själv tror?

När man möter folk i korridoren på skolan så brukar jag säga hej. Har testat att inte göra det och får ibland inget hej.

Men kanske tänker jag för mycket?

Tar åt mig för mycket?

Försökt att bygga upp självkänslan och har i många år beskyllt mig själv för detta vid möten av folk men känner att varför måste jag kämpa så för att få en plats medans andra får det automatiskt? Vad är det för fel?

Lika på barnens skola man märker att vissa får kämpa för att få vara en i gänget får dag ut o dag in kämpa o blir så glada när de blir tillfrågade o medräknade. Medans andra har folk runtomkring sig som klasar.

Vad beror det på?

Jag tror mycket handlar om självsäkerhet och karisma. Vissa har naturlig likeabity och karisma medans andra människor syns och märks mindre även fast de försöker.

Kan dra parallell till en kollega också; hon pratar mycket och är glad och trevlig. Men av någon anledning har hon ett behov av att hålla uppe en viss bild av sig själv och är liksom lite viktigpetter. Detta kan få mig att

Känna mig förminskad och att hon även om

hon inte tänker på det eller menar något illa

Får mig att känna mig mindre och sämre. Liksom "duktig" jämt och kan inte släppa garden. Det gör att jag inte är så sugen på att umgås med henne. Det blir liksom inte ren glädje utan mer en uppläxning i diverse områden och en lektion över saker som hon kan så bra.

Det där med att hälsa tycker jag nog när jag tänker efter att du inte behöver ta så hårt. Jag brukar glömma att hälsa för att jag är i min egna värld och folk hälsar inte heller alltid på mig. Tror du läser in i något som

Inte är en stor grej eftersom du har issues med de där andra delarna. Man har lätt att bli överkänslig när man har problem med annat.

Oj, sorry för konstiga radbrytningar innan. Skriver från telefonen så det blev lite märkligt.