Fördelar/nackdelar med vaginal förlossning/kejsarsnitt
Jag gick idag in i vecka 33 och som ni säkert förstår har tankarna fastnat ordentligt på förlossningen...
Det är mitt första barn, jag är rädd, såklart. Jag är rädd men känner inte helt och hållet skräck inför vaginal förlossning. Jag är inte rädd för smärtan men är rädd att det ska kännas som när man har riktigt ont i magen, kräks och man får grey out.
Mest är jag så klart rädd för att bli förstörd där nere. Jag vet sedan tidigare att jag har lätt att spricka om jag har sex "för ofta". Sexet är jätteviktigt för mig och min sambo. Utan sexet är vi mest vänner (ok inte riktigt men det känns hopplöst att stryka det från listan...)
Att bli klippt känns också helt galet.
Jag är också rädd för kejsarsnitt, kanske mer än vaginal förlossning. Jag är rädd för att allt ska gå illa, att jag vaknar och ingen är där och kan upplysa mig om något.
Jag är rädd för smärtan efter operationen, inte kunna bära mitt barn som jag vill. Jag skiter i ärr på magen.
Vad vill jag med denna tråd? Jag vet inte helt. Men jag funderar, uppenbart, väldigt mycket (så som man nog gör) och undrar helt enkelt över för- och nackdelar med de båda förlossningssätten.
Ni som fött, oavsett hur, hur upplevde ni det? Vad tror ni var fördelarna och vad var nackdelarna? Skulle ni gjort annorlunda idag om ni kunnat?