envis fyraåring!

Jag behöver hjälp, tips och råd och lite nya infallsvinklar!

Jag och min man har tre barn, 5,5 , snart 4 och 2 år gamla.. Alla tre riktigt sociala charmtroll som fungerar bra på dagis och som vi alltid får beröm för att de är väluppfostrade och mysiga att umgås med

Vi jobbar oregelbundet båda två, ca 90% var, vilket i praktiken innebär relativt korta dagisveckor (de går ca 25-30 h/vecka fördelat på fyra dagar) och att endera jag el min man ofta är ensam med barnen på kvällar och helger..
Det fungerar generellt bättre för min man av någon anledning medan när jag är själv blir det mera bråk och tjafs.. Och detta då mellan mig och fyraåringen.. Bråken kan handla om vad som helst, men de situationer jag oftast upplever som konfliktfyllda gäller städning av leksaker.. Vi bor i ett hus på flera våningar vilket innebär att vi har de leksaker barnen leker mest med i vardagsrummet där vi oftast är och resten av sakerna i sovrummen en trappa upp.. Kommer vi hem efter t ex dagis så hälls leksakerna ut över golvet av endera barn, oftast någon av de mindre som är skyldiga.. Och självklart får de jättegärna hälla ut sina leksaker och leka och bygga lego bäst de vill, bara de städar efter sig (generellt innan middagen)! Äldsta har inga som helst problem med det, har alltid städat när vi bett om det.. 2-åringen städar på relativt bra med medan 4-åringen totalvägrar och bara utbrister "jag orkar inte" "jag är trött" och det har ingen betydelse om vi ber, tjatar el bara frågar hur han tycker vi ska lösa situationen att syskonen alltid får städa åt honom.. Ibland tar jag till hot och blir lika arg på mig själv varje gång.. Hoten kan då t ex vara att då får du inte leka med leksakerna rö likn.. Men jag vill ju hitta en konsekvens som gör att han förstår att han oxå måste bidra.. Men vad? En annan situationen är att han när han blir arg har börjat kasta saker omkring sig, oftast kuddar men ibland får han tag på en plåtbil el dyl som han drämmer i huvudet på något av sina syskon.. Då får han självklart inte leka med den specifika saken mer men det hjälper ju lixom inte..
Nu på eftermiddagen rök vi ihop av någon anledning som jag just nu inte minns och jag var dumma dumma mamma en lång stund.. Jag provade att ignorera detta, att bli arg, att istället berätta hur mycket jag älskar honom och vilken fantastisk kille han är och att säga dumma tillbaka (inget jag är stolt över!) men inget hjälpte...

Så, nu har jag försökt beskriva våra konflikter.. Såhär i skrift ser de ju inte jättestora ut men oj vad de tär på energin för och då!
Så snälla kloka, kom med några bra råd hur jag ska hantera dessa situationer