Ni med öppet förhållande
Uh-oh, snart rasar det in "diskreta förfrågningar" till Sephren
Jag tror att vi som är poly, lever öppet eller inte riktigt håller oss till normen oftast har våra egna normer "istället" och att det ibland blir väl så moraliskt, så tro inte att du skall hitta en fristad för att få ligga runt för att du inte vill ta konflikten med din kvinna. Snarare tvärt om.
Nu har jag ju varit i en situation som liknat din, fast i ett äktenskap som inte var bra för någon inblandad, men av olika skäl "kunde" jag inte ta mig ur det.
Så här i efterhand är naturligtvis kunde helt fel. Det var ju klart att det gick. Det kanske inte har varit toppen och solsken och glass hela vägen, men generellt har jag det väldigt mycket bättre som frånskild än som gift. Och hon har tackat mig för att jag tog steget och såg ljuset...
Jag var otrogen, med flera under flera år. Med en ung tjej varje dag under något års tid. Jag hade inte speciellt dåligt samvete och det där uppdagades inte.
Sedan har jag varit otrogen i andra skeden i livet, där det har uppdagats och där jag sårat den andre djupt och mått jäkligt dåligt själv också. Det är svårt att förklara för människor som inte varit med om det, men affärer handlar väldigt lite om sex och väldigt mycket om världsmästerskapen i att förtränga och självsuggerera sig fram till att man är värd det och att allt är den andres fel. När locket lyfts av och skiten kommer fram i ljuset så är det inte så enkelt. Det är jäkligt mycket enklare att motivera sig själv till varför man kan göra något än att motivera för den andre varför man gjorde något sådant.
Om du inte tror mig - gör tankeexperimentet att ha just den diskussionen du inte vill ha med din fru - om att du vill ha ett öppet förhållande. Med en skillnad - att det har visat sig att du redan har levt så under ett år - och att du liksom inte tyckte att det verkade så kul att berätta det för personen som delar din säng. Om du tänker att hon blir lite småsur när du berättar att du vill ligga med andra, så kommer det inte att bli bättre av att det visar sig att du redan gjort det och att du ljugit och betett dig under vägs gång. Jag lovar. Jag har provat båda varianterna.
Och med det sagt är det inte alls roligt att berätta för den man älskar (framför allt om man älskar henne...) att man behöver ligga med andra för att må bra. Att jag vill byta min lycka mot din svartsjuka - och att mitt välbefinnande är mycket viktigare för mig än att du mår bra.
Om man inte älskar henne, ändå vill att det skall ta slut, då borde det ju inte vara så svårt kan man tycka...
Det finns ju ett rätt och ett fel sätt att göra det här. Tyvärr är det rätta sättet jävligt mycket jobbigare kortsiktigt och det feliga sättet överjävligt mycket dyrare och jobbigare långsiktigt.
Du är rädd. Så enkelt är det. Om du hade varit lite mer man hade du berättat för henne vad du tycker, tänker och litat på att det där hade blivit bra på ett eller annat sätt. Eller så hade det blivit skit - och då hade det löst sig ändå på samma sätt. Det värsta vi kan utsätta våra förhållanden för är att skydda vår partner för våra egna tankar och idéer.
Min fd är expert på det där. Hon har aldrig berättat för någon av sina vänner att hon har det jobbigt. Hon har inte kvar några vänner.
Sådär är det med alla förhållanden. Utsätt dina nära för dina tankar och funderingar. Sluta skydda dem. De är mycket starkare än vad du tror. För varje gång personen får höra en sanning så kommer de att bli tryggare med dig, även om sanningen gör ont. Om du verkligen behöver något annat för att kunna leva, tja, då behöver nog den du lever med få reda på det. Allt annat är fegt och bara fegt. Det är inte det minsta godhjärtat av dig "så slipper hon bli ledsen". Det är inte nödvändigt för barnen att ni hänger ihop. Även sjuka barn klarar av skilda föräldrar. Det är bara fegt.
Den där processen - att gå från att vara ickekommunicerande, feg, rädd och helst se sig själv som god och snäll och skyddandes alla andra från dina behov - till någon som står för vad du tycker, behöver, vill... Den är svår och tuff och du får ta den gradvis.
Om du skall vara sann mot andra måste du börja vara sann mot dig själv. Och alla hemligheter blir alltid, med tiden, lögner. Skaffa en familjeterapeut. När ni satt er ner, berätta att du är ledsen för att ni har ett dåligt förhållande och att du skulle vilja ha sex med andra. Att ni är där för att reda ut det.
Låt terapeuten ta hand om din frus reaktion och bestäm dig för att, från den stunden, aldrig mer vara "snäll och låta henne slippa få reda på vad du funderar på". För det där har inget med snällhet att göra...
Bestäm dig för att istället karaktärisera dig som "snäll" eller vad du nu ser dig själv som - så välj att istället, från och med nu, vara tydlig eller kommunikativ. Jag lovar - du kommer att få ligga jäkligt mycket mer. Antagligen både med henne och med andra.